Tredje gången gillt, eller?

Kunde inte låta bli att gräva lite i SKK-hunddata när det gäller mina tidigare hundars tävlingsresultat. (Pappren finns sparade någonstans också, men det är ju så mycket lättare med digitala källor...)

Lazer är redan nu "bättre" än Hampus någonsin blev på appellspår. Han klarade nämligen aldrig ut att man skulle ha pinnarna med sig, som jag nog nämnt tidigare. Efter tredje försöket lade jag ner projektet och övergick till lydnad och lite agility (inget dera blev ju någon direkt succé, jag har faktiskt funderat på om hundar kan ha "scenskräck" för det kan inte BARA ha berott på mina nerver att det gick så pass mycket sämre på tävling än på träning? Framför allt upplevde jag att Hampus inte alls trivdes i situationen FÖRE start på agilitytävlingar, när man stod och väntade med mycket folk och hundar runtomkring...).

Med Simba kom jag ju lite längre, han blev ju i alla fall godkänd högre spår. Men det behövdes 3 försök i appell innan vi kom upp till lägre. Första gången minns jag väldigt väl, då missade vi med 9,5 poäng dvs det hade räckt med betyg 5-5 på budföringen, men där valde min sociale hund att springa och hälsa på publiken istället. De var ju både många och närmare än mottagaren... Andra gången minns jag faktiskt inte alls, det var uppenbarligen på dåvarande hemmaklubb. På tredje försöket gick det vägen och jag minns att han gjorde ett utmärkt spårarbete och även om markeringarna var lite "klena" så fick vi höga betyg på spåret. Sen var det nog mycket mig det berodde på att vi inte kom längre än till "godkänd högre"... Simba var en väldigt duktig spårhund men det hände att han växlade över på annat än det "rätta" spåret. Detta hade man förståss kunnat träna med förledningar etc. Lydnaden lämnade också en del övrigt att önska... Men det var en go' hund som lärde mig massor!!