Måhända är det åldern?

Idag gjorde vi ett internt hundbyte i familjen. Hampus åkte med husse på rävjakt och Otto stannade hemma med mig. Vi tog vår "vanliga" helgrunda i skogen och den lille (nåja, han börjar ju bli ganska stor rent fysiskt även om han är långt ifrån fullvuxen) hunden är faktiskt riktigt trivsam att ta med på koppelpromenad. Nej, jag vågar inte släppa jakthunden lös... Några härliga saker är att han faktiskt inte verkar ta efter Hampes "dumheter" som t.ex. att studsa som en galning när han kommer ut ur bilen, eller tivolit i hallen hemma (japp, det är mest Hampe som orsakar det). På den punkten var faktiskt även kusin Birk, salig i åminnelse (tänk, för ett år sedan hade vi fortfarande honom kvar i livet) ett föredöme. Man är ju alltid lite orolig för att den yngre hunden ska ta över dumheter som den eller de äldre har för sig.

När jag var ute och traskade i skogen drabbades jag plötsligt av en insikt. Jag ska på ett möte i Lund imorgon. Tog jag med mig datorn hem från kontoret (Hässleholm) i fredags? Näpp! Hur förvirrad får man vara...? Är det åldern? Och jag som i torsdags fnissade lite åt min förvirrade kollega L som lyckades glömma en extremt viktig kasse på kontoret, och kom på detta när h*n var "nästan framme" dit h*n skulle med kassens innehåll. (Undertecknad och ytterligare en kollega gjorde en akututryckning och mötte den förvirrade på vägen, med grejorna) Skrattar bäst som skrattar sist...

Efter dagens övningar har jag 3 trötta grabbar här hemma, B, Hampe och Otto. Dom sover ikapp kan man säga! Jag har passat på och roat (?) mig med att titta på filmmaterialet från freestyletävlingen på MyDog i januari inför kommande helgs domarkonferens. En sak som jag inte kunnat låta bli att notera är att så många tävlande "tar" i sina hundar under programmen. Det petas, puttas, nyps... I några fall klappas det om och muntras upp rent fysiskt och det må ju vara hänt - men är fortfarande inte tillåtet enligt reglerna. Här måste vi helt klart vara uppmärksamma i domarkåren. Det är oftast för att hunden är okoncentrerad som förarna tar till "petandet" - men lika förb-at är det inte tillåtet! Det förekom en del synpunkter efter tävlingen om att bedömningen blivit hårdare och att det nog borde varit fler än 3 ekipage som uppnått uppflyttningspoäng (jag tänker inte ge mig in i någon utredning av vad som gäller rent regelmässigt här, men kolla gärna in på www.shu.se om ni är nyfikna!). Efter att ha tittat på samtliga ekipage på film, är min spontana känsla att det nog faktiskt var helt rätt dömt av domarna - det VAR bara dessa 3 ekipage som var "värda" uppflyttningspoäng. Möjligtvis något till. Återigen konstaterar jag att det ÄR svårt med freestyle - det är så oerhört subjektivt! Eftersom jag ju dessutom har "facit i hand" och vet vad resultaten och poängen blev, så är det ganska intressant att titta på olika ekipage som landade på nästan samma poäng... och olika program går ju inte att jämföra!! Det som är sportens tjusning är onekligen också det som gör det svårt för oss som dömer...

Igår kväll satte jag mig vid datorn och tänkte att jag skulle hinna göra en MASSA saker. Jo tjena. Det måste vara något slags "hål i tidsväven" (eller vad det brukar kallas?) när man sitter vid den här burken. Jag hinner aldrig ens hälften av det jag har tänkt mig?!

Och så har vi återigen vårtecken i trädgården som synes ovan. Några snödroppar kikar upp. Och krokusarna har gjort ett nytt försök... Just nu är jag dock inte riktigt kompis med kameran. Bilderna blir inte bra.