Vänner, kompisar eller bekanta...

Eftersom hundträningen just nu går på halvfart så får jag väl skriva om något annat... Mitt förra inlägg skapade ju inte någon kommentarsstorm så nu ger jag mig på andra ämnen.

Facebook är ju ett intressant fenomen på många sätt. Genom detta forum har jag återknutit kontakten med gamla skolkamrater som jag inte haft kontakt med på... ja, många år i alla fall! En sak som jag dock funderar lite över, är just det här med "vän" på FB. Åtminstone en person som jag inte accepterade som vän blev väldigt upprörd. Andra, vars förfrågningar jag bara låtit ligga, har inte hörts av på något annat sätt. Det kryllar av människor på FB som jag på ett eller annat sätt "känner" eller är "bekant med" och med jämna mellanrum får som förslag av systemet att "du kanske känner de här personerna". Men - vad är egentligen en vän...? Helt klart är det många på FB som kör enligt principen att alla man på något vis är bekant med, ska man ha som vän. Jag är lite skeptisk till den strategin. Visst, det beror ju så klart lite på vad man använder FB till också. För egen del har jag ju faktiskt den här bloggen där "vem som helst" kan läsa mina "bryderier". Vissa människor som jag "känner" har jag ju faktiskt ingen kontakt med IRL av olika skäl... I vissa fall kanske jag har valt att ha det så. En arbetskamrat reflekterade lite över det här med att blanda ihop privatliv, jobb, fritidsintressen, gamla skolkamrater... Och ja, det ÄR en väldig röra, helt klart.

Bloggar är ju en annan kul grej. Det händer att jag, om jag råkar ha tid över (som jag ju aldrig har?), snubblar in på bloggar som skrivs av "bekantas bekanta". Det vill säga människor som jag faktiskt har träffat någon enstaka gång (men som jag därmed inte ser som givna Facebook-vänner i enlighet med ovanstående). Den senaste tiden har jag stött på några intressanta inlägg. En reflektion som stundtals passar bra in på mig själv: Vi är så himla noga med vad hundarna äter och att de blir stimulerade fysiskt och mentalt, men hur är det med det vi själva stoppar i oss...? Just nu försöker jag ju faktiskt hålla lite ordning på torpet med just den detaljen men i helgen hade vi ett praktexempel på hur lätt det är att falla för bekvämligheten - "äh, ska vi inte beställa pizza istället"... På den tid som vi fick vänta innan pizzorna var klara för avhämtning hade man nog, faktiskt, hunnit producera klart bättre mat!

Sen var det också en person som ondgjorde sig över bristen på vinter i Skåne. Tja... det hör liksom till sakens natur i den här landsändan, att det inte blir någon "riktig" vinter i några längre perioder. Vi har ju faktiskt haft två "riktiga" vintrar på raken före den här och personligen kan jag tycka att det räckte bra. Just nu ser jag mest fram emot vår, för tillfället vräker regnet ner så snart börjar man väl fundera över om gräsmattan är just gräs, eller om det håller på att omvandlas till ett träsk. Det räcker med vatten nu, vädergudarna!!