Att ro båten i land...

Apropå det där med att säga nej, prioritera sig själv osv - har man tagit f-n i båten får man ro han i land, finns det väl också ett talesätt som lyder? Eller i alla fall något ditåt.

Alltså har jag tillbringat 2 kvällar denna vecka i föreningslivets tjänst - igen. I onsdags var det målstyrningsseminarium i SBK-distriktet. Detta var både nyttigt och intressant - MEN jag blir så ledsen över att det känns som att det bara är jag i klubben som "bryr mig" om dessa frågor. Det känns som att de flesta andra tycker att vi kan köra på "som vi alltid har gjort". Tyvärr är det nog bara att inse att nej, det kan vi inte. Omvärlden har förändrats och då måste vi göra det också! Att det ska vara så svårt att se... och att det ska vara så svårt att inse att vi MÅSTE sätta lite "vågade" mål för att utvecklas? Jag fick en idé om ett mål som jag misstänker kommer att bemötas med "är du dum eller, det kommer aldrig att gå". Har man den inställningen så är sannolikheten att lyckas inte särskilt stor, eller hur? Det måste ju vara bättre att säga att "klart vi ska sträva ditåt, men det kommer antagligen att ta lite tid".

Igår var det möte med "D-HUK" (distriktets hundägarutbildningskommitté) där jag är med på ett litet hörn som agilityrepresentant. Eftersom de frågorna är små i sammanhanget (åtminstone än så länge) på distriktsnivå så kunde jag hålla en ganska låg profil under större delen av mötet - som var förvånansvärt kort. Ett av mina mål när jag hoppade på det uppdraget var ju att hitta någon eller några som kan ta över så att jag kan avveckla mig själv, men dit har jag inte riktigt nått ännu. Jag har helt enkelt inte riktigt haft tid/ork att ta tag i det, och uppdraget är fortfarande lite luddigt kan jag känna - då är det inte så lätt att sälja in det till någon annan.

Förkylningen jag hade för ca en månad sen har gjort ett återtåg. Igår eftermiddag på jobbet började jag småhosta lite löjligt. Under kvällens lopp utvecklades detta till en riktigt irriterande rethosta? Imorse bokade jag av det planerade kiropraktorbesöket - ligga där på bänken och hosta kändes inte som nån "hit". Nu blir det te och halstabletter resten av dagen - och troligtvis under helgen.