onsdag, november 16, 2011

Är det inte det ena...

... så är det det andra.


Vi har "skrotat" plasttratten, då Hampus inte visat något som helst intresse för att slicka sina sår (Lazer däremot får man hålla i herrans tukt och förmaning). Dock blev Hampe-stackaren akut dålig i magen i natt så jag har varit ute med honom i 2 omgångar vid 1 och 3... Även vid morgonrastningen vid 05.40 var magen ostabil, så det blev ingen frukost och det är frågan om jag kommer kunna göra något "eftermiddagspass" på kontoret idag, vi får se.


Fick lite bilder från helgens tävling av Christian Olsson, tack för det!




Full fart på spåret!

Och här kommer matte hängandes i linan 10-12 meter efter...



På väg in i dimman hittade han första apporten. Sen försvann vi ur sikte för fotografen och funktionärerna (domarna förflyttade sig utåt i spåret för att se vad som hände).


Som en liten staty mellan mer typiska brukshundar, rottweiler och schäfer. Även vid klubben låg dimman tämligen tät som synes.


DEN kontakten skulle vi haft i hela linförigheten!! Fantastiskt väl fångat ögonblick!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vilka fina bilder. Jag skrattar lite och tänker hur olika det är i landet. Hos oss går spårtävlingar ALDRIG på fält. Jag har tävlat i granskog, slyskog, kalhyggen, träskmark, tallhedar och mossbeklädda stenberg. Men det är bara i södra sverige jag tävlingspårat på fält.
// Nina L.

Bibbi sa...

Visst är det så Nina, de lokala förutsättningarna styr... Men just appell, där domarna ska kunna se hela spåret, gick ju t.o.m. på fält på USM i Hofors (som ju ändå ligger norr om Dalälven). Här nere kan man få fältspår i alla klasser, vi har skog till våra elittävlingar men framför allt i södra Skåne är det ju dåligt med så stora sammanhängande skogsområden.