Jag erkänner....

... det är lika bra, för nu är PMet ute (visserligen inte på internet, men det är nog en tidsfråga). Det är appellspår jag har anmält mig och den lille svarte till. Den observante (som Lotta) har gissat detta eftersom det den senaste tiden skrivits mer och mer om spårträning, budföring, platsliggning m.m. än om kontaktfält och slalom. Jag inser mer och mer att i Skåne är jag stämplad som "agilitynörd" av väldigt många - de vet ju inte att jag egentligen har kört minst lika mycket lydnad och bruks genom åren, innan jag flyttade ner hit. Att sedan Hampus blev skottberörd och jag tappade sugen för brukstävlandet, är ju en annan historia.

Igår var det månadstävling på klubben så vi tog ett litet steg till i "formtoppningen" genom att delta där. Lagom när vi gick ut på plan insåg jag att "hoppsan, vi har ju aldrig tränat med kommendering förut". Det i sig gick bra, även om Lazer först var lite nyfiken på både tävlingsledaren och domaren eftersom det ju är folk han känner och tycker om. Momenten gick sedan ungefär som förväntat, jag vet ju var det finns saker kvar att putsa på och det fortsätter jag göra. Riktigt skönt är att platsliggningen verkar vara stabil. Jag skriver "verkar vara" för det är ändå levande varelser vi håller på med, och de träningstillfällen vi har haft har det inte "hänt" något i omgivningen. Det är ju inte precis så att man provocerar fram att hundar går upp på träning... (Fast någon typ av inplanerad hundstörning på träning kanske man borde ha - hmm....? Typ låta någon köra inkallning vid sidan av planen eller så?)

Roligt var att L med E skrapade ihop kvällens högsta poäng i lydnadsklass 1. Grattis!