Kallt, kallt...

Efter snön kom minusgraderna. Det har varit rejält kallt nu i några dagar, temperaturer på neråt -15 grader är inte så kul i den här delen av landet. I fredags morse var det -13 när jag gick ut med hundarna på morgon-kissningen. När jag kom ut på åkern där det är fritt blås fick jag bokstavligen en smäll i ansiktet - vinden. Det var nog i själva verket närmare -23...

Detta gör att all hundträning går på sparlåga. Det blir lite smått pyssel, främst inne, men igår lurade jag ut M och L och la lite spår + att L ville ha lite hjälp med en övning på klubben. Lazer flängde fram i sin vanliga yviga stil. Det blev ett kort spår med en böj på och apport-leksak-apport. Den första pinnen galopperade han förbi, leksaken och andra apporten tog han fint.

Hela förra veckan brottades jag med huvudvärk och kände mig allmänt småseg. Igår kom halsontet och på kvällen även snuvan. Bacillerna har nog legat på lur i förra veckan och B har mått halvrisigt så det var ju bara väntat att det skulle smitta.

Vi har påbörjat stegräkningstävling på jobbet... Det är ganska intressant att se hur man rör sig i olika situationer! Jogging och andra mer "krävande" aktiviteter ger mer steg beräknat per tid. Men just nu ska jag INTE jogga, så mycket kan jag ju säga. Idag är det nog frågan om jag får ihop de stipulerade genomsnittliga 10 000 stegen för jag lär inte göra många knop ikväll.

Jag har hunnit med 2 böcker de senaste veckorna också.
Anna Janssons "Må döden sova" är ytterligare en del i serien om Maria Wern. Här kretsar händelserna kring en exklusiv klinik för barnlösa. Och naturligtvis fortsätter vi att följa Marias stundtals knepiga privatliv. Jag insöp den här boken som ljudbok och det underlättade onekligen t.ex. när det var min tur att städa klubbstugan. Jag har fastnat i serien, det ska erkännas, men det är fortfarande en del saker som på något vis stör mig med dialogen osv.

Anne Holts "Utan Eko" var, trodde jag, den enda boken om Hanne Wilhelmsen jag inte hade läst. Jag trodde fel, upptäckte jag efter 3-4 kapitel. Nog kände jag igen en hel del, så det här är en bok jag har läst förut. Men eftersom jag inte hade en susning om slutet, så läste jag vidare. Nu vet jag i alla fall med säkerhet att jag har läst allt som finns med Hanne som "huvudkaraktär" av Holt. Även i den här boken så presenteras läsaren för flera parallella spår som vi förstår kommer att knytas samman någonstans, vilket så klart sker i slutet.

Nu har jag inga fler "osäkra kort" kvar i högen utan nu ligger där bara böcker jag vet att jag inte har läst tidigare. Mest deckare. Jag har på något sätt gett upp den där tanken jag hade häromåret att varannan bok skulle vara en icke-deckare. Så många böcker att läsa, så lite tid... ;-)