God fortsättning...

... på julen!! Har lite jul-timeout från datorn men återkommer med någon form av julrapport...

Gå i...

... depå, och tanka rejält, känns det som att jag behöver göra.
I måndags kväll när jag höll på och julpyntade, var hjärnan verkligen inte på topp. Gick ut med soporna och tänkte på vägen in ta med en matta som hängde ute på vädring. Kom in igen - utan matta. Visst, det var bara att gå ut igen, men...

Igår kväll var jag en sväng på klubben och tränade. Den lilla gruppen vi brukar vara var extremt liten, det var jag och L. På plats fanns även J, men h*n tränade ju annat. Nåja, vi byggde upp de första 8 hindren ur en hoppklass 3-bana och det gick riktigt bra. Otto rev ett hinder, trots att de låg på ganska låga höjder. Antingen var det just höjden som gjorde att han slarvade, eller så handlade jag lite dåligt så att det blev en för dålig vinkel... Lite oklart, men det kändes som att det nog var mest mitt fel, så jag tror på det senare alternativet. Vi experimenterade också lite med högerslalomet och min placering. Teorin att jag inte får hamna för långt "bakom" börjar allt mer bli den som vi tror på. Jag har ju "fegat" lite och inte velat vara för långt fram och "störa" men tydligen stör jag mer om jag inte "är med". Vi har LÅNGT kvar till det där helt självständiga slalomet när jag står i andra änden av planen, typ... ;-) Lazer fick också vara med. Jag har ju inte kört SÅ mycket kombinationer med honom egentligen och framför allt en sväng (hm, här känner jag att det finns ett "namn" på manövern enligt Greg Derret-systemet, men jag har inte lärt mig det bra nog ännu) kändes verkligen som att det var något helt nytt för liten svart hund, men se - han fixade det alldeles lysande!! Istället fick vi lite strul i slalom men det är ju bara att nöta på med det...

När jag kom hem landade jag i soffan och - somnade efter 10 min av den brittiska deckare som JAG föreslog att vi skulle se. Snacka om att gå i depå...

Bilförsäljare del 2...

Idag ringde jag upp säljledaren på bilfirman vi besökte igår och ifrågasatte vad de har för policy för att få provköra en begagnad bil. Svaret blev: Jaa... att man har körkort förståss, men annars inget särskilt...

Efter en del dividerande fram och tillbaka och en del mer eller mindre krystade bortförklaringar som jag slog undan med att "det kunde han ha sagt i så fall" avslutades samtalet och jag konstaterar att där ska vi INTE köpa någon bil.

Nu ikväll upptäckte jag att den bilen som jag var intresserad av är bortplockad från internet. OM det nu var så att den var "bokad" redan igår - varför sa man då inte det direkt?? Att jag aldrig upphör att förvånas över människors märkliga beteenden!

Ikväll har det i alla fall kommit upp julgardiner och lite pynt. Granen är fortfarande inte klädd, energin räcker inte till hur mycket som helst. Lite trögtänkt känner jag mig emellanåt, det är mycket i stilen "går från soffan till köket och när jag kommer till köket har jag glömt varför jag gick dit". Det har varit en tuff höst och det är väl det som börjar märkas.

Man upphör aldrig att förvånas...

Igår hann jag med att både lägga ett spår till Lazer och träna lite agility med både honom och Otto. Den sistnämnde hade då tillbringat förmiddagen i skogen på jakt med husse, men han ställer ju alltid upp på mattes tossiga idéer och sprang glatt "rundbana" och slalom. Nu fick jag en känsla av att det är min placering som spelar roll när han "går ur" mot slutet i högerslalom, är jag för långt efter så kollar han efter mig?? Kan det vara så?? Har ju varit inne på att det handlar om var jag befinner mig, redan tidigare, så det är nog värt att tänka på. När det gäller Lazer så visade "rundbanan" att han inte riktigt är mogen när han börjar komma "långt" före mig, suget framåt är inte lika stort som suget på matte... Lite att träna på där med alltså. Spåret, ja det gick riktigt hyggligt med tanke på att det var ett tag sedan sist, på hygge och blåsigt. Jag hade snitslat ovanligt mycket för att vara jag (jag undviker helst snitslar så mycket det går för att inte hamna i att jag styr hunden) och det var ju glädjande när den lilla hunden hittade en apport som jag hade glömt att jag lagt ut. Eller i alla fall - glömt att jag lagt just DÄR.

Det planerade släktkalaset igår kväll blev inställt pga sjukdom så plötsligt befann vi oss hemma i soffan slappandes... En kollega påpekade i torsdags att "jag känner nog ingen som har så mycket på gång hela tiden som du". Hm. Och jag som tycker jag blivit allt mer placerad i soffläge nu under november-december...?

Idag hade vi vissa planer på att köpa en ny(are) bil åt mig. Vi har tittat på objektet "live" en gång tidigare och kollat på den på nätet, även tagit reda på vad den får dra och hur mycket skatt o försäkring kostar. Utan att gå in på detaljer och hänga ut bilfirman, så gick det om intet - när försäljaren på bilfirman inte ville låta mig/oss provköra innan han hade räknat på vad min nuvarande bil kunde tänkas ge i inbyte?! Jag blev milt sagt irriterad och sa "tack, då får det vara". Innan vi börjar diskutera affär - vill jag veta om jag verkligen är intresserad av varan, inte få höra - vilket det kändes som - att "du har inte råd med den här bilen i alla fall". Jag har ALDRIG någonsin tidigare varit med om att jag blivit nekad en provkörning på detta sätt och kommer faktiskt imorgon att ringa företaget ifråga och be att få tala med säljchefen och fråga - vad har ni egentligen för policy kring provkörning av begagnade bilar?! Bara för att man vill lämna befintlig bil i inbyte så betyder det ju inte att man inte har pengar, liksom?? Till saken hör att den lokala dagstidningens krönikör på området "motor" har berört fenomenet "ensam kvinna betraktas inte som intressant kund av bilförsäljare" den senaste tiden. Jag var inte ens ensam... Vi åkte vidare till nästa firma och där var det inget snack om saken - hade vi velat, så hade vi fått provköra. Men då hade vi liksom tappat sugen.

Och det har hållit i sig lite under eftermiddagen. Julpynt och dito gardiner har inte kommit upp. Granen (första gången sedan Otto var valp som vi faktiskt har skaffat gran) har inte blivit klädd. Nu tog jag mig i alla fall samman och tog tag i lite dammsugarkörning så kanske jag får upp lusten för pynt också innan det är dags att göra kväll.

Och den planerade (men inte anmälda) hoppklasstävlingen i januari kan jag avskriva. Det är konferens för tävlingssekreterare (och tävlingsledare, och domare) i distriktet just den dagen. Otto får ta ett pass i skogen med husse istället den dagen, om det inte kommer en massa snö.

Ovetenskaplig kaffe-studie

Det finns de som hävdar att det bara är "trams" när man säger att man sover dåligt om man dricker kaffe på kvällen. Jag hävdar att mina egna ovetenskapliga studier tyder på att det finns ett samband... och därför undviker jag normalt kaffeintag efter kl. 18...

Nu har jag dock gjort avsteg från den principen vid 3 tillfällen den senaste veckan, inte minst med tanke på bilkörning som inträffat kvällstid och hyfsat lång sträcka. Och vad händer? Jo, jag sover uruselt!!

Således anser jag återigen teorin bekräftad. Det handlar inte om att jag inte kan sova, men jag sover klart sämre.

Regn, regn...

Idag har det ätits julbord med vår systemleverantör... förra året vid samma tid var det snöstorm. Idag vräkte regnet ner. Just nu vet jag snart inte vilket jag föredrar. Snön är definitivt inte kul ur hundtränings- och trafiksynpunkt, men regnet börjar göra att klubbens plan snart påminner om ett träsk, för att inte tala om hur det ser ut på vissa ställen på vår tomt.

Igår tränade jag lite agility med både Otto och Lazer, det var en hund till med på träningen och det blev tydliga spår efter oss vid slalomet (kan vi ha kört totalt 16 ggr genom slalom kanske?)... Vi körde en liten kombination med hopphinder, tunnlar och slalom. Återigen strular Otto vid näst sista porten i högerslalom. Snart måste filmkameran fram för det är precis som att jag signalerar något omedvetet. Igår konstaterade även träningskamraten L att "han kollar ju på dig och sen går han ur". Ja, precis... Vid något tillfälle har jag kommit på mig själv med att "signalera belöning" dvs stoppa handen i fickan innan han varit helt klart med slalomet för att ta fram godis men det gjorde jag INTE igår. Lite att jobba/fundera på! Lazer gick riktigt hyfsat, lite krångel i slalom - han klarar inte riktigt att hålla fokus mer än 3 hinder, typ. Men det är ju en träningssak! Kåååånsentrasjoooooon....

En något intensiv helg

I fredags var det julfest med jobbet. Jag hade en vag plan på att vid hemkomsten ställa Otto i duschen och schamponera honom men det blev lite senare än jag planerat innan jag kom hem, så det projektet blev lite uppskjutet. Och varför nu detta, undrar naturligtvis någon läsare...

Jo, i lördags for vi till kungliga Huvudstaden för att dels umgås lite med min bror med familj (jultomten hade råkat tappa ett paket till min brorson K... som han givetvis fick öppna redan i lördags kväll) och för att igår ställa ut Otto på "Stora Stockholm" eller Stockholm Hundmässa som det heter numera. Förra gången, för 2 år sedan, gick det ju inte alldeles lysande så även om vi tog certet och blev BIR på Sofiero i september hade jag förhoppningarna på en "lagom" nivå. Det var 14 wachtlar anmälda och det är relativt mycket på en kennelklubbsutställning. Det enda i utställningsväg som drar stora startfält bland wachtelhundarna är specialen. Vilket väl i o f s är rätt med tanke på att det ÄR en arbetande ras. Hur som, när bedömningen av hanarna var klar så stod vi som 3e bästa hane med cert och reserv-cacib (det var ju internationell status på utställningen - för icke hundnördar är CACIB alltså ett internationellt utställningscertifikat). Hade Otto varit av "sällskapsras" så hade han varit utställningschampion nu med sina 3 cert. Men - helt korrekt eftersom det som sagt är en arbetande ras - här krävs det jaktprovsmeriter också. Ganska rejäla sådana, 1a pris i öppen klass på jaktprov för wachtel är rätt tufft. Men vi kanske får ta tag i det nu då? Dessutom måste det till, om jag inte är helt fel på det, ett CK på specialutställningen också.

När det hela var klart i rasringen så var det en söt juniortik som slog ut championhanen och blev BIR (jag och B var helt eniga med domaren där). På sätt och vis var det ju rätt skönt att "åka ut" för då kunde vi rulla hemåt i vettig tid... ;-)

Vi passade givetvis på att shoppa lite, och naturligtvis träffar man alltid lite människor som man inte ser så ofta. Vi träffade även på Lazers "kusin" (egentligen är de väl inte släkt alls, men mamman bor också hos K&H som har Lazers mamma, och kullen föddes ca 1 månad efter Lazers kull) Stawaskogens Melizza "Soya" som debuterade i elitlydnad under helgen. Som jag sa till matte L (som är en fd klubbkamrat till mig, och faktiskt hjälpte mig lite med Simbas träning för många år sedan): Man får ju prestationsångest som ni öser på... Inte helt oväntat har hon stora planer, hoppas det går vägen!!

Vi körde hemåt vid 13-tiden och var alltså hemma i ganska rimlig tid, rätt skönt att kunna packa upp och landa hemma utan att det var "mitt i natten". Lazer och Hampus hade väl inte den roligaste dagen med de fick springa av sig när vi kom hem, och jag och Lazer hann med lite "badrumsträning" med klicker.

Ny vecka och nya utmaningar...

Hopp skutt

Igår kväll skulle B på en liten "tack-tillställning" på klubben för de medlemmar som varit med och funktionärat på Rallylydnadstävlingar under året. Jag åkte med i akt och mening att träna hundar (Otto o Lazer) samt göra lite allmänt pyssel. Men se - jag blev på stående fot inbjuden (tydligen några sena återbud så det var plats över vid bordet). Tack för det, rallygänget...!

Lite träning i iskallt regn hanns med innan vi körde hem. 3 rätt av 4 försök i högerslalom för Ottos del låg helt klart på plussidan. Lazer slarvade lite i slalom idag men han börjar bli riktigt duktig. Nu kommer det här med att börja flytta runt mig lite också...

Ikväll är det julfest med jobbet. Lite kluven är jag, dels för att jag inte riktigt uppskattar "festligheter" på fredagkvällar och dels för att jag varit hemma alldeles för lite i veckan... Men, det blir nog bra ändå. Kör bil så det blir en nykter afton. :-)

Föreningsmänniska...

Ja, det är väl bara att inse att jag är "föreningsmänniska". Tidigare i höstas blev jag tillfrågad, och tackade - om än något motvilligt - ja, till att sätta mig på en post i SBK-distriktets organisation. Under hösten har jag inte åstadkommit särskilt mycket i den funktionen mer än ett förslag på verksamhetsplan/mål samt budget för nästa år. Igår kväll var det dock dags för möte, vilket ju tog en stund. Lyckligtvis var alla inblandade rörande eniga om att mer än 2 ggr per år ska vi inte träffas på det här sättet, även om det är trevligt och socialt så tar det trots allt tid.

Ja, vi får väl se hur detta utvecklas... Blir det för mycket och för jobbigt så går det ju att kliva av igen. Uppdraget? Utbildning med inriktning agility (jag sitter alltså i något som formellt kallas "specialist-/grenutbildningsgruppen"). Nu finns det säkert en och annan som undrar vad JAG, som faktiskt inte är särskilt högt utbildad själv i den grenen, har där att göra. Men - som så många andra gånger i föreningssammanhang konstaterar jag - det handlar ju inte om vad jag själv har presterat (med eller utan hund) utan vad jag kan bidra med i föreningsarbetet... En av de sämre presentationer jag hört på ett (distrikts)årsmöte, för väldigt många år sedan och i en annan del av landet, var när valberedningen presenterade en kandidat med ungefär: "ja, de flesta vet väl vem h*n är och h*n är ju bra på att köra hund". Men - vad säger det egentligen om vederbörandes lämplighet som styrelseledamot? Om jag minns rätt blev personen faktiskt inte vald utan det kom upp ett annat förslag "från golvet" den gången.

Ett gäng böcker – och lite hundträning

Den senaste tiden har jag läst – och lyssnat – på en del böcker. Det är ju lite "lågsäsong" i föreningsverksamheten nu, vi hade kursavslut för några veckor sedan och det är inte så mycket möten och sånt nu...

Först och främst gjorde jag slut på Arne Dahls serie om A-gruppen. Sista delen, Himmelsöga, börjar med ett till synes ”vanligt” rån i en videobutik. Men det visar sig snart att i bakgrunden finns något annat, större, ruskigare. Även den här gången finns Paul Hjelm med i händelsernas centrum – trots att han lämnat A-gruppen sedan ganska länge. Inte minst det faktum att hans dotter finns med i utkanten av det märkliga skeendet gör hans medverkan given.
Dahl väver som vanligt en spännande historia och jag säger det igen – har ni inte läst Dahl och gillar deckare – sätt igång…!

Det finns en ”epilog” till A-gruppsdekalogen. Elva, där de 10 poliserna åter samlas och ”utbyter historier” under en kväll. Detta är en helt annan typ av berättelse, eller rättare sagt, flera berättelser som avlöser varandra och knyts samman på ett märkligt sätt i slutet – när en elfte person tar plats på arenan. Eftersom jag nu vet att det kommit en ny bok med åtminstone delar av den tidigare A-gruppen, så är det här en märklig, men dock, övergång till den nya tiden. Vi får se vad Dahl hittar på med Paul Hjelm o Co i framtiden. Jag tror att man kan ”ha och mista” Elva egentligen, men den är onekligen läsvärd och det är ju kul att "återse" A-gruppen (vad blev det av dem efter upplösningen av Himmelsöga...).

Sedan har jag också återupptagit bekantskapen med Ewert Grens och hans kollegor. Den senast utkomna boken av Roslund & Hellström, Tre sekunder, cirkulerar kring informatörer/infiltratörer som polisen använder sig av. Återigen rör sig författarna i en verklighet som helt klart existerar – och som man helst inte vill kännas vid, som ”vanlig medborgare”. Ewert brottas med sina egna demoner, inte minst efter att Anni gick bort i slutet av förra boken. I slutet av boken finns citat ur en del recensioner. Flera av dessa säger ”det går inte att släppa boken ifrån sig” men en slår, i mitt tycke, huvudet på spiken: ”Ibland måste jag lägga den ifrån mig och gå ett varv i lägenheten för att hämta andan”. Precis så kände jag mig, i synnerhet i första halvan av boken. Andra halvan är det ett rasande tempo som inte går att värja sig ifrån. Sakta vävs bilden av infiltratören samman och jag vet inte om jag är skadad av för mycket deckare/thrillers, eller om det är författarnas mening, att jag faktiskt anar slutet. Nu inväntas nästa berättelse om Ewert Grens och hans kollegor med spänning. Inte minst för att få se hur det går för vår ”antihjälte” Ewert.

Eftersom det i högen jag fick förra sommaren låg några böcker som är delar i serier som jag inte läst början av, bestämde jag mig för att ”börja från början” åtminstone i två fall. Först nu har jag kommit mig för att ta tag i detta. Anna Janssons Maria Wern-serie har jag inte läst tidigare och första delen, Stum sitter guden, lånade jag som ljudbok på biblioteket. Det har sina sidor med låne-ljudböcker – man får räkna med att missa lite här och där pga repor i skivorna. Historien kretsar kring ett mord utformat som ett blot. Så småningom visar det sig att mordet har stora likheter med ett fall i Uppsala 9 år tidigare. Även här anar jag ganska tidigt sambandet… Det är även ”något” som jag har svårt att sätta fingret på, som stör mig rent allmänt i boken. Möjligen är det sådana detaljer som att det i dialogen används uttryck som att ”vi ses vid 16-tiden”. Säger folk verkligen så? Jag är tveksam. Till och med i SMS, häromdagen, skrev en kompis till mig om ”halvett-tiden”. Lite grann börjar det irritera mig att det är så många ”kvinnliga hjältinnor” som har så… hopplösa män, i böckernas värld. Sen är det ju så att uppläsaren sätter sin prägel på boken också när vi pratar ljudbok.

Jag har precis börjat med nästa del, också som ljudbok, med samma uppläsare. Vissa efterforskningar på nätet har gett mig känslan av att det här författarskapet utvecklas efterhand. Vi får väl se.

Hundträningsmässigt har det varit lite si och så. Inte minst som det har varit lite sjukdomsfall i flocken – lagom när Hampus mage repade sig blev Otto kass… och därmed avskuren från allt vad träning m.m. heter. Lazer har fått ägna sig åt lite ”basic” hinderträning agility igen – hopphinder ”raksträcka”, slalom, tunnel och långhopp har vi gjort den senaste tiden. Har också lagt en del krut på ”startförfarandet”. Det är INTE okej att byta ställning. Liten svart hund har väldigt nära till hands att lägga sig (jag har uppenbart kört alldeles för mycket lägganden) och då går han i baklås på något vis. Har jag satt ”sitt – stanna kvar” så är det SITT som gäller tills annat meddelas (”kör” eller ”fram” – inser precis nu när jag skriver detta att jag kanske borde strukturera mig där?).

Vi har också kört lite klickerövningar, mest hemma i badrummet. Projektet ”100 saker man kan göra med en låda” höll på att fastna i ”stoppa ner nosen i lådan” men igår tog vi 2 korta pass (reklampauser på TV är bra till mycket) och började utveckla beteendet ”sparka” på lådan. Det gick bra – tills den ställde sig på högkant, det tyckte Lazer var lite läskigt. Måste hitta en lagom stor plastback istället, dom står lite stadigare än en papplåda (ni som jobbar på kontor, det är alltså ”locket” till en låda med kopieringspapper jag har roat oss med). Bara för att Otto, vars mage har repat sig, skulle få lite hjärngympa så släppte jag in honom i badrummet till lådan också. Han är ju inte inklickad men jag tänkte att ”vad tusan, det är ju inte manicken som är det väsentliga utan tankesättet” och minsann, även en wachtel kan börja tänka själv. Och papplådan höll… Han har ju annars vissa tendenser till att vara lite destruktiv, när jag försökte lära in tasstarget för några år sen så bet han sönder musmattan som skulle vara target. Dock märkte jag att en viss frustration uppstod – ”vad f-n vill k-ringen” – och att det är nära till det som just nu ligger ”högt upp i verktygslådan” nämligen att trycka nosen i backen. Där nånstans bröt jag övningarna. Vill inte få en massa frustrationsljud och liknande.

Igår kom första snön. Jag är kluven till det vita tramset från ovan. Inte en vinter till som de senaste två, tack... Fördelarna är ju att det blir lite ljusare, och hundarna blir inte lika lortiga. Nackdelarna är uppenbara, halka på vägarna (inklusive cykelvägen där jag rastar hundarna på morgonen) och svårigheter att träna hund.

Skrev detta på tåget imorse. Om nån skulle tro att jag bloggar så här långa inlägg på arbetstid så är det alltså icke fallet. Jag publicerar bara på arbetstid. :-)