... skickar jag ett stort LYCKA TILL till min kompis mialena som ska springa London Marathon (det är andra gången hon springer mara...). Det har hänt lite sen vi gjorde någon form av vadslagning om att ta oss runt Tjejmilen för några år sedan, kan man säga. Ännu mer kan man konstatera att ordningen är något omvänd från gymnasietiden, då det var jag som var träningsfantasten...
För egen del så ska jag ägna dagen (förutom hundpromenader och lite träning på hemmaplan + sista delen i födelsedagsfirandet = svärföräldrar + husses syster med familj) åt att försöka rensa i röran i arbetsrummet (det är lite för många papper som just nu ligger "någonstans") vilket är en utmaning då rummet är belamrat med ett 10-tal flyttkartonger pga pågående aktiviteter i vardagsrummet. Jag ser dock ljuset i tunneln för nu har husse börjat spika lister... Konstaterade häromkvällen när vi såg på "Arga snickaren" och killen i familjen som programmet var hos hummade nåt om att "ja på kvällarna när man kommer hem från jobbet är det ju inte lönt att sätta igång, det blir ju bara ett par timmar" - DÄR har vi skillnaden på dom som hamnar i den situationen och hur husse resonerar här. En timmes jobb är bättre än ingenting!
Igår så var det dags för årets elitspårtävling på klubben och där är jag "bara" spårläggare. Alla som någon gång har ägnat sig åt den typen av funktionärssyssla vet att det inte är så bara, i synnerhet som naturen ju faktiskt förändrar sig från år till år, både med och utan mänsklig inblandning. Som jag möjligen nämnde för ett par veckor sedan så visade det sig att det hade varit avverkning på den delen där jag tidigare haft slutet av spåret. Och ett hygge hade blivit så slybeväxt så där var det svårt att överhuvudtaget ta sig fram. Bara att tänka om - och ändra på typ halva spårsträckningen?! Igår var det i alla fall dags för allvar och ser man på - den tävlande kom runt. Jag tror faktiskt det är första gången under de här åren som JAG har lagt detta spår... Inte nog med det, h*n vann hela tävlingen och tog cert och blev tydligen champion också. Roligt!
När tävlingsdammet lagt sig tog jag mig samman och tränade lite apportering med den lilla svarta hunden (som gick bra, fleeceinpackad apportbock är skitkul, hälsar han) innan jag körde hem och dök ner i föreningsadministrationsträsket. Det är dags för bidragsansökningar för HU-distriktets räkning och det är tunga bitar. Det ska räknas medlemmar och deltagartillfällen och "Gud-vet-allt". Det tar några timmar, kan jag säga. Trots att jag har god hjälp av filterfunktionen i Excel när det gäller att sortera fram medlemmar i rätt ålder, hur många av dem som är flickor osv osv. Och nu ska jag som sagt fortsätta med pappershanteringen...
söndag, april 22, 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vad är det som händer? Jag hinner inte ens läsa bloggar längre?! Möjligen i ajFånen men där är det så jobbigt att kommentera. Nu tror jag att jag är ikapp här iaf och jag kan konstatera att DÄR är våra hussar inte lika, tyvärr. Här krävs det minst en helt ledig helg för att det ska vara lönt att "göra" något. Å andra sidan drar han ju inte igång några som helst byggprojekt heller – på gott och ont...
Å tredje sidan så är ju fördelen med att ni då hyr in hantverkskunskapen att dessa jobbar hela dagarna i en vecka (eller lite mer) och sen är det klart. Vi har hållit på i 3 månader snart. Och då rev vi inte någon vägg!
Och eftersom vi, och våra respektive hussar, för det mesta är så läskigt lika så är det tur att det finns nåt som skiljer. Jag vet en sak till, förresten. Min är totalt ointresserad av fotboll. :-)
Skicka en kommentar