Man upphör aldrig att förvånas...

Igår hann jag med att både lägga ett spår till Lazer och träna lite agility med både honom och Otto. Den sistnämnde hade då tillbringat förmiddagen i skogen på jakt med husse, men han ställer ju alltid upp på mattes tossiga idéer och sprang glatt "rundbana" och slalom. Nu fick jag en känsla av att det är min placering som spelar roll när han "går ur" mot slutet i högerslalom, är jag för långt efter så kollar han efter mig?? Kan det vara så?? Har ju varit inne på att det handlar om var jag befinner mig, redan tidigare, så det är nog värt att tänka på. När det gäller Lazer så visade "rundbanan" att han inte riktigt är mogen när han börjar komma "långt" före mig, suget framåt är inte lika stort som suget på matte... Lite att träna på där med alltså. Spåret, ja det gick riktigt hyggligt med tanke på att det var ett tag sedan sist, på hygge och blåsigt. Jag hade snitslat ovanligt mycket för att vara jag (jag undviker helst snitslar så mycket det går för att inte hamna i att jag styr hunden) och det var ju glädjande när den lilla hunden hittade en apport som jag hade glömt att jag lagt ut. Eller i alla fall - glömt att jag lagt just DÄR.

Det planerade släktkalaset igår kväll blev inställt pga sjukdom så plötsligt befann vi oss hemma i soffan slappandes... En kollega påpekade i torsdags att "jag känner nog ingen som har så mycket på gång hela tiden som du". Hm. Och jag som tycker jag blivit allt mer placerad i soffläge nu under november-december...?

Idag hade vi vissa planer på att köpa en ny(are) bil åt mig. Vi har tittat på objektet "live" en gång tidigare och kollat på den på nätet, även tagit reda på vad den får dra och hur mycket skatt o försäkring kostar. Utan att gå in på detaljer och hänga ut bilfirman, så gick det om intet - när försäljaren på bilfirman inte ville låta mig/oss provköra innan han hade räknat på vad min nuvarande bil kunde tänkas ge i inbyte?! Jag blev milt sagt irriterad och sa "tack, då får det vara". Innan vi börjar diskutera affär - vill jag veta om jag verkligen är intresserad av varan, inte få höra - vilket det kändes som - att "du har inte råd med den här bilen i alla fall". Jag har ALDRIG någonsin tidigare varit med om att jag blivit nekad en provkörning på detta sätt och kommer faktiskt imorgon att ringa företaget ifråga och be att få tala med säljchefen och fråga - vad har ni egentligen för policy kring provkörning av begagnade bilar?! Bara för att man vill lämna befintlig bil i inbyte så betyder det ju inte att man inte har pengar, liksom?? Till saken hör att den lokala dagstidningens krönikör på området "motor" har berört fenomenet "ensam kvinna betraktas inte som intressant kund av bilförsäljare" den senaste tiden. Jag var inte ens ensam... Vi åkte vidare till nästa firma och där var det inget snack om saken - hade vi velat, så hade vi fått provköra. Men då hade vi liksom tappat sugen.

Och det har hållit i sig lite under eftermiddagen. Julpynt och dito gardiner har inte kommit upp. Granen (första gången sedan Otto var valp som vi faktiskt har skaffat gran) har inte blivit klädd. Nu tog jag mig i alla fall samman och tog tag i lite dammsugarkörning så kanske jag får upp lusten för pynt också innan det är dags att göra kväll.

Och den planerade (men inte anmälda) hoppklasstävlingen i januari kan jag avskriva. Det är konferens för tävlingssekreterare (och tävlingsledare, och domare) i distriktet just den dagen. Otto får ta ett pass i skogen med husse istället den dagen, om det inte kommer en massa snö.