10 fel, disk, 10 fel, disk, disk, disk, disk, disk....

Det svänger snabbt i hundsportsbranschen… Medan landets främsta agilityekipage och -lag (och för den delen lydnadsekipage också) gjorde upp om SM-medaljer i Borlänge så rullade klass 1-tävlingarna på ”som vanligt” i södra Sverige. I lördags var det Halmstad (som till o med rubricerade sin tävling med att ”vi som inte är på SM måste också få tävla – kanske för att ta oss dit” – eller något liknande i alla fall). När det var dags att anmäla dit så slog jag till och anmälde inte bara Otto, utan även Lazer. Under veckorna som har gått så har jag ångrat det tilltaget flera gånger, då både det ena och det andra har strulat… Saker som han fixade plättlätt förra sommaren är plötsligt som bortblåsta?! I helgen var även framgången från förra lördagen som bortblåst med Otto...

Startordningen på lördagens tävling var i alla fall att de började med agilityklass 1 Large, jag gick in och körde med Otto och vi jagar ju pinnar i agilityklass… Pinnar får man INTE om man hoppar från kontaktfälten. Den här gången var det dock inte A-hindrets nerfart som var problemet utan nu var det balansbommen. Är det inte det ena… Sen missade vi ingången till slalomet också, så totalt blev det 10 fel. Och man missar ju lite tid på att ta om ett vägrat hinder, så att konstatera att tiden hade räckt till en 5:e plats bland de nollade bevisade ju återigen att snabb, det är han. Ja, det fanns ju 5- och 10-felare som var snabbare än oss (men de tror jag knappast hade vägringar utan det handlade nog om kontaktfält och rivningar). Jaja, det är bara att kämpa på.

Med Lazer bestämde jag mig för att gå in och köra 4 hinder och sedan springa ut och belöna. Vi är inte riktigt klara med klätterhindren (det har varit lite bakslag där den senaste månaden) men eftersom vi var anmälda och de första hindren var däck-hopp-böjd tunnel-hopp så såg jag en bra möjlighet att miljöträna lite. Det ÄR trots allt skillnad på att springa en klubbtävling med kanske 10 åskådare och en officiell tävling med speaker, fullt med folk, hundar och tält runt banan osv. Detta bekom inte liten svart ett dugg utan han var snabb som en iller på de där första 3 hindren, sen sprang han förbi 4an men det struntade jag i och vi fick ett bra träningstillfälle.

I hoppklassen så var det gasa-chansa som gällde med Otto. Eftersom vi har pinnarna klara där så kan jag lika gärna passa på att testa gränserna på tävling och det ledde till lite strul i slalom så vi fick ta om det – och sen var det en riktigt spring-sträcka där jag var så långt före honom när han kom ut ur en böjd tunnel så att han antagligen missade att det stod ett hopphinder på vägen… Kraschade ganska rejält. Men det bekommer inte en wachtel, så vi körde på och satte resten av banan bra.

Med Lazer så var tanken att köra ”så långt som möjligt”. Det blev inte så långt. Han sprang förbi slalomingången och när vi då tog om det så började nog nerförsbacken lite… Han är väldigt, väldigt känslig för min sinnesstämning på banan, helt klart! Och ”körde fast” i platten sen, då var liksom energin slut i den lilla hunden. Efter att tävlingen var avslutad passade vi på att gå in och köra platten och slalomet medan de stod kvar på banan, och det gick bra. Så det hänger inte kvar i alla fall, när han blir osäker.

Igår var det en heldag i Höganäs. De här tävlingarna när det bara körs på en bana har sin charm för man hinner titta på klubbkamraterna men det tar ju tid…

Först ut var Lazer, samma koncept som igår – 4 hinder och ut. Här sprang han dock förbi nr 2 och satsade mot A-hindret (som inte alls var nr 3), var till o med uppe på det med en tass. Kul, eftersom han är lite skeptisk mot det hindret fortfarande. Men han gillar sina kontaktfält!

Med Otto klantade jag till det i starten och placerade mig dumt, så han sprang förbi hinder nr 4. Vägran 1. Kontaktfälten på balansen funkade. Sen placerade jag mig uppenbarligen dumt igen – vägran nr 2. Kontaktfälten på A och vipp/gunga funkade. Missade ingången till slalom = vägran nr 3 och disk.

I hoppklassen återigen en tanke att ”köra så långt som möjligt” med Lazer. Det gick milt sagt ”så där” – han sprang förbi 2 hopphinder på en relativt rak sträcka?? Nåja, vi hade roligt och han har som sagt fått öva på tävlingsmiljön!

För Ottos del var det återigen ett gasa/chansa-lopp. En riktigt fin slalomingång och sen kom en sekvens där planen var att dra honom mellan 2 hinder (som skulle tas från samma håll), men… jag var lite för långsam och lyckades istället dra honom över det andra hindret från fel håll. Disk igen.

Marginalerna är små i den här branschen, ena veckan nästbäst i klassen, andra veckan lååångt ifrån. J

För Lazers del så konstaterar jag det jag redan visste, vi har en del träning kvar att göra. Men nu vet jag att han i alla fall inte packar ihop och gräver ner sig pga omgivningen. Vi hade en period i vintras när vi trodde att han hade lite scenskräck för så fort det stod någon och tittade på när vi tränade så gick han i strejk.

Nu är båda hundarna anmälda till ytterligare en tävling före semestern. Sen ska vi träna och ladda om för ”hösten”…