Eftersom jag inte är särskilt förtjust i att shoppa (förmodligen någon kvinnlig gen som är defekt?) så beställer jag ibland kläder på postorder. Detta brukar aldrig vara något problem, jag har i många år varit stensäker på min storlek så det brukar fungera fint. Idag fick jag dock en tankeställare. Första varningstecknet kom egentligen redan för ett par veckor sedan, då paketet från firma "A" kom och jag blev tvungen att returnera 2 par byxor. Nåja, jag har ju lagt på mig ett par kilo sedan jag flyttade söderut, detta har jag noterat redan tidigare. Och dessa kilon har företrädesvis satt sig nertill - trodde jag alltså... Idag kom så paketet från firma "B". Ett par kavajer och tröjor. Bara att returnera, i synnerhet som det var "krymper upp till 5%" på kavajerna! Blev lite irriterad och tog fram ett måttband och jämförde resultatet med tabellen i katalogen. Hoppsan då... Jag ÄR tydligen en storlek större numera! Antingen är det jag som har "tjockat till mig" (nåja, de kilon jag har lagt på mig hittills är ingen katastrof, jag vet) eller så har det hänt något med storlekarna på kläder?!
När det gäller böcker så har jag ju ända sedan jag lärde mig läsa varit en riktig bokmal. På senare år har det blivit lite sämre med läsandet tyvärr, men när jag började tågpendla för 2½ år sedan öppnades ju möjligheten att ta tag i detta igen. En lustighet jag har noterat hos mig själv - jag tenderar att periodvis sträckläsa "serier" av samma författare. T.ex. läste jag inte en enda av Jan Guillous Hamilton-böcker förrän alla 10 kommit ut, men då svepte jag allihop på en gång (hm - nu har dock uppstått ett problem eftersom det kommit en 11:e nu i dagarna). Samma sak med Liza Marklunds böcker om Annika Bengtzon. De började jag läsa först när 4:e boken kommit ut, och då tog jag dem i kronologisk ordning efter handlingen, inte utgivningsår... Just nu är jag inne på Arne Dahl-deckare, som jag snubblade över av en ren slump. Japp, jag läser inte precis Nobelpristagare, utan ren underhållningslitteratur. Hur nu mord och annat elände kan betraktas som underhållning...??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Den där kvinnliga "shoppargenen" är nog skadad hos mig med. Avskyr att gå i klädaffärer, för att så fort man går i närheten av några kläder kommer en säljare och flyger på en och frågar om man ska ha hjälp. Kan man inte få titta ifred och be om hjälp när man vill.Ellinor
Skicka en kommentar