700 sidor på 3 dagar

Med mig under påskledigheten hade jag senaste Elizabeth George, "Denna dödens kropp". Det har nu gått 5 månader sedan Thomas Lynleys hustru sköts till döds av en ung pojke och Lynley låter sig övertalas att återgå i tjänst av den nya tillförordnade intendenten Isabelle Ardery. Ardery är inte särskilt populär i teamet som hon försöker styra med järnhand (det här med ledarskapsfrågor är ju intressant och jag undrar hur det EGENTLIGEN ser ut inom det brittiska polisväsendet...). Det visar sig att Ardery har sina egna problem att handskas med och det kanske är en anledning till hennes sätt... Lynley kämpar på och, som det står i baksidestexten på boken, finner sig motvilligt dragen till den nya intendenten. Barbara Havers går som vanligt sina egna vägar, och får en egen personlig överraskning i slutet - kanske inte av den helt positiva sorten.

Mordfallet är blodigt och komplicerat. Ganska tidigt anar man - i synnerhet med tanke på de invävda sekvenserna som beskriver ett verkligt fall - att allt inte är som det verkar på ytan. Även fast vi som läsare har mer information än de utredande poliserna, famlar man länge i mörker - vem är mördare, och varför? Känslan av att något inte står rätt till på många håll, biter sig fast...

George trollbinder mig - som vanligt... Böckerna kräver att sida efter sida vänds och trots det omfattande sidantalet så blir det aldrig långdraget. Här har det dessutom gjorts en koppling till ett verkligt fall som gör att man på slutet inte kan låta bli att fundera.... hur ser verkligheten ut egentligen? Att huvudpersonernas privata relationer och problem på ett naturligt sätt vävs in i handlingen, har man som jag läst alla böckerna så har man ju vid det här laget en ganska bra koll på hur saker har utvecklats under åren, gör det hela ännu mer fascinerande. Vid det här laget förutsätter nog också författaren att läsaren har hängt med tidigare, för det finns en del kopplingar mellan personerna som inte längre förklaras. Eller möjligen medvetet utelämnas, eftersom det kommer in en ny "spelare i matchen" i form av Ardery. Den som eventuellt inte läst tidigare böcker, får förmodligen precis som hon en känsla av att "det är något jag missar här" i relationerna mellan några av huvudpersonerna.

Det är inte utan att jag väntar med spänning på nästa bok, som väl antagligen lär dröja minst ett år innan den dyker upp på svenska. Inte minst för att få se hur de privata relationerna utvecklar sig för huvudpersonerna. Hur ska det gå för Havers och hennes lilla granne Haddiyah? Och Lynley, kravlar han sig ur sin sorg nu...?

En högtidsstund för deckarfantaster, inget snack om saken!