Tillfälligt avbrott

Pga akut tidsbrist lägger jag bloggandet åt sidan ett tag... Men jag kommer nog tillbaka snart, i en dator nära dig. Under tiden vore det kul med några kommentarer så att jag vet vilka som eventuellt saknar mig... :-)

Övertro på teknikens under?

Eftersom jag tillbringar mina arbetsdagar med att arbeta med bl.a. tester av ett specifikt tekniskt system, har jag ibland reflekterat över mänsklighetens övertro på teknik. Väldigt, väldigt ofta är man HELT övertygad om att ett nytt tekniskt system ska minska behoven av mänsklig påverkan/arbetsinsats. Väldigt väldigt ofta verkar det som att verkligheten blir en helt annan... Även om systemen "gör jobbet" så måste någon ha koll på att "jobbet görs". Datorer "går ner" och nätverksavbrott inträffar. Kraven på tillgänglighet "24/7" (dygnet runt alla veckans dagar) ökar från alla håll - hur säkerställs detta? Om något händer kl. 3 på natten och systemet visserligen "larmar" om det, men det inte finns någon som "hör/ser" larmet och kan göra något åt saken...?

Privat brottas jag just nu med ett antal föreningsadministrativa utmaningar. Hade en vision om att koppla ihop en excel-lista och ett word-dokument, ja - jag vet att sånt går men jag har inte tillräcklig kunskap om funktionerna när det gäller mer avancerade saker än att få in namn och adress i word-dokumentet... Gav alltså upp ganska snabbt och körde manuell hantering istället. Samtidigt vet jag att det ökar risken för fel - den mänskliga faktorn dvs jag själv i det här fallet, kan ju trycka på fel tangent på tangentbordet. Kolla, och dubbelkolla, således.

Igår kämpade jag mig igenom ytterligare en del punkter på min "att-göra-lista". Det är tungt just nu. Lyckades hinna med lite träning av både Lazer och Otto UTOMHUS på tomten i dagsljus! Att flytta ut Lazers "ligga med hakan i backen" var inte helt okomplicerat då det blåste ganska kraftigt och det betydde ju faktiskt en ganska rejäl störning. Borde förståss ha tänkt till lite där och lagt på lite störningar inomhus först. Usch så lätt det är att "tänka fel"!! Lite marschanträden och korta (ett par-tre-fyra steg) fria följ blev det också. Otto fick göra lite "basic-lydnad" - fritt följ med halter och vändningar, läggande under gång, inkallning. Övade även på att skicka honom framåt på kommando för att sedan bromsa in själv - och jajamensan, det funkade!!

Joggingen fick dessvärre stryka på foten och det retar mig lite för jag behöver verkligen springa nu. Mitt sockerintag är på tok för högt också så det borde jag verkligen se över...

Houdini i cockerspaniel-kostym?

Igår när husse kom hem möttes han av en lösspringande cockerspaniel på tomten. På något vis, oklart hur, hade Lazer brutit sig ut ur hundgården, som ju är vårt "hunddagis"... Mindre kul! Till saken hör att vi har två separata hundgårdar och det här var premiärdag för honom i "den andra" som inte är "valpsäkrad" stängselmässigt. I den första ligger det nämligen singel bitvis och jag har upptäckt att det kommer ut små stenar med "nummer 2"... Uppenbarligen var bristen på "valpsäkring" även liktydigt med brist på "kreativ cocker-säkring". Usch, vågar inte tänka på vad som kunde ha hänt!! Nu får vi cocker-säkra även det stängslet nertill. Suck.

Jag ligger fortfarande back med diverse föreningsadministration och det känns inte alls kul. Ska ta ett krafttag ikväll, tror faktiskt att jag får låta det planerade joggingpasset stå över till förmån för att komma ikapp mig själv.

Letade fram den gamla halti-nosgrimman som jag hade till Birk för ett antal år sedan. Att gå med 3 hundar i koppel, samtliga i +20-kgs klassen, var lite tufft för mig. Nu har jag tvingats inse att det är "hands full" med 2 st i den klassen och en i 12-kgsklassen. När jag går med alla tre på en gång, åtminstone. Främst vid hundmöten... Otto har lite "problem" med sånt och vill gärna tala om för mötande att de ska minsann hålla sig på avstånd från hans flock. Att möta andra hundar när jag bara har honom med mig, är inga större problem - men då kan jag ju lägga fullt fokus på att kommunicera med bara honom. När de 2 andra är med, så hänger ju de gärna på och sen är kaoset i full gång. Det är f-n i mig pinsamt...! Igår åkte alltså haltin fram, och på, och vi tog en terapipromenad bara jag och Otto - och haltin. Det gick förvånansvärt bra faktiskt. Min tanke är alltså att den främst ska användas just när jag behöver rasta alla tre hundarna samtidigt. Har jag bara Otto med mig så funkar det ju hyggligt ändå. Ett litet nederlag, kanske, men det är ju ändå ett rätt snällt hjälpmedel.

Out of order…

Skulle nog ha hängt en sån skylt på bloggen de senaste veckorna. Fast det verkar inte vara så många som saknar mina skriverier när jag inte producerar nåt – det är nog mest jag själv som saknar att skriva?

Nu har dock tiden varit ytterst begränsad ett tag, det blir så när det är jobb, köksrenovering, hundträning, föreningsmöten och gud-vet-allt att hålla igång. Det känns lite som att jag ligger konstant ett steg efter med det mesta och det är inte kul. Något får man då välja bort och det har blivit bloggandet (och TV-tittande har det inte heller blivit mycket av kan jag säga).

På plussidan ligger att jag har kommit igång med springandet igen (om nu 3 pass förra veckan och 1 idag räknas), det är barmark och hundträningsbart på klubben och idag städade jag gräsmattan hemma så nu kan jag ställa ut mina slalompinnar hemma också. I lördags körde jag ner på klubben och tränade en stund när jag ändå skulle “ut och köra” för att handla, byta min havererade “gryningssimulator” (nåt i den “brann upp” för en och en halv vecka sen – det stank bränd plast i hela sovrummet) och lite annat… Otto gjorde riktigt fina högerslalom och Lazer hoppade däcket som om han aldrig gjort annat – han har provat det hindret EN gång tidigare, i höstas…!

Igår var det montertjänstgöring för HU-distriktet på Malmö Int-utställning.

Ett annat stort plus är att det snart är sommartid åtminstone i klockan! Hurra!! Det blir så mycket lättare när man ser vad man gör ute på kvällarna….

Transportsträckorna på tåget till o från jobbet har jag i alla fall lyckats fylla med en bok. Ytterligare en i kassen från Lazers “mormor” K, som sa att “jag läser bara svenska deckare”. Den här författaren var dock dansk så jag tror vi får revidera det till “skandinaviska”?

Leif Davidsen heter författaren och boken, “Den okända hustrun”. Adlibris rubricerar den som “thriller” och det är nog en bättre etikett än deckare, egentligen. Historien kretsar nämligen kring försvinnandet av berättaren, Marcus, hustru under en resa till hennes ursprungsland Ryssland. Berättelsen är alltså skriven i jag-form vilket ger ett annorlunda perspektiv. Det blir en vindlande resa i sökandet efter den försvunna hustrun – som också visar sig vara någon helt annan än den Marcus trott. Spännande och läsvärd, absolut!

Va f....

Hann precis in från promenaden, ställde mig i tvättstugan och vek tvätt och hörde att "jaha, nu börjar det regna" av ljuden utifrån att döma... eller... kanske hagla?? När jag var klar och tittade ut genom ett fönster (har inga såna i tvättstugan) konstaterade jag att det ligger nåt vitt skit på marken. Och det ligger kvar... Jag VILL INTE!!!!!!

Och nu är frågan vilken av alla "att göra"-saker jag ska ta tag i under kvällen. Måste snart komma igång och springa igen (den där skumma förkylningen verkar ha gett sig av) men det blir INTE ikväll, så mycket är helt klart.

Att skriva - eller inte skriva...

I höstas när jag var på domarkonferens så var det här med etik, bloggande, facebook osv på tapeten. Att man inte skriver vad som helst om vem som helst till allmänt beskådande... Ibland var den gamla klassiska dagboken som man låste med hänglås och sen la i en låst låda, inte så dum! Då vräkte man ur sig sina tankar - och ingen annan FICK läsa. Numera är det väldigt många som inget hellre vill än att dela med sig av ALLT man tycker och tänker. Jag har själv vid något tillfälle balanserat på gränsen, det vet jag... MEN man måste inte berätta om ALLT i en blogg. Min käre sambo B förstår inte alls vad jag ska blogga för, han är nog rädd för att bli "uthängd" men så är ju icke fallet. Vill jag diskutera/skriva av mig känsligare frågor - då gör jag det i ett mail eller telefonsamtal med någon av mina närmaste vänner!!

Häromdagen gjorde jag dock en intressant sak. Jag skrev. Ett hyfsat långt blogginlägg om min arbetssituation. MEN: när jag var färdig tryckte jag på "spara utkast" istället för "publicera". Jag vet ju faktiskt inte vilka som läser här och eftersom det inte går att göra vissa inlägg "låsta" så får jag nöja mig med att dryfta de frågorna med vissa utvalda på andra vägar istället. Kan nog vara lugnast så på många sätt. En sak kan jag dock konstatera, för det har jag redan gjort på Facebook: Det känns rätt tröstlöst ibland, när man bara skyfflar fel...

Idag vaknade jag upp efter en orolig natt med konstiga drömmar och mådde inte alls bra, huvudvärk och elände. Bestämde mig för att stanna hemma och kurera, det slutade med att jag vid lunchtid kom igång och bestämde mig för att jobba hemifrån istället för att lägga ett par timmar på att resa. Fick därmed undan en del saker som blivit liggande och det var ju skönt. Imorgon ska vi ägna halva dagen åt forsatt "förvaltningsetablering" som vi påbörjade igår. Avdelningen jag arbetar på heter ju Kvalitet/IT och detta är ett led i kvalitetsarbetet. Ordning och reda... Många ord blir det men det blir nog bra när det blir färdigt.

Nu ska jag ta mig samman och sticka ut en runda med hundarna medan det fortfarande är ljust, och innan de mörka molnen vräker ur sig mer regn...

Prioriteringar...

Jobbdagen idag bestod av möte och avtackning av vår högste chef som slutar och går vidare mot nya utmaningar, som man brukar säga. Just nu känns det som att det är väldigt många som slutar av olika skäl, senast igår kom det besked om en på min avdelning som lämnar oss i slutet av april. Och det är en person som har jobbat på "firman" kortare tid än jag har?! Chefen vi tackade av idag, började åtminstone ett halvår innan mig, det känns mer "rätt" så liksom...

På lunchen lyckades jag rusa iväg till frisören och den här gången såg faktiskt flera personer - utan att vara förvarnade - att jag hade gjort nåt med håret. Frisören E har en förkärlek för att platta mitt normalt lite självfallande och yviga hår, så det blir spikrakt... Själv äger jag ju inte ens en plattång - fönen använder jag bara några gånger per år. Det finns liksom inte tid till sånt pyssel på morgnarna. Drog mig faktiskt till minnes tider (på 80-talet) då jag hade "spretlugg" och nog kunde lägga en halvtimme på att få håret att bli "rätt" innan jag gick till skolan. Hm, man har lite andra prioriteringar numera! Och om jag minns rätt så fick jag ju aldrig frisyren att se ut som den gjorde när jag var nyklippt ändå...

Det är inte ofta jag väljer bort "fri träning" på klubben på torsdagkvällar men idag fick köket högre prioritet. Sakta men säkert börjar sakerna komma på plats i skåp och lådor! Fortfarande är det dock lite frågetecken kring var en del prylar ska "bo" men det ger sig nog... Hundarna, som fick nöja sig med promenad när jag kom hem från jobbet, tycker nog att vi är rätt tråkiga just nu. Men det ska snart bli bättre! Nu börjar det ju verkligen märkas att vi går mot ljusare tider, hela "efter-jobbet-promenaden" togs i dagsljus!

Stök och bök och kök...

Igår blev det till slut en tur till klubben och lite agilityträning. Mycket högerslalom för Otto och 8 pinnar slalom för Lazer. Sen hem och göra lite med köket...

Idag var det en rörig dag på jobbet. När det var dags att gå hem konstaterade jag att jag hade ju inte gjort mycket av det jag planerat - eller... efter lite konfererande med kollegorna så insåg jag att jag hade ju faktiskt gjort åtminstone 2 saker som jag hade tänkt, men det tog lite längre tid än det var tänkt...

Kvällen har fortsatt i kökets tecken efter en promenad med hundarna. B har satt in ytterligare några dörrar och skåpsinredningar, jag fortsätter att diska både i maskin och för hand nu... allt går ju inte att köra i maskinen, så är det ju bara.

Stockholm tur och retur...

Igår var jag på tjänsteresa. Skulle ha ett arbetsmöte med en av våra konsulter och de har sitt kontor i Sollentuna.... Hemtraktskänsla!! Flyg till Arlanda på morgonen alltså (uppe före tuppen, flyget gick 06.45), en intensiv dag med ett bra utfall (dvs vi fick det vi skulle gjort vilket var skönt för det var verkligen "surdegar" - ibland är det bra att flytta mig från Skåne istället för konsult till Skåne, det blir lätt andra saker som stjäl tid och uppmärksamhet...) och sen flyg hem igen. Hufvudstaden var jag alltså egentligen aldrig ens i! Men eftersom Arlanda är Stockholm i flygsammanhang så får rubriken duga. Landade på skånsk mark igen vid 19-tiden och var hemma ganska exakt 14 timmar efter att jag lämnade hemmet. Hua, det blir långa dagar... Men som sagt, det var det värt när resultatet blev bra.

Väl hemkommen väntade köket... nu är det ju det här med att bestämma var vi ska placera saker i skåpen, packa upp och diska det som har varit nerpackat (och en del av det som stått i skåp utan luckor, det dammar en del när man sågar bänkskiva...). Det är vääääldigt skönt med en diskmaskin nu, kan jag säga. Och snabbprogrammet på 30 minuter räcker ju utmärkt till de uppdragen, OK, det torkar inte disken men DET kan jag göra för hand (på ganska kort stund ångar det mesta vattnet av ändå).

Idag sliter jag med felrapporter och det känns inte lika bra som igår - förhoppningsvis vänder det imorgon när jag kan börja diskutera åtgärder. Och så funderar jag på vad som är viktigast ikväll. Att fortsätta få köket "på plats" eller åka till klubben och träna agility? Den 1 mars - nu är det ju vår...!