Återigen - att jag aldrig lär mig...

Den här veckan har varit ovanligt rörig känns det som - och då har det ändå varit hyfsat "lugnt" på kvällarna?? Dagtid har det dock varit fullspikat med möten, studiebesök i verkligheten osv. Kanske därför som jag medvetet undvikit datorn på kvällarna, jag vet faktiskt inte riktigt.

Igår var det i alla fall årsmöte i BK. B var tvungen att jobba klart så han hann inte hem utan jag skulle stuva in båda hundarna i stora bilen och köra iväg. Det var bara det att den stora bilen ville inte starta. Hm. Ut med hundar och träningsprylar, in och byta bilnyckel, skyffla in alltihopa i lilla bilen istället. Jag är inte helt förtjust i att ha Otto i "min" bil - jag minns nämligen vad Birk åstadkom där. Jag har nämligen ingen bilbur, "bara" galler och grindar. Det är sista gången i livet jag INTE har bur, har jag bestämt... Till den stora bilen har vi bur, som parantes...

Med andan i halsen dånade jag in på BK 5 min innan mötets start. Som vanligt var det ett snabbt möte, ca en halvtimme inklusive pris- och utmärkelseutdelningar. Den svåraste punkten under val var, som i de flesta föreningar, valberedningen. Sammankallande omvaldes, 2 nya namn till och så var det det där med ersättare. Då häver sammankallande ur sig MITT namn?! VA?! sa jag bara rakt ut... Som jag fick höra sen - Det lät som det där kom direkt från hjärtat. Ja, det gjorde det verkligen. Min bestämda uppfattning är att i valberedningen ska man inte sitta när man är så pass "ny" i en förening som jag är i den här. OK, nu var det ju bara som ersättare. Men lika förbaskat - vad är det som gör att jag nästan aldrig kommer hem från ett årsmöte utan att ha fått ett uppdrag???

Passade på och tränade lite fritt följ, läggande under gång (det har äntligen blivit lite minusgrader så vi slipper slasket) och inkallande med ställande. Det mesta gick faktiskt hyfsat bra, möjligtvis med en liten reservation för inkallandet - där måste jag ta mig i kragen och börja träna på "sitta kvar" och gå tillbaka utan att kalla in. Det är nog också dags att träna lite "släta" inkallningar också, för nu är det en liten hund som tror att han kan bestämma själv när han ska "stå". Hm. Är det inte det ena, så är det det andra. Simba var ju tvärtom, han bara sprang... (så kom vi aldrig ur högre klass i brukset heller)

Jag har, från olika håll, fått en utmaning som är snarlik även om den har lite olika utformning - "finn ett fel" kan man väl kalla det. Jag funderar på denna och återkommer...