Lite träning, lite funderingar och en bok

Och så rusade en vecka förbi...

För ett tag sedan började jag känna att jag har kört fast med apporteringen på liten svart hund. Föremålsintresset finns där, men han verkar osäker på uppgiften och antagligen har jag gjort (eller gör) något dumt på vägen som bygger på problemet. Alltså - dags att söka hjälp...
Sagt och gjort, tog kontakt med en lämplig "coach" (eller PT som Lotta brukar kalla det) och vi bestämde tid i söndags. Även L hängde med och fick lite tips och råd. Jag har nu fått lite andra infallsvinklar på problemet, vissa saker som jag fick påpekade visste jag väl egentligen om, när jag tänker till. Men ibland behöver man någon annan som talar om dumheterna man gör, och en "spark i baken" i en annan riktning när man har kört fast. Nu kör vi på ett tag och så får vi se om det lossnar. Redan i måndags gjorde jag ett litet pass hemma och tyckte mig se en klar förändring, nu ska vi bara bygga vidare på den.

Vi har ju stegräkningstävling på jobbet och eftersom jag "tappade" rätt många steg när jag var sjuk så försöker jag emellanåt "komma ikapp", i synnerhet på helgerna, genom att ta enskilda prommisar med hundarna. Det ÄR mycket lättare att gå med bara en hund i koppel! Ja, jag går mycket koppelpromenader, delvis för att delar av våra promenadrundor går på visserligen lågt, men dock trafikerade, vägar. Delvis för att en jakthund som Otto inte är så lätt att ha lös på promenad... Jag har en del filosofiska funderingar kring det här med hund i koppel, men dem tar vi en annan gång.

Igår var jag till 08-land tur och retur. De flesta skulle säga att jag var till Stockholm, men jag satte faktiskt aldrig min fot i själva staden, landade på Arlanda och besökte sedan våra konsulter som håller till i min gamla hemkommun Sollentuna. Det känns lite märkligt att inte ha tillfälle att hälsa på föräldrar, bror m.m. när jag är så nära men den tiden fanns liksom inte i programmet.

En sån resa är INTE bra för stegandet, visserligen travade jag runt en del på Arlanda på eftermiddagen just för att få fler steg men några 10 000 kom jag inte upp i. Efter landning vid hemresan åkte jag direkt till revision i den förening där jag är kassör…

Det blev en lång dag men ibland är det lite bra med ett litet avbrott i den vanliga vardagen och när det dessutom betyder fokuserat arbete där en hel del (läs: det som var planerat, vilket såg ut att vara ganska mycket på pappret) blir gjort så är det värt det.

En bok till har jag hunnit läsa ut också. Ytterligare en i Anna Janssons Maria Wern-serie, Silverkronan. Nu sommarjobbar Maria och hennes kollegor på Gotland och givetvis blir de indragna i en komplicerad mordutredning. I början har jag lite svårt att få ihop turerna med alla olika släktskap och inte blev det lättare av att kollegan Hartmans släkting som Maria och Hartman hyr boende av, på en sida definieras som moster och två sidor senare som faster. Petitesser kanske men det är såna gånger som jag undrar – korrekturläsare? Den här gången lyckas Jansson hålla mig i osäkerhet om vem som är mördaren ända fram till slutet – jag var inte ens i närheten av den verkliga lösningen!