Vild valp, matvägrande pensionär och en trattkantarell...

Rubriken antyder hur det fungerar hemma hos oss just nu. Otto är den vilda valpen, Simba den matvägrande pensionären (får han nåt "gott" eller om man lägger torrfodret på golvet så äter han, så det verkar vara någon fix idé han har fått att man inte ska äta i matskålen?!) och Hampus är trattkantarellen (strut på huvudet efter operationen, som sagt).

En positiv sak i den allmänna röran är i alla fall att Otto nu sover hela nätterna. Efter 5 nätter på raken vågar jag i alla fall tro att han har blivit så stor att detta ska hålla i sig.

Och så detta med föreningsliv... För det mesta så brukar jag ju hävda att det man har tagit på sig, ska man slutföra. Men just nu har jag hamnat i en situation där jag förstår de som säger "jag skiter i detta". Det har egentligen bara hänt en gång tidigare att jag verkligen varit på väg att "strunta i allt" men jag bet ihop den gången, och kommer att göra det nu med. När man hela tiden får en känsla av att människor är ute efter att motarbeta, när vissa av dessa mycket väl kunnat vara med och påverka men har valt att stå vid sidan av... Ja, då blir man till slut lite trött!!