Skulle nog ha hängt en sån skylt på bloggen de senaste veckorna. Fast det verkar inte vara så många som saknar mina skriverier när jag inte producerar nåt – det är nog mest jag själv som saknar att skriva?
Nu har dock tiden varit ytterst begränsad ett tag, det blir så när det är jobb, köksrenovering, hundträning, föreningsmöten och gud-vet-allt att hålla igång. Det känns lite som att jag ligger konstant ett steg efter med det mesta och det är inte kul. Något får man då välja bort och det har blivit bloggandet (och TV-tittande har det inte heller blivit mycket av kan jag säga).
På plussidan ligger att jag har kommit igång med springandet igen (om nu 3 pass förra veckan och 1 idag räknas), det är barmark och hundträningsbart på klubben och idag städade jag gräsmattan hemma så nu kan jag ställa ut mina slalompinnar hemma också. I lördags körde jag ner på klubben och tränade en stund när jag ändå skulle “ut och köra” för att handla, byta min havererade “gryningssimulator” (nåt i den “brann upp” för en och en halv vecka sen – det stank bränd plast i hela sovrummet) och lite annat… Otto gjorde riktigt fina högerslalom och Lazer hoppade däcket som om han aldrig gjort annat – han har provat det hindret EN gång tidigare, i höstas…!
Igår var det montertjänstgöring för HU-distriktet på Malmö Int-utställning.
Ett annat stort plus är att det snart är sommartid åtminstone i klockan! Hurra!! Det blir så mycket lättare när man ser vad man gör ute på kvällarna….
Transportsträckorna på tåget till o från jobbet har jag i alla fall lyckats fylla med en bok. Ytterligare en i kassen från Lazers “mormor” K, som sa att “jag läser bara svenska deckare”. Den här författaren var dock dansk så jag tror vi får revidera det till “skandinaviska”?
Leif Davidsen heter författaren och boken, “Den okända hustrun”. Adlibris rubricerar den som “thriller” och det är nog en bättre etikett än deckare, egentligen. Historien kretsar nämligen kring försvinnandet av berättaren, Marcus, hustru under en resa till hennes ursprungsland Ryssland. Berättelsen är alltså skriven i jag-form vilket ger ett annorlunda perspektiv. Det blir en vindlande resa i sökandet efter den försvunna hustrun – som också visar sig vara någon helt annan än den Marcus trott. Spännande och läsvärd, absolut!
1 kommentar:
Jodå här är en som undrat vart du tog vägen ....Alltid kul att läsa om hur du fördriver tiden därborta i skåne-land!! Orättvist om ni har snöfritt redan, men här smälter det i alla fall sakteliga bort också.
Skicka en kommentar