En vecka har gått… och det var det där med att höja ribban…

Veckan har susat förbi och jag har inte haft direkt tid/ork till bloggande.

I tisdags kväll var det i alla fall instruktörsmöte på klubben, dessa tillställningar tenderar ibland att bli något livliga där alla pratar i munnen på varandra… I synnerhet som det den här gången var lite uppe om sånt som “behöver vi utöka kursutbudet”. Det är nog lite så att många av oss som är “aktiva” har svårt att inse att det finns gott om människor därute som behöver… ska vi kalla det “en spark därbak” för att verkligen “göra” något med sina hundar? Organiserade promenader, prova-på-kurser osv finns det en marknad för på andra håll, varför inte hos oss? Rent krasst, hur många vet när de köper sin första valp om de kommer att bli intresserade av att tävla i någon gren? Inte särskilt många…

Efter mötet gick vi ut några stycken och körde lite dubbelbox och slalom… Funderar på om Lazer ska få ha lite agility-timeout ett tag. Han tar till platsliggningsbeteende när han ska sitta kvar i starten (det ligger väldigt högt upp i verktygslådan just nu eftersom vi tränar mycket “ligg med hakan i backen”) och det känns inte riktigt bra att hålla på och “tjafsa” med honom om det. Att “vänta ut” känns som att befästa ett blivande tjuvstartsbeteende – och heller inte lyckat med tanke på platsliggningen, när det faktiskt ÄR en sådan. Flygande start känns inte heller som ett bra alternativ bara för att köra…

I onsdags försökte jag jogga lite, det gick “så där”. En konstig känning i ena benet, jag hoppas o tror att det är någon form av stukning/sträckning (tror jag trampade lite snett på agilitybanan efter mötet i tisdags). Bara det inte är en benhinna som bråkar… Sånt har jag varit ute för förut och det slipper jag helst.

I torsdags hade vi “kickoff” med jobbet. Temat var filmen “Plötsligt i Vinslöv” och vi spelade bl.a. bangolf och åt middag på Tavernan i Vinslöv. Trivsamt, med ganska små medel!! Det var hela kontoret som var med och det är ju kul att umgås över avdelningsgränserna också. Alltså blev detta en torsdag då jag INTE var på klubben. Vilket inte hör till vanligheterna (en av klubbkamraterna ringde t.o.m på fredagen o undrade om något hänt…).

Igår var det dags för agilitytävling igen. Nästan hela vägen till Halmstad var det regn och åska och väl på plats dånade det på rejält. Starten blev uppskjuten en kvart och det räckte faktiskt för att det värsta skulle dra förbi.

Till slut kom tävlingen igång och för large-hundarna började det med agilityklass. Där hände något som jag ALDRIG varit med om förut. Otto hoppade av vippen (gungbrädan) innan han ens passerat mitten?! Jag fattade ingenting, men var i alla fall skärpt nog för att kolla (jag hade en aning) snabbt på domaren och jo, det är en vägran som döms då. På’t igen men lite hade jag nog kommit ur fas rent mentalt… Slalomingången satt fint men min tanke att “bra det står inget rakt efter slalom” på banvandringen sket sig. Antagligen började jag – mentalt – sikta mot Aet som var nästa hinder efter slalom och med EN pinne kvar gick Otto ur och drog upp på Aet. Disken ett faktum. Dessutom dålig nerfart på sagda hinder. Urk… Vi har lite att jobba med där! (Som om jag inte visste det innan??)

I hoppklassen gick det i alla fall något bättre dvs vi kom runt. Först blev det en utsvävning för att kolla en hindervakt (som var extremt blekhyad och dessutom klädd i knallrosa, min hund var inte den enda som skulle kolla in den personen kan jag säga) och sen 2 gånger fel port in i slalom. TVÅ gånger… Klantig matte som inte skärper upp inskicket efter första missen! Där tickade det alltså sekunder eftersom jag inte fick stopp på tokerierna förrän han i princip var klar med hindret… Sen gick det bra och alla pinnar passerades korrekt. I mål kom vi med 10 fel + 6,91 tidsfel. Med tanke på utsvävningen till hindervakten och 2 ggr omtag av slalom, så kan jag ju återigen konstatera att det är inget som helst fel på farten!

Det är här som jag – återigen – slås av det här med att man höjer ribban… För ett år sen hade jag varit själaglad för ett lopp där vi faktiskt kom i mål. Nu “räcker” det liksom inte längre. Jag vill ha det nollade loppet!

Idag hade vi kunnat haft 2 chanser vardera i agility- respektive hoppklass om inte jag “fegat” när jag anmälde. Jag orkar inte 4 lopp på en dag, tänkte jag… och anmälde till en agilityklass och 2 hoppklasser. Till saken hör att jag har en klubbkamrat som har 3 hundar i samma storlek som glatt anmälde till alla klasser och alltså har 12 lopp i benen efter dagen. Jag har – än så länge – bara en hund jag springer med… (och när jag såg PMet och hur dagen var upplagd grämde jag mig så klart att jag inte anmält till allt)

Först ut var agilityklasserna och där får jag vara nöjd med att nerfarten på A-hindret funkade…! Sen var jag dessvärre inte snabb nog till det tänkta framförbytet före slalomet och Otto fortsatte istället rakt fram över långhoppet på tvären och ut till en ung hindervakt som – i hans ögon – tog emot honom med öppna armar. Det är lite oklart om den stackaren försökte klappa honom eller värja sig… Jag var nog tyvärr lite kort i tonen när jag sa åt vederbörande att “låt bli honom, ta inte i honom”. Det är ju dessvärre så enkelt att ska man “fösa bort” Otto får man vara ganska så bestämd, annars tar han det bara som lek/kel/kul. Och jag vill ju INTE att funktionärer ska vara kul, efter alla gånger han har lämnat banan… 

I första hoppklassen blev det disk, orsakad av MKM (Mycket Klantig Matte). Återigen gör jag en felbedömning under banvandringen, jag har fortfarande inte riktigt koll på hur långt jag kommer kontra Otto i vissa situationer. Här handlade det om starten… Jag ville göra ett bakombyte vid långhoppet som var hinder nr 4, men låg så långt fram så jag borde gett xxx i att ens försöka mig på ett sådant. När jag började “trycka på linjen” så drog sig Otto (helt korrekt ur hans perspektiv) åt sidan och gick rakt in i mitten av slalomet istället för att hoppa rakt fram över långhoppet. Typ, enkelt uttryckt. Jäkligt svårt att beskriva i ord men väldigt uppenbart när jag var där. Sen blev det annat strul på vägen och inte heller det här loppet blev fullföljt ens som träning…

Sista chansen för dagen, andra hoppklassen. I den var det en mur med (det var det förresten i hoppklassen igår också) och det känns rätt bra att vi faktiskt har tränat på “täckta” hinder. Ett lydnadshinder duger ju långt, men vi har faktiskt en mur på klubben också som vi slänger in ibland när vi tränar.

Det här loppet gick bra. Riktigt bra – fram till muren… Där kom Otto lite nära hindret och att han lyckades häva sig över det utan att riva bevisar bara vilken kämpe den hunden faktiskt är när det gäller! Tyvärr kom jag sedan lite långt fram för – slalomingången så han for rakt in i andra porten. Någonting säger mig att vi behöver träna på slalomingångar (som om jag inte redan visste det, egentligen)?! När vi väl trasslat oss ur det och tagit om slalomet så kom vi i mål med “bara” 5 fel för den vägran (fel port räknas som vägran för er som inte är “agilitynördar”) och en klart hyfsad tid med tanke på omtaget i slalom. Ett bra lopp – men ingen nolla… Nåja. Man får vara glad för det som funkade och det var det faktiskt mycket som gjorde! Ytterligare ett lopp som jag jublat över ifjol – och egentligen gör jag det i år med. Det räckte till en 14:e plats och det är ju faktiskt inte direkt dåligt i ett startfält på 50 ekipage.

Nu ska jag försöka göra lite söndagskväll här. En kvällspromenad och sen slappa lite innan det är sängdags. Eller…?