Påsk = några lediga dagar. Eller... som en av våra konsulter på jobbet uttryckte saken inför sommarsemestern en gång: "Semester? Ledig? Det brukar mest betyda oavlönat arbete hemma..."
På långfredagen var vi och köpte golv. Det börjar så sakteliga likna något, det här vardagsrumsprojektet (och nej, jag är inte intresserad av att lägga ut det till allmän beskådan på någon "hemmasajt", med tanke på en tidigare kommentar när jag nämnde ordet "renovering" i ett inlägg här). Nackdelen med att göra allt själv är ju att det tar tid... Och det vanliga livet måste hållas igång på något vis ändå dvs hundar rastas och aktiveras, kläder tvättas och vikas och läggas undan, mat lagas, disk diskas (tack o lov har vi ju diskmaskin sedan ett år tillbaka så mycket av det sköter sig ju självt ändå).
Fredag eftermiddag, när husse fortsatte med det sista i målerisvängen, körde jag till skogs för att snitsla mitt elitspår. Och möttes av - ett skövlat slut. Tydligen hade man bestämt sig för att det var dags att avverka det område där jag hade de sista 100-200 metrarna spår. Dags att tänka om?! Nåja, jag travade ut med snitslar och GPS-klocka och... konstaterade att hygget på mitten av spåret blivit väldigt slyigt sedan förra året. Efter en timmes traskande konstaterade jag att här måste göras något radikalt = dags att ringa markansvarig... Men det fick vänta till dagen efter.
Den första biten av spåret var i alla fall OK och där passade jag på att placera ut ett par föremål åt Lazer, på sådant vis att vi kunde köra 2 raksträckor med avslut på båda. Han är suveränt duktig på att hitta föremålen men ibland går benen fortare än näsan och då hamnar han vid sidan av spåret och snurrar, snurrar och snurrar. Detta MÅSTE jag helt klart jobba med, han måste bli säkrare på att hålla sig i spårkärnan för annars får jag problem den dagen jag inte har lagt spåret själv. Och det har jag ju inte ens i appellen längre! Lyckligtvis märks det ganska bra i linan när det blir tappt, men ändå.
Igår var vi nere i södra delarna av Skåne och hjälpte en kompis som vill prova på att köra viltspår med sin whippet. Den var lite skeptisk till både klövar och spårande, möjligen var vädret - snålblåst och snöyra inte de bästa förutsättningarna, milt sagt. Lazer som aldrig har gått ett blodspår fick prova det med husse (som inte har spårat med honom innan) och kommentaren var "oj vad det gick undan". Jo, det är ju det jag säger... På vägen hem mötte vi solen. Smått surt att stå i skogen och huttra och sen blir det kanonväder när man kör hem!
Efter hemkomst slog jag en signal till markchefen för spåren och fick bekräftat att det ena angränsande spåret är nedlagt/flyttat och det andra ligger "minst en kilometer längre in i skogen". Detta förbättrar - förhoppningsvis - mina möjligheter att snygga till mitt spår och slippa det slyiga hygget och ett mindre träsk. Ska utforskas vidare imorgon.
Idag blev det ett agilitypass på klubben för liten svart och wachtel. Lite svängar och gungbräda för liten svart, slalom och kontaktfält för wachtel. Även pensionärsspringern fick komma ut på plan och köra lite precisionsfri lydnad med mycket godisbelöningar. Medan vi var iväg började husse lägga golv.
Eftermiddagen har vi ägnat åt påskmiddag hos svärföräldrarna och nu är husse igång med golvet igen. Själv ska jag ta tag i lite föreningsadministration, det finns alltid NÅGOT att göra på det området. :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Lika fullt upp som vanligt hör jag. Här fick jag ju en otippad "fridag" i morgon, men det blir nog sökträning istället då.
Ja man får passa på att gratisarbeta medan man är ledig från det betalda slaveriet!
Spåra med whippet förresten, hur går det? De är väl lika synfixerade som salukis egentligen?
mialena: ja, de flesta vinthundar jagar ju med synen egentligen. Den här whippen var lite skeptisk i början men på övning 2 ramlade polletten ner och igår hade matte varit ute igen, och även låtit afghanen hon har prova - den var en naturbegåvning tydligen. B har spårat med en afghan hon hade tidigare för typ 10 år sen och det gick riktigt bra.
Jo de har väl inte blivit av med vargbeteendet helt såklart. Men ändå, det känns lite udda :)
Skulle ju aldrig ha testat detta med svärisarnas salukis dock - de hade en överjävlig förmåga att dra efter alla möjliga djur de såg (tjock kätting räckte inte att hålla kvar dessa monster), och skulle de dessutom kunnat spåra upp dem... Hu. Rivna rådjur slipper man gärna.
Den här whippet-pojken kändes som en ganska stillsam och försynt figur, så jag tror nog att matte ska reda ut att hålla honom i schack. Matten ifråga är dessutom född in i hunderiet...
Skicka en kommentar