Höst

September och hösten är här… eller har det nånsin varit sommar i år?! Den blötaste augusti på länge, kan man läsa på www.smhi.se. Jo tack, vi har märkt det. Idag sken dock solen. Wow liksom.

I måndags var det ett litet distriktsmöte i agilityverksamheten, hunderi alltså men inte så mycket praktiskt utövande. I tisdags överlät jag hundarna i husses vård och var med och ”jagade höns” med klubben. Det är ett litet extraknäck vi har, som jag kanske nämnt tidigare, att samla ihop hönor som ska gå till slakt. För en gångs skull var det helt klart bättre att vara inne i hönsstallarna och jaga hönor än att stå utanför och packa/langa fram burar. Halvvägs igenom jobbet kom det nämligen en rejäl störtskur, så ”utegänget” blev rejält blöta (de som inte redan hade regnställ).

Igår var det äntligen dags för lite praktisk hundträning (efter utskick av ett stycke PM till söktävling som jag ska vara tävlingssekretär på ). Har bestämt mig för att ge Lazer lite ”timeout” från hinderträningen i agility – ja möjligtvis utom slalom och kontaktfält – för att se om vi kan komma loss från den här ”jag lägger mig ner” låsningen. Alltså blev det lydnad istället, jag har ju en plan på att tävla appell så småningom så det finns ju lite att snickra på. Började med lite linförighet – position i korta raksträckor, starter och högersvängar. Gick faktiskt riktigt hyggligt om jag får säga det själv.

I läggandet under gång har vi lite att jobba på – att man kan lägga sig i rörelse är lite svårt… Inkallning körde jag mest på ”komma snabbt” och struntar just nu i ingångarna.

Sen kom hjärnsläppet. Utan att tänka mig för släpade jag fram lydnadshopphindret, satte det på 40 cm (han ska hoppa 50 på tävling) och placerade Lazer och mig själv vid hindret. Tanken var att träna på det som egentligen är lydnadsklass 1-hoppet dvs gå ifrån honom och så låta honom hoppa till mig. I samma sekund som jag lämnade hunden insåg jag – hur smart var nu det här, med tanke på problemen jag har haft framför hopphindren på agilitybanan när jag lämnar honom där (lägga sig platt-beteendet)?! Snacka om otur när man tänker…?? Men nu är det en lustig liten hund jag har. Ett lydnadshinder är något annat än ett agilityhinder. Inga problem här inte! Han skuttade glatt över, om än med ett islag första gången.

Det började regna lite och jag bytte hund, så fick Otto köra hopp-4pinnarslalom-hopp-4pinnarslalom ett par gånger både höger och vänster. Vippen stod placerad lite till vänster om andra hopphindret och den drog VÄLDIGT mycket. Mental notering för vintern, börja köra ”hinderdiskriminering”. Säger jag ”hopp” så är det f-n inte ”vippen”… J Lyckas vi kravla oss upp till tvåan så blir det ju mer ”fällor” är jag helt övertygad om. Körde även lite nerfartsträning på Aet eftersom det har varit ett problem på flera tävlingar nu. Detta är också något som jag helt klart ska jobba mer med i vinter. På sikt måste det ju faktiskt funka även om jag inte är precis ”där” och säger ”ner”… Lagom när belysningen på planen (som jag själv satt på 30 min) slocknade gav jag upp för då började regnet verkligen vräka ner.

Väl hemma genomgick jag en brottningsmatch med datorn. Hur fanken en del av Norton 360 plötsligt kan sluta fungera, och programmet KRÄVER ominstallation som åtgärd, är för mig en gåta. Till slut så var vi överens, Norton och jag, men det tog en bra stund. Eftersom jag hade lite pyssel som skulle göras så var det extremt taskig tajming.

Det är nedräkning till Tjejmilen och jag har en skum känsla i halsen. Jag intalar mig att det är hönsdamm från i tisdags men proppar i mig Berocca-kopia, vatten och halstabletter för brinnande livet. Det blir inget personbästa i år men runt ska jag. Dock utan genomklappning av den modellen det blev när jag sprang allra första gången (1997), tack. Lite förstånd har man väl förhoppningsvis skaffat sig.

Nu ikväll har det blivit lite agilityträning, vi satte upp de första 8 hindren från en hoppklass 3-bana och det blev nog ganska bra. En faktiskt ganska ”lagom” trixig sväng i början, slalom och sen lite mer rakt på mot däck, tunnel och hopp (som vi byggde ut till en oxer). Otto skötte sig riktigt bra, bortsett från när jag ”pressade” lite i slalom… Försöker hitta balansen där, hur mycket kan jag ligga på utan att han blir störd. Och det är ju på träning man måste testa gränserna.

Lazer fick sig ett pass lydnad till ikväll. Mer linförighet på samma tema som igår, lägganden i rörelse (nu börjar han greppa den idén) och inkallning. Den här gången la jag på några rejäla ”sitt – stanna kvar” övningar också – gå iväg ca 10 meter och sedan tillbaka. Det ska nog bli bra det här.