4 lediga dagar - försvann i ett nafs?

Påsken har tillbringats i husvagnen och det betyder - semester! Dagarna har visserligen gått väldigt fort men jag vet att det varit ännu värre om vi hade varit hemma, då hade vi förmodligen farit runt som illrar och fixat och donat med än det ena och än det andra. En väldigt välbehövlig paus alltså. Vi åkte inte så långt, en bit uppåt Småland bara, men det räckte utmärkt. Och våren har anfallit med full kraft, det var nästan så att man såg hur björkarna slog ut timme för timme.

Mindre kul var att det var väldigt ormrikt där vi befann oss. Husse gillar att fiska - jag är mindre road (förmodligen sviter från barndomens abborrmete då min bror alltid fick napp och jag inte fick någonting, även om vi stod på samma sida av bryggan...), alltså gick jag enskilda promenader med hundarna medan husse fiskade. Vid ett tillfälle så gick jag samma runda med 2 av 3 hundar, och del av den med den 3e (Lazer, att ägna sig åt "gå fint i koppel" tar både tid o energi så då behöver man faktiskt inte gå lika långt i kilometer). Under den timme som gick från att jag passerade en punkt tills jag kom där nästa gång, hann en huggorm (det finns väl inte randiga snokar??) ringla ut på stigen och lägga sig där och sola. Som tur var hann jag reagera INNAN Otto hann fram. Ormen såg inte alls ut att uppskatta störningen, den såg riktigt ilsken ut och därav också min känsla att det här inte var nån snok - jag kollade ärligt talat inte efter några gula fläckar på huvudet som jag ju vet att snokar har, det kändes bättre att bogsera iväg en vilt skällande Otto och gå tillbaka samma väg vi kommit. Japp, den knasiga wachteln har nu haft ståndskall på orm. Det ligger still men rör sig lite, alltså ska det skällas på. Wachtel-logik?!

Förutom hundpromenader så har jag förlorat mig i en bok. 700 sidor senaste Elizabeth George landade i brevlådan i veckan (eller nåja, på den närliggande Ica-butiken, paketet var för stort för vår brevlåda), perfekt påskläsning och den räckte i 3 dagar...! En liten recension ska jag knåpa ihop också tänkte jag men det blir senare.

Igår efter hemkomst höll B kurs med L som vanligt på måndag kvällar och jag passade på att träna när de hade fikapaus. Lazer har nu sprungit 1-2-3-4 hinder "rakt fram", vi gjorde däcket (5 lyckade försök av 6), slalom, platta tunneln och långhoppet, passade även på att testa en liten oxer som stod kvar sedan torsdagens träning. Det fascinerar mig lite att det i hundvärlden anses att oxer är ett SVÅRT hinder när det i hästvärlden är precis tvärtom - där betraktas rättuppstående hinder som svårare än oxrar?! Åtminstone var det så när jag höll på med häst för... hrm, många år sen. Min personliga uppfattning är att det nog är så att oxern är något man i hundvärlden slarvar bort inlärningen av väldigt ofta och sen dyker den - hoppsan - upp på en tävling och hunden har ingen aning om att ett hinder kan vara både högt och långt! Otto fattar det i alla fall inte, konstaterade vi i torsdags... Passade på att köra honom också och det gick "så där" - vissa sekvenser bra, vissa mindre bra. Lazer fick också köra lite fritt följ (marschanträden, korta raksträckor - 4-5 steg är vi uppe i nu - och vändningar) samt platsliggning med hakan i backen.

Nu är det jobb som gäller resten av veckan...