I lördags var jag ute i spårskogen med den lille svarte. Det drar ju som sagt ihop sig till tävling och den här gången var första gången som jag, även om det var skog, la ett någorlunda ”regelrätt” appellspår dvs ca 300 meter med 2 vinklar. Jag kostade på mig 4 föremål (3+slut) och det var även första gången som det BARA var pinnar i spåret dvs inget av föremålen var leksak. De senaste gångerna har han fått hitta favvoleksaken (fleeceflätan vi fick med vid valphämtning, tack K!) som första eller andra föremål (jag har bestämt mig för att undvika att lägga något med ”större värde” som slutföremål, jag vill ju INTE ha en hund till som går över apporter på vägen). Vi har ju tränat på både skogsspår och öppen-mark-spår och det känns inte som att det skapar några större problem att det är öppen mark. Det vi INTE har tränat, ännu, är ”terrängskiften”. Men det blir ett kommande projekt. Spåret fick ligga till sig i ca 1 timme.
Och – jag blir så lycklig när jag spårar med den här lille hunden. Tempot är högt – nästan väl högt, jag konstaterar med jämna mellanrum att det är tur att han inte är en rottweiler för då hade jag inte haft en chans när han sätter iväg. Trots detta hittar han apporterna – och tar upp dem! Vinklarna jobbar han sig igenom. Här är jag lite orolig för att domarna kanske kan tycka att det är lite vimsigt, men han löser ju uppgiften! Vi får väl se hur det går när det blir skarpt läge. Just nu känns i alla fall spåret BRA, återstår att snickra mer på lydnaden…
Husse fick ta hand om de andra två hundarna på förmiddagen och på eftermiddagen hade vi försenat födelsedagsfirande för husse. Efter det gjordes det inte många knop…
Igår söndag skulle husse på harjakt. Fältjakt är ju inte det han ägnar sig mest åt, men när nu tillfälle bjöds så tog han med sig inte bara Otto utan även Lazer. Jag var lite orolig för detta projekt, men fick löfte om att den lille svarte BARA skulle gå kopplad. Jag vill ju inte ha en hund som jagar ”hej vilt”, en spaniel ska ju förvisso stöta upp vilt men sedan kunna sätta sig och vänta på skott + apportkommando. De har tränat lite hemikring men där är inte SÅ gott om vilt, i synnerhet inte harar… Eftersom ”gå i koppel” inte direkt är Lazers paradgren så var jag lite orolig att husse skulle släppa honom i ren frustration. Men – enligt rapport vid hemkomst så hade den lille svarte varit nästintill exemplarisk! Gått fint hos husse, satt sig ner när haren sprang upp osv. Kul att höra!! Han kanske VERKLIGEN kan bli en allroundhund den här lille krabaten?!
För min del betydde detta en dags kvalitetstid med Hampus. En promenad (han börjar verkligen bli ”gammal och trött” tyvärr, det är lite svårt att komma på vad han tycker är ”roligt” – ligga i soffan och bli kliad på magen kanske…?) och lite meck hemma, tog bland annat tag i en sån där riktigt tråkig historia – nämligen högen med tvätt som ska strykas… Det är onekligen skönt att "pricka av" såna surdegar (hann med en till senare på kvällen, byxor som skulle sys upp...).
Eftermiddagen veks till utskick av PM till klubbens kommande lydnadstävling. Det skulle ha gjorts i torsdags men eftersom telefon och internet då inte fungerade på klubben så fick det vänta ett par dagar. Lazer fick komma med till klubben och trots dagens jaktliga insatser sa han inte nej till ett pass med lite lydnadsträning. Linförighet, inkallning (framför allt ingångarna), hopp (hoppa ut – och sätta sig) och apport (hämta… avlämnandena är just nu för sorgliga och jag lär inte hinna få ordning på dem heller, men så länge han transporterar in apportbocken o släpper den vid mina fötter så kan vi ju få betyg på momentet).
(Det är bra med bärbar dator så kan man skriva t.ex. på tåget och sen publicera... ;-) )
måndag, oktober 31, 2011
fredag, oktober 28, 2011
Jag erkänner....
... det är lika bra, för nu är PMet ute (visserligen inte på internet, men det är nog en tidsfråga). Det är appellspår jag har anmält mig och den lille svarte till. Den observante (som Lotta) har gissat detta eftersom det den senaste tiden skrivits mer och mer om spårträning, budföring, platsliggning m.m. än om kontaktfält och slalom. Jag inser mer och mer att i Skåne är jag stämplad som "agilitynörd" av väldigt många - de vet ju inte att jag egentligen har kört minst lika mycket lydnad och bruks genom åren, innan jag flyttade ner hit. Att sedan Hampus blev skottberörd och jag tappade sugen för brukstävlandet, är ju en annan historia.
Igår var det månadstävling på klubben så vi tog ett litet steg till i "formtoppningen" genom att delta där. Lagom när vi gick ut på plan insåg jag att "hoppsan, vi har ju aldrig tränat med kommendering förut". Det i sig gick bra, även om Lazer först var lite nyfiken på både tävlingsledaren och domaren eftersom det ju är folk han känner och tycker om. Momenten gick sedan ungefär som förväntat, jag vet ju var det finns saker kvar att putsa på och det fortsätter jag göra. Riktigt skönt är att platsliggningen verkar vara stabil. Jag skriver "verkar vara" för det är ändå levande varelser vi håller på med, och de träningstillfällen vi har haft har det inte "hänt" något i omgivningen. Det är ju inte precis så att man provocerar fram att hundar går upp på träning... (Fast någon typ av inplanerad hundstörning på träning kanske man borde ha - hmm....? Typ låta någon köra inkallning vid sidan av planen eller så?)
Roligt var att L med E skrapade ihop kvällens högsta poäng i lydnadsklass 1. Grattis!
Igår var det månadstävling på klubben så vi tog ett litet steg till i "formtoppningen" genom att delta där. Lagom när vi gick ut på plan insåg jag att "hoppsan, vi har ju aldrig tränat med kommendering förut". Det i sig gick bra, även om Lazer först var lite nyfiken på både tävlingsledaren och domaren eftersom det ju är folk han känner och tycker om. Momenten gick sedan ungefär som förväntat, jag vet ju var det finns saker kvar att putsa på och det fortsätter jag göra. Riktigt skönt är att platsliggningen verkar vara stabil. Jag skriver "verkar vara" för det är ändå levande varelser vi håller på med, och de träningstillfällen vi har haft har det inte "hänt" något i omgivningen. Det är ju inte precis så att man provocerar fram att hundar går upp på träning... (Fast någon typ av inplanerad hundstörning på träning kanske man borde ha - hmm....? Typ låta någon köra inkallning vid sidan av planen eller så?)
Roligt var att L med E skrapade ihop kvällens högsta poäng i lydnadsklass 1. Grattis!
tisdag, oktober 25, 2011
En hel helg…
(Detta skrevs igår men blev aldrig publicerat, insåg jag precis nu)
… som var totalt utan ”bokade” aktiviteter. Det ni, när hände det senast?
Egentligen har hela förra veckan varit ett ”när-hände-det-senast” eftersom jag lyckades sitta vid mitt skrivbord på plats på kontoret i Hässleholm 5 dagar av 5 möjliga. Det var länge sedan sist, kan jag säga.
Nu är jag ju inte sämre än att jag, sent på fredag eftermiddagen, bokade in träningskamraterna L och M för ett pass på klubben lördag förmiddag. Lite agility (har några ”vinterprojekt” när det gäller Otto och på älgjakten får han inte vara med då det finns riktiga älghundar i jaktlaget), lite valpträning (Ls lille A), lite budföring, platsliggning i grupp, hopp (både Lazer och Ms E)…
Naturligtvis blev det även en del promenerande under dagen, och diverse nödvändiga åtgärder hemma som dammsugning, vika tvätt osv. MEN det gick i MITT eget tempo!!
Eftersom det sköts en älg på lördagen så fick Otto komma i tjänst på söndagen, enligt uppgifter från husse hade han haft ett bra drev på ett rådjur (husse såg djuret men fick ingen skottchans – synd för det skadar inte med kött i frysboxen – vilt är ju faktiskt ekologiskt och naturligt uppfött och allt sånt!).
Medan husse och Otto var i skogen körde jag till klubben även denna dag. Det drar ihop sig till lydnadstävling där jag är tjänstgörande tävlingssekreterare så det var lika bra att lägga in alla anmälningar i datorn. Lite märkligt är att så många inte har betalat i tid. Fortfarande står det i reglerna (jag minns inte den exakta skrivningen, men meningen är i alla fall…) att anmälan inkl. avgift ska vara arrangören tillhanda 3 veckor före tävlingsdagen. Det betyder ju alltså att vi måste kunna SE att avgiften är betald, 3 veckor före. Detta verkar väldigt många vara omedvetna om… Och som vanligt undrar jag också – var står det att man måste vänta till sista dagen med att anmäla sig?! Om jag vet att jag ska tävla, så är det väl bara att anmäla? På en vecka blir knappast statusen träningsmässigt så mycket bättre/sämre så att det är det som är skillnaden?
Medan jag var på plats kom det ett par klubbkamrater för att träna. Jag passade på tillfället att få köra lite mer budföring med Lazer. Det svåra är inte att få honom att springa, det svåra är att få honom att stanna… Det är så mycket spring i de benen, så han har liksom inte tiiiiid… :-)
(Den observante börjar nu ana vad det är jag har anmält till för typ av tävling…)
Eftersom både Otto och Lazer faktiskt fått rätt mycket ”egentid” under dagen så passade jag på eftermiddagen på att ta en promenad ensam med pensionärs-springern. Hampus, alltså. Han lunkar på och är ganska nöjd med att slippa de stökiga ungtupparna. Vädret var helt fantastiskt!!
Passade på att tillåta mig att slappa lite med en bok i soffan och läste därmed ut ”Demonens död” av Anne Holt. Jag hade inte mer än börjat på den förrän jag insåg att ”den här har jag läst förut” men inte tusan kom jag ihåg slutet… :-)
Det här är en av de ganska tidiga böckerna om kriminalkommissarie Hanne Wilhelmsen. Hon brottas med ett fall där en barnhemsföreståndare knivmördats, samtidigt som en 12-åring försvunnit från barnhemmet. I takt med att fallet nystas upp, visar det sig att det finns många hemligheter bland barnhemspersonalen... Hannes egna privata hemlighet, att hon lever tillsammans med en annan kvinna, blir allt mer besvärlig att hålla just hemlig, märker man också. Inte minst som hennes livskamrat Cecilie ifrågasätter just detta - hemlighållandet, är också ett förnekande. Holt - som vanligt läsvärd och med en tvist på slutet, och vi läsare får även en del information från den försvunne 12-åringens mamma, som inte utredarna någonsin får tag på.
… som var totalt utan ”bokade” aktiviteter. Det ni, när hände det senast?
Egentligen har hela förra veckan varit ett ”när-hände-det-senast” eftersom jag lyckades sitta vid mitt skrivbord på plats på kontoret i Hässleholm 5 dagar av 5 möjliga. Det var länge sedan sist, kan jag säga.
Nu är jag ju inte sämre än att jag, sent på fredag eftermiddagen, bokade in träningskamraterna L och M för ett pass på klubben lördag förmiddag. Lite agility (har några ”vinterprojekt” när det gäller Otto och på älgjakten får han inte vara med då det finns riktiga älghundar i jaktlaget), lite valpträning (Ls lille A), lite budföring, platsliggning i grupp, hopp (både Lazer och Ms E)…
Naturligtvis blev det även en del promenerande under dagen, och diverse nödvändiga åtgärder hemma som dammsugning, vika tvätt osv. MEN det gick i MITT eget tempo!!
Eftersom det sköts en älg på lördagen så fick Otto komma i tjänst på söndagen, enligt uppgifter från husse hade han haft ett bra drev på ett rådjur (husse såg djuret men fick ingen skottchans – synd för det skadar inte med kött i frysboxen – vilt är ju faktiskt ekologiskt och naturligt uppfött och allt sånt!).
Medan husse och Otto var i skogen körde jag till klubben även denna dag. Det drar ihop sig till lydnadstävling där jag är tjänstgörande tävlingssekreterare så det var lika bra att lägga in alla anmälningar i datorn. Lite märkligt är att så många inte har betalat i tid. Fortfarande står det i reglerna (jag minns inte den exakta skrivningen, men meningen är i alla fall…) att anmälan inkl. avgift ska vara arrangören tillhanda 3 veckor före tävlingsdagen. Det betyder ju alltså att vi måste kunna SE att avgiften är betald, 3 veckor före. Detta verkar väldigt många vara omedvetna om… Och som vanligt undrar jag också – var står det att man måste vänta till sista dagen med att anmäla sig?! Om jag vet att jag ska tävla, så är det väl bara att anmäla? På en vecka blir knappast statusen träningsmässigt så mycket bättre/sämre så att det är det som är skillnaden?
Medan jag var på plats kom det ett par klubbkamrater för att träna. Jag passade på tillfället att få köra lite mer budföring med Lazer. Det svåra är inte att få honom att springa, det svåra är att få honom att stanna… Det är så mycket spring i de benen, så han har liksom inte tiiiiid… :-)
(Den observante börjar nu ana vad det är jag har anmält till för typ av tävling…)
Eftersom både Otto och Lazer faktiskt fått rätt mycket ”egentid” under dagen så passade jag på eftermiddagen på att ta en promenad ensam med pensionärs-springern. Hampus, alltså. Han lunkar på och är ganska nöjd med att slippa de stökiga ungtupparna. Vädret var helt fantastiskt!!
Passade på att tillåta mig att slappa lite med en bok i soffan och läste därmed ut ”Demonens död” av Anne Holt. Jag hade inte mer än börjat på den förrän jag insåg att ”den här har jag läst förut” men inte tusan kom jag ihåg slutet… :-)
Det här är en av de ganska tidiga böckerna om kriminalkommissarie Hanne Wilhelmsen. Hon brottas med ett fall där en barnhemsföreståndare knivmördats, samtidigt som en 12-åring försvunnit från barnhemmet. I takt med att fallet nystas upp, visar det sig att det finns många hemligheter bland barnhemspersonalen... Hannes egna privata hemlighet, att hon lever tillsammans med en annan kvinna, blir allt mer besvärlig att hålla just hemlig, märker man också. Inte minst som hennes livskamrat Cecilie ifrågasätter just detta - hemlighållandet, är också ett förnekande. Holt - som vanligt läsvärd och med en tvist på slutet, och vi läsare får även en del information från den försvunne 12-åringens mamma, som inte utredarna någonsin får tag på.
torsdag, oktober 20, 2011
En till!
Nu har jag lyssnat mig igenom Arne Dahls nionde del i sviten om A-gruppen, Efterskalv. Även denna har jag läst tidigare men det har uppenbarligen gått tillräckligt lång tid för jag var totalt ”lost”! Terrorn kommer till Stockholm då en tunnelbanevagn sprängs. Alla tillgängliga polisresurser sätts in – naturligtvis också våra vänner i A-gruppen.
Sakta men säkert snokar de sig igenom fallet och hittar pusselbit efter pusselbit, som så småningom pekar i riktning mot något helt annat än ett ”vanligt” terrordåd.
Eftersom det inte finns någon ”ensam hjälte” i den här gruppen så följer vi också de 10 som är, eller har varit, medlemmar i A-gruppen ur det lite mer privata perspektivet. Jan-Olov Hultin flyter upp igen, trots pensioneringen. Paul Hjelm korsar återigen A-gruppens vägar, trots sin chefsposition inom interna utredningar.
En nackdel med att låna cd-böcker på biblioteket är att de inte alltid är i toppskick… Ca 10 minuter av näst sista cdn fick jag helt enkelt ge upp, där var uppenbarligen en repa i skivan. L
Nu återstår Himmelsöga (som jag har hemma i bokhyllan) och den fristående epilogen Elva, innan det är dags att ta tag i den första delen i Arne Dahls nya produktion.
Men först – något helt annat… Har ett par låneböcker från biblioteket liggande i andra serier så jag får nog ta och läsa ut dem innan det blir dags för A-gruppens vidare öden.
Sakta men säkert snokar de sig igenom fallet och hittar pusselbit efter pusselbit, som så småningom pekar i riktning mot något helt annat än ett ”vanligt” terrordåd.
Eftersom det inte finns någon ”ensam hjälte” i den här gruppen så följer vi också de 10 som är, eller har varit, medlemmar i A-gruppen ur det lite mer privata perspektivet. Jan-Olov Hultin flyter upp igen, trots pensioneringen. Paul Hjelm korsar återigen A-gruppens vägar, trots sin chefsposition inom interna utredningar.
En nackdel med att låna cd-böcker på biblioteket är att de inte alltid är i toppskick… Ca 10 minuter av näst sista cdn fick jag helt enkelt ge upp, där var uppenbarligen en repa i skivan. L
Nu återstår Himmelsöga (som jag har hemma i bokhyllan) och den fristående epilogen Elva, innan det är dags att ta tag i den första delen i Arne Dahls nya produktion.
Men först – något helt annat… Har ett par låneböcker från biblioteket liggande i andra serier så jag får nog ta och läsa ut dem innan det blir dags för A-gruppens vidare öden.
onsdag, oktober 19, 2011
måndag, oktober 17, 2011
Kort sammanfattning
- Frosten tog dahliorna natten till fredag...
- I lördags var jag och Lazer ute och spårade. På äng, där det var frost ungefär hälften av spåret när jag gick ut det, som sedan hade hunnit töa bort på större delen av spåret när jag släppte på. Den lille svarte hunden gick lysande den första "raksträckan" när han väl hade fäst på spåret (lite "analyserande" i början kan väl inte vara helt fel??) = bra i spåret och rakt, markerade träapporterna "svagt" men i alla fall så pass att jag såg och kunde berömma, leksaken som låg mitt på andra benet tog han klockrent. Där hade han dock lite allmänna problem för där låg frosten kvar i gräset. Även vinklarna (2 st) löstes bra. Jag hade kanske 5 m lina ute...
- På eftermiddagen åkte resterna av dahliorna till "tippen" + att jag tömde växthuset på tomatplantor och melon-dito (som det aldrig blev någon skörd på). Dahlia-knölarna grävdes upp och parkerades i papperskassar i uterummet för lite torkning innan vidare transport ner i källaren där de brukar övervintra. Hibiscusarna räddade jag in redan innan förra helgen och pelargonerna fick komma in i fredags... De behöver ansas lite, så får vi se om jag lyckas med övervintringen i år.
- Igår var det först "höstmöte" i HU-distriktet, vilket var förlagt till Skånes Djurpark. Ganska många djur var faktiskt framme i det vackra höstvädret, och vi kom lagom till matningen av sälarna. Årets kut var en söt lite krabat som påminde lite om en spaniel... "Jag är HUNGRIG!!!"
- När vi var klara med mötet körde vi hem och stack till skogs med hundarna på en härlig promenad i det vackra vädret. Uppskattat av alla utom möjligtvis Hampus som nog tyckte att det var onödigt långt...
- Som om det inte var nog med detta hann jag klämma ut ett spår på ängen hemmavid också. Och jajamensan! Nu tog han även träapporterna i munnen! Det tar sig, kan man säga. Jag vågade mig också på att släppa ut linan till 10 meter som ju är "minimum" på tävling.
- Enligt principen att den som har släpat hem jaktbytet får tillreda det fick husse inta köket, medan jag körde dammsugare och golvmopp...
- Sen var helgen slut. Tjolahopp.
- I lördags var jag och Lazer ute och spårade. På äng, där det var frost ungefär hälften av spåret när jag gick ut det, som sedan hade hunnit töa bort på större delen av spåret när jag släppte på. Den lille svarte hunden gick lysande den första "raksträckan" när han väl hade fäst på spåret (lite "analyserande" i början kan väl inte vara helt fel??) = bra i spåret och rakt, markerade träapporterna "svagt" men i alla fall så pass att jag såg och kunde berömma, leksaken som låg mitt på andra benet tog han klockrent. Där hade han dock lite allmänna problem för där låg frosten kvar i gräset. Även vinklarna (2 st) löstes bra. Jag hade kanske 5 m lina ute...
- På eftermiddagen åkte resterna av dahliorna till "tippen" + att jag tömde växthuset på tomatplantor och melon-dito (som det aldrig blev någon skörd på). Dahlia-knölarna grävdes upp och parkerades i papperskassar i uterummet för lite torkning innan vidare transport ner i källaren där de brukar övervintra. Hibiscusarna räddade jag in redan innan förra helgen och pelargonerna fick komma in i fredags... De behöver ansas lite, så får vi se om jag lyckas med övervintringen i år.
- Igår var det först "höstmöte" i HU-distriktet, vilket var förlagt till Skånes Djurpark. Ganska många djur var faktiskt framme i det vackra höstvädret, och vi kom lagom till matningen av sälarna. Årets kut var en söt lite krabat som påminde lite om en spaniel... "Jag är HUNGRIG!!!"
- När vi var klara med mötet körde vi hem och stack till skogs med hundarna på en härlig promenad i det vackra vädret. Uppskattat av alla utom möjligtvis Hampus som nog tyckte att det var onödigt långt...
- Som om det inte var nog med detta hann jag klämma ut ett spår på ängen hemmavid också. Och jajamensan! Nu tog han även träapporterna i munnen! Det tar sig, kan man säga. Jag vågade mig också på att släppa ut linan till 10 meter som ju är "minimum" på tävling.
- Enligt principen att den som har släpat hem jaktbytet får tillreda det fick husse inta köket, medan jag körde dammsugare och golvmopp...
- Sen var helgen slut. Tjolahopp.
tisdag, oktober 11, 2011
Mini-semester
Efter att ha tillbringat helgen helt datorfri (om man nu inte räknar mobilen som det ju faktiskt går att surfa, kolla FB och annat med) så inser jag att det är dags att ta sig samman och övervinna bloggtorkan.
Jag har ju alltid hävdat att bloggande aldrig ska vara ett krav, då går skrivarlusten förlorad. Alltså bättre att lägga ner ett tag om det inte känns meningsfullt.
Kan inte låta bli att reflektera lite över just det här med bloggande, FB osv. Återigen har jag någonstans läst/hört den här kommentaren att ”förr hade man en dagbok som INGEN annan fick läsa, nu vräker man ut samma saker till allmän beskådan på nätet”. Mja. Inget jag känner igen mig i, i alla fall. Det finns mycket som jag INTE skriver om här. Bloggen är snarare ett forum att jämföra med de brevvänner (inte sällan nyfunna kompisar från ridläger och semesterresor) jag hade när jag var yngre. Jag vet att jag har skrivit om detta förut – ett sätt att hålla de av mina vänner som jag har på geografiskt långt avstånd uppdaterade om vad jag gör. Och lite blir det ju stöd för mitt eget minne också. Eftersom det tidigare i år var en blogg-leverantör som gick omkull och nog ganska många som såg mycket skrivet gå förlorat, har jag faktiskt börjat fundera på om man på något sätt kan säkerhetskopiera det som finns här…? Det är ju i alla fall 5 års ”bryderier”!!
Helgen var som sagt datorfri och orsaken till detta var husses födelsedag. Vi ”flydde fältet” och tillbringade helgen + måndagen i Göteborg. Inga storstilade planer men vi hann med ett biobesök (Jägarna 2, klart sevärd om än bitvis aningen förutsägbar) och en titt på ”Maritiman”, hundpromenader, lite shopping (fiskeprylar, det var ju husses helg). Eftersom vi är rätt dåliga på att ”göra ingenting” så är det ganska nyttigt med sådana här tillfällen när det INTE är en miljon aktiviteter inbokat. Eftersom det är så pass sent på säsongen vågade vi inte riktigt chansa på husvagnen utan det fick bli hotell. Den 4-benta flocken var också med och de är förvånansvärt världsvana och fromma som lamm trots nya miljöer?!
På hemvägen igår hann vi med både Ullared och Engelsons i Falkenberg.
Delvis är nog bloggtorkan orsakad av att det är lite mycket på jobbet, både på längden o tvären så att säga. Dvs en del saker som jag inte kan skriva om här. Ibland är det lättare att inte skriva alls, än att utelämna bara vissa saker. Här hade jag behövt den klassiska dagboken att häva ur mig mina tankar i, tror jag!
Hundträningsmässigt så håller jag på och filar på att få Lazer färdig för start i appellspår. Det är mycket att pyssla med men det finns hopp! Tror jag i alla fall.
Jag hann läsa en bok också. Mörkertal av Arne Dahl, 8:e delen om A-gruppen. Jag har som sagt läst dem tidigare och den här gången är det en ung flickas försvinnande under en klassresa som drar igång händelserna. Det är ännu en av de där historierna där flera parallella spår i slutänden vävs samman... Välskrivet och högt tempo, som vanligt med Dahl. :-) Även om jag mindes en del av historien från förra gången jag läste boken så hade det gått tillräckligt med tid för att jag skulle ha tappat bort en del detaljer.
Jag har ju alltid hävdat att bloggande aldrig ska vara ett krav, då går skrivarlusten förlorad. Alltså bättre att lägga ner ett tag om det inte känns meningsfullt.
Kan inte låta bli att reflektera lite över just det här med bloggande, FB osv. Återigen har jag någonstans läst/hört den här kommentaren att ”förr hade man en dagbok som INGEN annan fick läsa, nu vräker man ut samma saker till allmän beskådan på nätet”. Mja. Inget jag känner igen mig i, i alla fall. Det finns mycket som jag INTE skriver om här. Bloggen är snarare ett forum att jämföra med de brevvänner (inte sällan nyfunna kompisar från ridläger och semesterresor) jag hade när jag var yngre. Jag vet att jag har skrivit om detta förut – ett sätt att hålla de av mina vänner som jag har på geografiskt långt avstånd uppdaterade om vad jag gör. Och lite blir det ju stöd för mitt eget minne också. Eftersom det tidigare i år var en blogg-leverantör som gick omkull och nog ganska många som såg mycket skrivet gå förlorat, har jag faktiskt börjat fundera på om man på något sätt kan säkerhetskopiera det som finns här…? Det är ju i alla fall 5 års ”bryderier”!!
Helgen var som sagt datorfri och orsaken till detta var husses födelsedag. Vi ”flydde fältet” och tillbringade helgen + måndagen i Göteborg. Inga storstilade planer men vi hann med ett biobesök (Jägarna 2, klart sevärd om än bitvis aningen förutsägbar) och en titt på ”Maritiman”, hundpromenader, lite shopping (fiskeprylar, det var ju husses helg). Eftersom vi är rätt dåliga på att ”göra ingenting” så är det ganska nyttigt med sådana här tillfällen när det INTE är en miljon aktiviteter inbokat. Eftersom det är så pass sent på säsongen vågade vi inte riktigt chansa på husvagnen utan det fick bli hotell. Den 4-benta flocken var också med och de är förvånansvärt världsvana och fromma som lamm trots nya miljöer?!
På hemvägen igår hann vi med både Ullared och Engelsons i Falkenberg.
Delvis är nog bloggtorkan orsakad av att det är lite mycket på jobbet, både på längden o tvären så att säga. Dvs en del saker som jag inte kan skriva om här. Ibland är det lättare att inte skriva alls, än att utelämna bara vissa saker. Här hade jag behövt den klassiska dagboken att häva ur mig mina tankar i, tror jag!
Hundträningsmässigt så håller jag på och filar på att få Lazer färdig för start i appellspår. Det är mycket att pyssla med men det finns hopp! Tror jag i alla fall.
Jag hann läsa en bok också. Mörkertal av Arne Dahl, 8:e delen om A-gruppen. Jag har som sagt läst dem tidigare och den här gången är det en ung flickas försvinnande under en klassresa som drar igång händelserna. Det är ännu en av de där historierna där flera parallella spår i slutänden vävs samman... Välskrivet och högt tempo, som vanligt med Dahl. :-) Även om jag mindes en del av historien från förra gången jag läste boken så hade det gått tillräckligt med tid för att jag skulle ha tappat bort en del detaljer.
onsdag, oktober 05, 2011
Bloggtorka
Har inte haft tid, ork, kraft, lust att blogga den senaste veckan...
Kört tester på jobbet (energidränage), dömt månadstävling brukslydnad på klubben, spårat med Lazer med varierat resultat, tränat lite lydnad med samma hund med varierat resultat. Jaktsäsongen med hund startat för Otto och husse...
I'll be back...
Kört tester på jobbet (energidränage), dömt månadstävling brukslydnad på klubben, spårat med Lazer med varierat resultat, tränat lite lydnad med samma hund med varierat resultat. Jaktsäsongen med hund startat för Otto och husse...
I'll be back...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
