En rätt jobbig helg...

I fredags var vi hos svärföräldrarna på middag. Eftersom vi inte äger någon badrumsvåg så skulle jag passa på och väga Otto när vi ändå var där. Detta betydde ju att även jag själv måste ställas på vågen. Hua - detta var veckans värsta upplevelse... Eftersom jag aldrig har haft några egentliga problem med vikten i hela mitt liv (en gång för länge, länge sedan, fick jag t.o.m skällning av skolsyster för att jag inte gått upp tillräckligt mycket det senaste året), så är det lite jobbigt att behöva inse att jag nog inte kan äta "vad som helst" längre. Sen jag flyttade till Skåne har jag lagt på mig 7 kg, visade det sig nu. Jag har ju lyckats bromsa tendenserna en gång tidigare (förra hösten) så nu får det allt bli skärpning med vad jag stoppar i mig. Jag skyller dock det sista kilot på tjänsteresan till England...

Igår hade jag spårlektion med den kurs som S egentligen håller. Hon tycker inte att hon kan tillräckligt om spår (som om jag skulle vara nån guru?!) och skulle egentligen varit på kurs själv den här helgen (den blev inställd men det är en annan historia). Det var 4 elever och jag. T.o.m Hampus fick gå ett kort spår. Alla verkade nöjda med att ha varit i skogen några timmar i alla fall. Jag är ju lite "fantast" på området nosarbete så det känns kul när folk tycker det är roligt.

Idag var det dags för tävling igen. Kvart i sju bar det iväg till Skurups BK. Drog startnr 11 av 14 och det började INTE bra. Under platsliggningen fick vi gå in i klubbstugan. Efter halva tiden kom någon och sa att "hund 11,12 och 13 sitter upp". Urk. Effekten av detta blev - inte helt oväntat tyvärr - att Hampus kom och mötte mig när jag var på väg tillbaka. Jag som trodde vi hade fått bot på de dumheterna! Resten av programmet var en smärre katastrof. Överväger allvarligt att satsa på t.ex. knyppling istället, eller varför inte leta fram den gamla frimärkssamlingen som finns någonstans i en låda hemma hos mina föräldrar. Ett alternativ skulle ju kunna vara mer träning. Men då måste jag träna mer med störning - inte bara här hemma på tomten, som B tycker "räcker"... Det GÖR inte det, helt klart. Hemma, eller för den delen ensam på klubben, så fungerar alla momenten utmärkt. Det är när det är hundar och folk runtomkring som det "skiter sig". Eller så får jag väl låta husse ta över Hampus som jakthund och börja se mig om efter en ny påläggskalv. Men vi ska ju inte ha in någon ny valp i huset på de närmaste 3 åren eller så... Funderar dock på att i första hand prova med det där med träning - husse och Otto ska ju börja på valpkurs imorgon så kanske kan jag hänga lite på klubben på måndagarna. Vi får väl se.