Böcker

Jag har läst en del den senaste tiden, som jag nog inte har nämnt här.
Först ut var ytterligare en del i serien om Damernas detektivbyrå - Den gode maken på Zebra Drive. Jag är, som jag nämnt tidigare, lite kluven till de böckerna men drivs av nyfikenheten kring "hur det ska gå" för huvudpersonerna. Det tuffar på i samma lite makliga tempo som tidigare, det händer lite stort och smått på detektivbyrån/bilverkstaden och våra huvudpersoners liv går vidare.

Sen gav jag mig på Ann Rosmans "Själakistan". Den första boken av Rosman låg med i den kasse jag fick av Lazers "mormor" häromåret och jag har haft uppföljaren på listan "att läsa" ganska länge. Här har vi en historia som visar sig ha rötter långt tillbaka i tiden. Vi läsare presenteras med bakgrunden parallellt med nutiden och man förstår ju att någonstans står något inte rätt till - vilket ju förvisso är helt uppenbart redan i första kapitlet där en halshuggen kvinna hittas av en skolklass... ;-) Rosman är klart läsvärd för oss deckarfantaster! Sen funderar jag lite ibland på vad det är som gör att så många kvinnliga "deckarhjältinnor" ska ha så tilltrasslade privatliv... Eller vad jag ska kalla det? Rosmans "hjältinna" Karin gjorde sig förvisso av med sin sambo i förra boken, men han dyker så klart upp här. (jämför Maria Werns make i Anna Janssons böcker)

I samma kasse låg även en bok av Jonas Moström, så jag har länge tänkt att jag borde läsa hans tidigare böcker. Nu fick jag tag i den första, Dödens pendel, på biblioteket. Här är det en manlig duo som driver handlingen, kriminalkommissarie Johan Axberg och överläkaren Erik Jensen. Märkliga dödsfall inträffar och vännerna Axberg och Jensen inser att de studerar samma sak ur olika perspektiv. Även här har vi huvudpersoner med något krångliga privatliv. Jensen är familjefar som drömmer om en karriär. Axberg har ett märkligt förhållande till "kvinnan i hans liv"... ÄR det verkligen så många män som man kan tro när man läser böcker, som har sådan "commitment anxiety" som det nog skulle heta på engelska, jag kan faktiskt inte komma på något riktigt bra svenskt ord...?