tisdag, april 14, 2009

Funderingar...

... i vardagen.

Varför sätter man upp en skylt "Varning för lekande barn" i jämnhöjd med "utfarten" till den cykelväg där man antagligen anser att cyklister och mopedister kör "för fort"? Vore det inte bättre att sätta den lite "före" mitten av tomten, när förbipasserande ser skylten är det liksom "försent" att sänka farten?!


Varför ska det vara så mycket prestige i vissa saker inom föreningslivet?

Varför tar jag alltid på mig för mycket...?

För övrigt så ägnades påsken mycket åt spårtävlingsförberedelser och målning. Panel och lister blev mitt område. Vi hann med påskmiddag hos svärföräldrarna också. Och en liten utflykt igår. Igår hann jag också äntligen klämma in invigning av mina nya Asics Gel 1140. Jisses sån skillnad det blir med nya skor! Tog ett pass i ganska lugnt tempo. Om jag ska fundera på att ta mig runt Göteborgsvarvet så får det ju ske i LUGNT tempo. Det största problemet där är nog min "tävlingsskalle" - får se till att lämna den hemma!

Idag har jag fått blommor och blader... paket är det dåligt med men Hampus (!) har utdelat ett kuvert med ett bidrag till en SNÄLL lillebror... Vid det här laget så har läsarna kanske gissat att jo, jag fyller år. Inget att göra någon större affär av vid den här åldern (23, i år också, eller möjligen 24?) så jag höll kurs i sedvanlig ordning ikväll.

3 kommentarer:

Unknown sa...

24?! Vad tusan, är du äldre än mig! Man får gratta! Du får väl låtsas att nya skorna var paket...
Lille gubben, är inte lillbrorsan snäll menar han? ;)

Har också funderat på det där med skyltplacering. När skylten står tex bredvid brevlådan vid just det hus barnen man ska se upp för bor i är man ju dessutom redan förbi när man hinner inse vilket hus det var frågan om? Bättre kanske med lite egna farthinder, lagliga eller inte... (vadå, jag ska plocka upp mitt skräp som jag tappat, nån gång...)

Lotta sa...

Grattis, i efterskott! :) Och vilken present du fick av Hampus. Något sån't har Iza ALDRIG kommit på...

Anonym sa...

Grattis i efterskott!Många kramar, Nina.