Det är mycket nu - igen...

För 2 år sedan var vi ju över till Öland på "Skördefesten" (detta finns det säkert något gammalt inlägg här om, som jag inte orkar leta fram just nu). Bs föräldrar tyckte att detta lät intressant och i slutet av årets semester slog min käre sambo och hans mor sina kloka huvuden ihop. Campingplatser bokades, middag bokades - och allt utan att jag var inblandad nästan alls (med tanke på att jag alltid blir mer eller mindre frivillig reseledare när vi ska på något med jobbet så var det en ynnest att luta sig tillbaka och "åka med").

Sen vet jag inte riktigt hur vi tänkte när vi la 2 helgutflykter med husvagnen med bara 2 veckors mellanrum. Jovisst, det är skönt att komma iväg men när man redan ligger efter med "hemarbetet" så... hade det kanske varit bra med lite tid hemma också. Nåja, nu var det som det var och det blev som det blev. Dvs riktigt bra.

Skördefesten är ett STORT "spektakel" men väl värt ett besök om man tycker det är kul med hantverk av olika slag - inte minst med inriktning på mat. Vi kom hem med diverse ätbart i bagaget - allt från lök och pumpor till sylt och ostkaka. Inget billigt krafs utan kvalitetsgrejor - så man får ju räkna med att budgetera lite för detta...

I det stora hela blev det en lyckad helg och vi behöver komma iväg och "göra annat" än hunderi och hemarbete så det var inte så tokigt ändå.

Idag var det äntligen dags för tågen att börja gå igen och imorse gick det "som på räls". En minimal försening på 2 minuter kan jag ha överseende med. Strax efter lunch kom dock kallduschen. Kontaktledningsfel och sträckan stängd IGEN. Suck.

En sväng förbi klubben fick det bli ändå - skulle dela ut lite klubbjackor. Och fick tillfälle att säga "nej" till det där uppdraget som jag nämnde i förra inlägget. Utan några större sura miner tack och lov. Sen vet jag ju inte vad som sägs bakom min rygg men det kan jag faktiskt strunta i. Jag orkar inte mer just nu och i förra veckan kände jag mig färdig att sätta mig i ett hörn och bara gråta vid ett par tillfällen - och så ska det inte vara med ett fritidsintresse!

Nu ska jag ägna resten av kvällen åt "att komma ikapp" och det får det nog bli även imorgon kväll. Som ordspråket säger, man kan äta upp en elefant - om man tar den i tillräckligt små bitar.