Helt klart är bloggandet lagt åt sidan för stunden. Förutom jobbet så går veckorna åt hur lätt som helst just nu: Hålla kurs måndagkvällar, gå kurs tisdag-dito, onsdag "fri" (läs: aktiviteter på hemmaplan), torsdag någon form av träning eller möten på klubben...
Just den här veckan gick i precis denna anda.
Måndag = hålla kurs. Nu har vi gått igenom alla de "vanliga" hindren, resten av kursen ska nu fokuseras på klätterhindren och naturligtvis repetition av de redan genomgångna.
Tisdag borde betytt gå kurs, men just den här veckan representerade jag HU-distriktet på Studiefrämjandets distriktsårsmöte. En punkt på programmet var "Levande årsmöte". Tja, jag kan ju säga att som det mötet var upplagt får man knappast fler mötesdeltagare. Först lite mat kl. 19, vilket betydde att mötet inte kom igång förrän ca 19.40. Och då inleddes med utmärkelseutdelningar, tack-tal osv som tog ca 50 minuter, så de riktiga mötesförhandlingarna drog igång först 20.30. Och när vi då fick information om att "efter punkt x kommer vi att ajournera mötet för ett grupparbete på temat Levande Årsmöte, som tar ca en halvtimme" lär min min enligt min arbetskamrat L (som avgick ur styrelsen i aktuell organisation) varit obetalbar. Alltså, allvarligt talat, ska man ha "kringaktiviteter" av det slaget på ett årsmöte, så ska man nog förlägga mötet till en lördag eller söndag och inte en vardagkväll! 21.15 ajournerades alltså mötet och grupparbetet tog så klart lite mer än de tänkta 30 min så 21.50 var vi igång med mötesförhandlingar igen. 22.20 rullade bilen hemåt från Hässleholm... Med tanke på att det redan vid uppropet lyftes att det var så få närvarande så kan jag bara konstatera att så här får man inte fler representanter.
I onsdags kväll tog jag mig samman och kom ut och joggade lite för första gången på länge. Jag behöver verkligen röra på mig - endorfiner is the shit, liksom... :-)
I torsdags var det månadstävling på klubben och jag dömde lydnadslydnad. Det var väl ömsom vin och ömsom vatten bland de startande men så ska det ju vara på en "träningstävling". Själv tar jag med mig lärdomen att man ska träna på olika platser innan man kör på tävling på annan klubb...
I fredags blev det ytterligare ett joggingpass med Otto.
Och så igår var det dags för säsongspremiär för agilitywachteln på Lomma BK. Hoppklassen, som vi började med, såg inte helt omöjlig ut. MEN så ramlade Otto in i det gamla beteendet att springa o hälsa på domaren. Eller, han var på väg mot domaren, men såg ut som att han kom på att "äsch, det här brukar inte morsan gilla" och fick syn på en leksak utanför banan bakom domaren. Tjoho, DEN kunde man ju sno. Disken ett faktum. Körde klart resten och det gick väl hyggligt. I agilityklassen skördade starten ett antal diskningar i small och medium, balansens uppfart låg väldigt frestande men skulle inte tas som nr 3. Jag lyckades styra bort Otto från den MEN så fick han syn på dagens ANDRA domare... Fick stopp på de dumheterna men innan jag visste ordet av hade han tagit hinder nr 3 baklänges och var uppe på vippen... Tja, vi körde klart även den banan och på pluskontot (förutom att han alltså inte ens tittade åt balansen i starten) var en klockren slalomingång och att jag för första gången vågade köra högerslalom på tävling. Och det satt som en smäck! Sen kom nästa återfall i dåliga vanor med ett jättekliv ner från a-hindret, då avbröt jag och lämnade banan. Suck, detta som vi tränat hela vintern...
Tävlingen rullade på i hyggligt bra takt så vi var hemma vid halvtre och då passade jag på att köra till återvinningsgården med diverse skräp som blivit effekten av det pågående projektet hemma. Husse höll på med lite småpill i sagda projekt, men jag kan faktiskt lasta sopsäckar i hundburen i min bil... ;-) Skönt att bli av med det skräpet och nu ska vi väl så smått börja återställa vardagsrummet till något mer beboeligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja fy såna möten vill man gärna slippa. Att ta bort stolarna är ett hett tips, då avhandlas genast allt snabbt och effektivt eftersom de värsta tidsslösarna inte orkar stå.
Ler lite åt Ottos urballning - frustrerande såklart men det låter som en kul show ;)
Klart det är underhållande för publiken, men jag vet ju att vi kan bättre... Har fått film från träningskompis som filmade med mobilen (eftersom min videokamera var försvunnen), kvaliteten blir ju "sådär" då men i första loppet står jag nog ungefär ett steg "fel". Marginalerna är små i den här sporten.
Skicka en kommentar