Varför blir det alltid så här vid den här tiden på året??

Jag vet inte riktigt varför, men det är något som gör att april-maj de senaste åren har blivit helt hysteriska i mitt liv. När man egentligen borde stanna upp och njuta av våren så känns det som jag yrar runt som en... i tillvaron.

Just nu tror jag i o f s att det finns en del naturliga förklaringar i och med att jag i förra veckan var på tjänsteresa måndag em-torsdag em och sen stack iväg direkt för födelsedagsfirande fredag-söndag. Jag var alltså hemma väldigt lite och det i sig är nog en smått stressande faktor, inser jag.

Den här veckan har inte blivit mycket bättre, men det har väl varit mer "självförvållat". Om vi räknar bort arbetet så har kvällarna gått åt i ett nafs - måndag = nybörjarkurs agility som jag håller i, tisdag = tävlingskurs som jag deltar i (återigen visar det sig att om jag håller min lilla trut STÄNGD så mycket som möjligt på banan, så går Otto bäst...), onsdag = arbetskamraterna tog ut mig på "tura", torsdag = vanlig fri träning på klubben... Och idag fortsätter det, direkt efter jobbet ska jag köra till skogs och gå igenom mitt spår en sista gång så att snitslarna sitter där det ska och sträckan stämmer. Imorgon är det alltså dags för elitspår vilket betyder att det är uppstigning tidigare än en normal arbetsdag... Och på söndag är det dags för den sista etappen i födelsedagsfirandet, med Bs föräldrar och syster med familj. På ett sätt kanske det trots allt är bättre med en rejäl "baluns" så har man alltihop avklarat?! När jag fyllde 30 så hade jag ju "kalas" dagen innan födelsedagen, och sen blev det lite firande med föräldrar osv på själva dagen, och sen var det klart. Tja, jag har 10 år på mig att fundera till nästa gång... :-)

Liten svart hund fick vara med och köra den bana vi avslutade med i tisdags, efter att kursen egentligen var slut. Han gick riktigt bra! Det var tre saker jag konstaterade att vi behöver träna på: Aet (visste jag, för det har vi inte kört mycket, han tycker det är lite läskigt att klättra uppför där...), ingång i slalom när vi kommer med fart från annat hinder (visste jag också...) och vippen, att den verkligen ska slå ner ordentligt innan man får lämna kontaktfältet. Han sprang fint rakt fram till kontaktfältet så att den väger ner, men har aningens bråttom av sedan.

Och nu är PMet till säsongspremiären nästa lördag utlagt, så nu är det dags att börja tala allvar med tävlingsnerverna. Klasser med 70-80 startande, ja jisses. Det är också hög tid att anmäla till kommande tävlingar i maj och juni. Och boka lite husvagnsplatser för planerade husvagnsutflykter. För att inte tala om en del föreningsadministration som det är dags att ta tag i - som t.ex. HU-distriktets bidragsansökningar till landstingen. Med hem från mässan i lördags kom också några småplantor som ska planteras om så fort det går (som tur var så var de väl förpackade och har klarat sig bra nu i veckan). Ja, sysslolös, det är man ju INTE i alla fall!

Jag har för övrigt hunnit läsa ut ytterligare ett par böcker av Anna Jansson, om Maria Wern. Lika bra att tugga igenom hela serien så långt som möjligt, när jag nu börjat...