Alltid lär man sig något

Då har det gått lite drygt en vecka sedan jag och Lazer debuterade i lägre klass spår. Efter ett upptag som jag själv inte upplevde som helt lysande, men domarna betygssatte med 10-10, så hittade det lilla lakritstrollet en pinne och sen... vimsade vi bort oss totalt och så var den tävlingsdagen slut. Själva upptaget får jag dock glädjas åt för det har ju tidigare funnits problem med att "fästa" på spåret. Jag tror att problemet som uppstod sen var att han helt enkelt sprang igenom en vinkel och när jag fattade att det var så var det för sent. Alltså: Träna vinklar är vad vi ska göra framöver! Och försöka sänka tempot lite, galopperar man fram på det sätt som Lazer gör, så är det lätt hänt att nosen inte hänger med. En sak som jag skulle vilja testa just när det gäller fokus och tempo är att spåra flera dagar i rad. Vi har tyvärr inte haft möjlighet till det på länge, om vi ens någonsin provat, och det skulle vara intressant att se vad som händer. Ett litet projekt för semestern, om inte annat!

Jag var inte ensam om att vimsa bort mig i skogen. Av 10 startande (5 lägre och 5 högre) så var det 1 lägre och 2 högre som kom vidare till lydnaden. En högre hund kom visserligen runt spåret, men på för lång tid (för er som eventuellt inte är helt hundnördiga bland mina läsare, så får man inte hålla på hur länge som helst utan det finns tidsbegränsningar). Så man kan säga att jag var inte ensam i alla fall. Fick även höra i efterhand att den ena domaren sagt något i stil med att "den ska det bli kul att se på lydnaden" när jag släppt iväg Lazer. H*n konstaterade även, medan jag höll på och selade på, satte på mig handskar osv, att "han tycker nog att matte är lite långsam". Jo, det tyckte han säkert...

Nu har vi provat, och vet vad vi behöver träna på i skogen - när det gäller lydnaden så hade jag det ganska klart för mig redan tidigare. I lördags åkte vi till jaktskyttebanan och tränade platsliggning på parkeringen. Teorin att det är kombinationen skott + synintryck av människor förstärktes klart när det gick bra att ligga med hakan i backen så länge man (liten svart hund) inte såg någon, men när det kom en "färdigskjuten" man och gick till sin bil så åkte huvudet upp. Nyfiken i en strut, verkligen! När vi ändå var på det hållet så blev det ett lydnadspass på klubben också, vädret var ju strålande bra.

Senaste agilitypasset, för en vecka sedan, pekade mot att det kanske har varit bra att ha lite mindre fokus på agilityn, återigen fanns det tendenser till tjuvstart och även om DET i sig (som jag nog skrivit tidigare) absolut inte är något jag vill uppmuntra, så känns det ändå bra på något sätt med den här hunden - att han VILL iväg, eftersom det är där vi haft problem.

Någonstans på tågresorna i länet har jag även lyckats läsa ut ytterligare en Karin Fossum-deckare, mordet på Harriet Krohn. Jag vet inte riktigt varför, men den grep aldrig riktigt tag i mig! Kanske för att det är en sån deckare där författaren till stor del ger oss historien ur gärningsmannens perspektiv, jag tror att jag har lite svårt för sådana vinklingar. I synnerhet när personen ifråga vill frånsäga sig allt ansvar - det är bara en massa otur som fört honom dit där han hamnat. Jag är en sån där trångsynt person som hävdar att man har val, åtminstone för det mesta.

I lördags var det även dags för min födelsedagspresent, som legat på vänt sedan i februari. Ibland får B små snilleblixtar, så vi var på Helsingborg Arena och såg Chess in Concert. För mig som verkligen älskar den musiken, var det en perfekt present! Ståpäls till många av numren, och Philip Jalmelid är definitivt en värdig arvtagare till Tommy Körberg när det gäller "Anthem". Jag såg ju den svenska versionen på Cirkus i Stockholm för... många år sedan, med just Körberg i rollen som ryssen. Pampigt med stor orkester, men som det stod i någon recension från någon av de tidigare föreställningarna, tyvärr drunknar sångarna vid några tillfällen i musiken. Men - det kan jag stå ut med.