Vad skulle det här vita vara bra för?!

Ja, så blev det vinter till slut... OK, jag började bli rätt trött på att de dagar då det INTE har regnat sedan - jag vet inte när - börjar bli lätträknade. Men snö kändes lite onödigt... och om man (läs jag) har problem med motivationen för såväl hund- som egen träning så här års, underlättar det inte när underlaget blir klart försämrat.

Nåja, jag har lyckats komma igång så smått med några joggingpass men idag anföll ett akut magknip redan före lunch, och blev inte mycket bättre under eftermiddagen, så det blev "bara" en rask promenad när jag kom hem från jobbet.

Det blir lite sporadisk hundträning också, men efter att ha haft en period då jag faktiskt hade en plan när jag körde till klubben, är det nu lite "off" och blir mest grundövningar. Vilket inte är så dumt det heller...

Har läst ut ytterligare en bok av Anne Holt, Död Joker. Den här vet jag att jag inte har läst tidigare, för det är nu som Hanne Wilhelmsen, mitt under brinnande utredning, drabbas av en personlig tragedi då hennes älskade Cecilie drabbas av cancer. Eftersom jag har läst senare böcker av Holt så visste jag ju att detta hade hänt, men nu försöker jag läsa i rätt ordning... Holt berättar gärna en eller ett par parallellhistorier, som man ju förstår att de kommer att knytas ihop med huvudberättelsen i slutänden - men hur? Holt är läsvärd, helt klart. Tyvärr är ju böckerna några år gamla och lite halvknepiga att få tag i, till o med på biblioteket...

Tåghaveri

Idag hade jag lite tur i oturen, eller nåt?

Otur: Precis när jag stod på Ramlösa station för tågbyte mot Åstorp och vidare transport hemåt, sa det pling-plong i högtalarna, all trafik inställd pga nerriven kontaktledning.

Tur: Från Helsingborg finns det alternativa resvägar med ordinarie busslinjer i riktning hemåt. Till och med TVÅ olika linjer. Visst, det tar helt annan tid än att åka tåg, men jag kom i alla fall framåt... Att sen bussföraren, antagligen i stressens hetta (det var fler än jag som såg alternativet), glömde att tända belysningen invändigt bak i bussen så det var stört omöjligt att läsa en bok, var ju ett minus så klart.

Men - jag kom hem. Inte SÅ mycket försenad, tack o lov. Från andra hållet, dvs Hässleholm där jag ju "egentligen" jobbar, finns det inte mycket till alternativ. Sist det var stopp i den trafiken, så var det en annan pendlare som skrapade ihop ett gäng som delade på en taxi. Fördelen med att pendla från en liten station - vi som gör det, känner igen varandra till utseendet åtminstone.

Bilhaverier

Insåg när jag skummade bakåt här att jag inte hade nämnt bilhaverierna vi haft i början av året (åtminstone inte här, de läsare som jag har som vänner på FB har följt dramat där misstänker jag).
Det började med att husses bil i samband med tankning fick mer vatten än bensin i tanken och fick tillbringa 4 dagar på verkstad. En knapp vecka senare körde husse sönder oljetråget på min bil ute i skogen och det blev bärgningsbil hem + verkstadsbesök. Nu återstår att se vad försäkringsbolaget säger om det hela, en diagnos och prognos är ställd...

Därav kommentaren "helgen har varit lugn, vi har fortfarande 2 bilar som fungerar".

Oj vad dagarna går

I helgen var det rätt mycket "offline"...

I lördags följde jag - och hela flocken - med på jakt. Otto är ju given i de sammanhangen, men nu var det nästan på hemmaplan och halva dagen skulle ägnas åt hare på fält (första halvan var rådjur och hare i skog=Otto-jobb), vilket var ett bra tillfälle för Lazer att gå med i koppel. Att sedan JAG var fruktansvärt trögtänkt med att kommendera "sitt" när hararna gick upp, är den HELT annan historia. Det är en lite annan värld än den jag är van vid, onekligen. Men rätt spännande är det, och kul att se hundarna jobba med det de är avlade för. Att vädret dessutom var helt underbart gjorde inte saken sämre.

Vid hemkomst var det matlagning och sen slocknade jag som ett utblåst ljus på soffan. Jakt är nog ingenting för mig, alldeles för jobbigt (och SÅ långt gick vi ändå inte). ;-)

I söndags åkte julen ut. Scouterna i byn samlar in julgranar - man ställer ut den med ett litet bidrag i en påse i toppen och de hämtar. Ut med granen och vips var den borta. Sen skulle allt annat pynt ner och det tar ju sin lilla tid - jag vill ju gärna dammtorka innan det packas undan. Turligt nog var det fältjakt även denna dag = husse tog med både Lazer och Otto så jag behövde inte ha dåligt samvete för bristande insatser med hundarna. Hampus nöjer sig ju med en promenad eller två... Lite apporteringsträning i badrummet hann jag och Lazer med på kvällskvisten.

Som jag sa på jobbet igår: Det har varit en lugn helg, vi har fortfarande 2 fungerande bilar... ;-)

Igår kväll var husse ute på promenad med flocken när jag kom hem, så när de kom hem tog jag och Otto en liten joggingtur. Jag har hittat ett "nybörjarprogram" som jag tänker följa nu i 12 veckor, det är verkligen på nivån "från noll" men det är nog klokt med tanke på mitt knä och mina tendenser att dra på mig förkylningar. Frågan är om det sistnämnda har berott på att jag har gått ut för hårt när jag startat träning tidigare.

Sen blev det lite föreningsarbete - det drar ihop sig till årsmöte så igår satte jag samman det som grupperna har producerat till verksamhetsberättelsen. Ikväll får det bli ett tag med "målen"...

Ikea-fundering

Är det NÅGON som kan förklara varför de mest praktiska möblerna på Ikea måste vara så förbålt fula???

Huset vi bor i är ju inte särskilt stort och möbler som passar för "compact living" får mig att dregla. Dvs sånt som sväljer mycket prylar men tar lite plats, ungefär... Har bl.a. spaning på en sängstomme med inbyggda stora lådor under och ett "laptopskåp".

MEN: Tydligen gör man dessa möbler för väldigt små plånböcker i väldigt små bostäder. De är nämligen tillverkade i vitfolierad spånskiva. Ja, det är säkert ett billigt material. Men så förbålt fult. Det går ju faktiskt att täcka spånskivan med något annat än vit folie - t.ex. ekmönstrat (se t.ex. Billy-bokhylleserien som ju finns i massor av olika utseenden, men allt är ju i grund o botten spånskiva). Jag vet inte om min avoghet mot detta utseende beror på en överdos i tonåren, det KAN vara så. Vi har tre (3) föremål i detta utförande i hemmet. En byrå som fanns där när jag flyttade in. En byrå till, samt en liten bokhylla. Dessa två har köpts in som... ja, akutlösningar kan vi väl kalla det. De fyller ju sin funktion i alla fall. Men snygga, nä, det är de INTE.

Ja, sånt här rör sig i min hjärna i "post-test-fasen" på jobbet. Aktuellt testobjekt är nu utlagt för aktivering i systemet på söndag. Dvs jag borde ägna mig åt att uppdatera testfallen, vilket jag konstaterat är välbehövligt. Så. Åter till ordningen.

Man får det man belönar...

I samband med Lazers senaste "jag lägger mig ner" så började vi, jag och träningskamraten L, fundera på om det är så att han blir osäker och inte förstår. Beteendet kommer framför allt när jag går iväg en bit för "inkallningsstart". Och när jag tänker efter - så förekom det ju också i samband med inkallningen på appelltävlingen! Dessutom har jag ju korkat nog försökt "leka loss" beteendet i samband med agilityhindren. Hur dumt är inte det - då har jag ju belönat just det beteendet, som jag ju INTE vill ha. Ibland har man verkligen otur när man tänker! Nu ska jag istället köra lite "starta samtidigt" eller möjligtvis lämna några steg bland agilityhindren. OCH köra alldeles vanliga inkallningar, utan att blanda in några hinder. Får väl se om det hjälper.

Även när det gäller apporteringen blir det väldigt uppenbart, så fort jag "fegar" och belönar för tidigt så kommer det inget gripande. Nu ikväll hade jag lite mer is i magen och hepp - då börjar den lilla cocker-munnen öppnas och gripa om apportbocken. Usch vad dålig jag känner mig som "hundtränare"...

Även min egen kropp börjar ge uttryck för det här med belöning. Eller nåt... Husse är på möte ikväll så på programmet när jag kom hem stod först promenad med alla 3 hundarna och sedan joggingtur med Otto. På hemvägen vrålade min kropp efter socker. Nu har jag bestämt mig (oss) för att här ska inte ätas något onyttigt i veckorna (bara för att det ligger en öppnad godispåse från helgen i skafferiet så måste den inte ätas upp före nästa helg). Någonstans har jag hört att tredje dagen är värst när man ska bryta ett beroende. När jag ställde mig på vågen i samband med ombytet till joggingkläder, så försvann behovet av socker raskt. Nytt "all-time-high" avseende min vikt, och det misstänkte jag nog eftersom allt mer av mina kläder verkar ha krympt i garderoben. Efter joggingrundan blev det istället en rejäl portion "riktig mat". Kanske inte supernyttigt med pasta och resterna av en flygande jakob, men nog tusan är det nyttigare än en chokladkaka! Du blir det du äter, eller hur det heter. Den tiden då jag kunde sätta i mig i stort sett vad som helst utan att det blev någon skillnad på vågen, är definitivt förbi. Bara att gilla läget. Den lilla joggingturen gick bra och knäet håller fortfarande.

Mål 2012

Ja, så här i början av året så ska man ju sätta MÅL också... Hm. Vi pratar MÅL på jobbet. SBK har börjat med MÅLstyrning... Börjar jag bli skadad eller?

Nåja.
Hundmässigt:
Återigen - inte ta på mig MER föreningsuppgifter! Istället vara med och jobba för att vi får in fler aktiva funktionärer i klubben.
Otto - ta de där sista pinnarna i klass 1 och ta oss upp i klass 2.
Lazer - starta agility och fixa en uppflyttning ur appellklass spår. Under hösten tänkte jag också tävla lydnadsklass 1.

Jobbmässigt:
Fortsätta utveckla testverksamheten...

"Privat":
Komma igång med löpningen igen.
Undvika att skapa nya "högar"...
Få ordning på mathållningen igen. Vilket i sig betyder - planering....

Ett par böcker

Redan före jul lyssnade jag mig igenom Anna Janssons andra bok om Maria Wern, "Alla de stillsamma döda". Här blev jag - faktiskt - överraskad när det avslöjades vem som var mördaren... Mina egna funderingar gick i helt andra banor kan jag säga. Boken inleds med att Maria Wern är fånge tillsammans med ett lik och sedan får vi följa händelserna som lett fram till detta, inte minst på det privata planet. Det är ju inte utan att jag undrar hur det ska gå med det Wern-ska äktenskapet...

Under julledigheten återknöt jag bekantskapen med Mma Ramotswe och hennes vänner i den sjätte boken om Damernas Detektivbyrå, "I muntra damers sällskap". De är lite annorlunda de här böckerna, som jag konstaterat tidigare. Den blev dock inte utläst förrän nu på nyåret så den kommer att "bokföras" under 2012. Den här gången ställs Mma Ramotswe bland annat inför saker från sitt förflutna, som till synes hotar hela hennes tillvaro. Hennes lilla vita skåpbil havererar också, vilket orsakar stor sorg. Något som jag lite kunde känna igen mig i igår - när min bil havererade... dock körd av husse i familjen, men det är en HELT annan historia!

Året som gick...

Det blev ingen julsammanfattning, eller ja – jag hade semester i mellandagarna mellan jul o nyår och gjorde i princip väldigt lite. Mer än det absolut nödvändiga och – hundträning. Var bl.a. ute hos fd kollegan K som bor mitt i skogen, och la lite spår tillsammans med henne. Oerhört lyxigt att kunna lägga spår på egen mark och sen gå in och fika i köket!
Ja, och så här års så ”ska” man ju sammanfatta året som gick – och helst ha en plan för det kommande året? I år fuskar jag lite o kollar vad jag skrev under året.
Januari: Det var vinter och snö…
Februari: Det var vinter och snö (som vid en tjuvkik i bloggen tydligen började töa bort redan i mitten av månaden, eftersom jag då var ute och la spår?!)… Vi byggde om köket och fick ÄNTLIGEN en diskmaskin installerad. En av få saker jag saknat från lägenhetslivet i Stockholmsförorten, där jag i alla fall hade en bänkvariant.
Mars: Är årsmötesmånaden framför andra när man är föreningsnörd. Dessutom var jag med och pratade hundungdom på en ”kursledarutbildning”, ansvarade för HU-distriktets monter på Malmö Int en dag och skötte markservicen på en A1-utbildning en helg… Och så snöade det igen. Hampus fyllde 11 år.
April: Startade en spårkurs. Ansvarade för spårtävling på klubben (som bitr Tävlingsledare). Påsken var sen och blev därför premiärtur med husvagnen. Det var rena sommarvärmen och vi hade sköna slappa dagar! Insåg att jag pga bristande träning kunde lägga ner planen att springa Göteborgsvarvet (jag har sprungit Tjejmilen relativt otränad för många år sedan, en halvmara utan ordentlig träningsbakgrund tänker jag inte ens fundera på att starta i).
Maj: Säsongspremiär agility med Otto. Mycket kursande och träning… Agility- och lydnadstävling på klubben med allt vad det betyder av administration och förberedelser.
Juni: Inleddes med ytterligare en minisemester med husvagnen, inkluderandes besök på jaktmässan på Elmia i Jönköping. Fortsatte tävla med Otto och fick Lazer inmätt efter 18-månadersdagen. Tävlingsklar var han dock INTE. Spårkursen jag höll i tillsammans med C och M, avslutades. Lazer genomförde MH på ett bra och positivt sätt. Midsommar firade vi i Simrishamn, i husvagnen och med en agilitytävling. Där Otto och jag ÄNTLIGEN höll ihop hela vägen och fixade vår första pinne!
Juli: En kvällstävling på Göinge-Broby, som jag egentligen inte alls tänkt anmäla till (men så slog tävlingsdjävulen till för fullt) blev en oväntad succé när jag och Otto gick och vann en hoppklass! Inte ”bara” pinnplats utan faktiskt klassvinst. Wow, liksom. Jag njuter fortfarande av att se loppet på film… Det var dessutom en riktigt fin sommarkväll! Sen blev det semester, Lazer HD-röntgades (A) och husvagnen rullade uppåt landet (efter fönsterbyte hemma) och vi försökte tävla hos Lazers ”mormor och morfar” i Fagersta. Det blev många ”stolpe ut” lopp där.
Augusti: Dömde freestyle på USM vilket var trevligt på många sätt, inte minst eftersom det alltid är några fler ”överåriga” hundungdomar som man träffar på dessa tillställningar. Fortsatte tävlingssäsongen med Otto och plockade ytterligare en pinne. Det är inte helt jämnt hur han funkar på tävling ser jag, katastrof-diskningar ena dagen och kanonlopp dagen efter… Vi gjorde en dagsutflykt och hjälpte till med riksfinalen av Doggy Agility Cup i Göteborg.
September: Började ta krafttag med Lazers lydnadsträning. Sprang Tjejmilen med en förkylning i kroppen – som så klart bröt ut med FULL kraft efter det. Tjänsteresa = en veckas testverksamhet i England, där hemresan var ett äventyr i sig. Ytterligare en agilitytävling arrangerades på klubben. Och började intensifiera spårträningen med den lille svarte cockern… Påbörjade agilitykurs tillsammans med husse. Ställde ut Otto på Sofiero och tog hem Cert och BIR och fick återigen chansen att ranta runt i stora ringen vid dagens slut!
Oktober: Husse fyllde år och vi stack på minisemester – till Göteborg. Tidpunkten på året gjorde dock att vi valde bort husvagnen som boendealternativ. Fortsatt intensifierad spår- och lydnadsträning med liten svart hund, som även fick följa med på fältjakt (i koppel).
November: Inleddes med att vi fick operera bort 2 av Hampus ”fettknutor” som börjat spricka. Analys visade att det inte var fett, utan talgkörtlar som drabbats av godartade förändringar. Lazer debuterade i appellklass spår, dock utan några större framgångar då såväl spårarbetet som lydnaden i skarpt läge gick ”sådär”. Hampus lyckades bli både magsjuk och ta sönder stygnen efter ena knutan. Det var en ganska stökig månad pga VAH-andet som blev effekterna av detta. I takt med att kurser och annat avtog, blev det mer tid för egen hundträning. J
December: Som vanligt viss adventspanik. Julfest med mitt jobb, julbord med husses jobb (fast i omvänd ordning). Hoppade på ett föreningsuppdrag till, eller ja, tackat ja hade jag gjort tidigare under hösten men nu blev det ett möte då det hela konkretiserades lite. Vi åkte till Stockholm och ställde ut Otto på ”Stockholm hundmässa” där det blev ett cert till. Dessutom firade vi för tidig jul med min bror och hans familj. Undrar när brorsonen kommer på sambandet att ”faster på besök = presenter”…? Började titta lite mer seriöst på bilbyte. Julen firades som vanligt hos Bs syster och nyåret höll vi oss hemma.
Genomgående under hela året så lästes en hel del böcker och framför allt under våren hade jag mycket ”föreningsångest”. Den avtog lite under hösten, verkar det som.
Tittar jag lite på vad jag hade för mål förra året vid den här tiden, så:
- Sket det sig att inte ta på sig något ”nytt” föreningsmässigt, i slutet på året…
- Otto har mycket riktigt tagit inte bara EN, utan FLERA, pinnar!
- Lazer genomförde MH och kom till start i appellklass spår.
- Sprang Tjejmilen igen men inget PersonBästa pga bristande träning och inte minst den förkylning som gjorde att jag fick ta det lugnt hela vägen runt.
- Jobbmässigt så HAR det blivit mer och mer testverksamhet för min del och jag jobbar vidare med att utveckla den verksamheten.
Ett rätt OK facit, alltså. Sensmoralen kanske är att om man ska ha mål ska man sätta dem på "rätt" nivå? Några uppnåeliga och några "bland trädtopparna"...