Hur man får en helg att gå...

Hoppsan, man ska trycka på publicera också... Detta är alltså skrivet igår, måndag.

I lördags var det dags igen för ett lydnadspass hos vår PT Petra. Hon är fantastiskt bra på att hitta de där små sakerna jag behöver tänka på för att ”bra” ska bli ”ännu bättre” och få mig att känna att det som är ”bra” faktiskt ÄR det… Och jag blir så taggad till att träna ännu mer. Härligt!

I veckan så lossnade det i gripa-övningen som vi hållit på med sedan förra gången, det är så kul att se när polletten ramlar ner. Vi jobbade bl.a. lite med hur detta ska utvecklas och den lille svarte  var så söt när han ”fastnade” i tankeverksamheten och tittade bedjande på mig – vad är det du vill matte? Tanken är ju dock att han ska klura ut det själv så av mig fick han ingen hjälp. Då vände han istället blicken mot Petra; ”kan inte DU hjälpa mig när mattekärringen inte gör det?”. Sötnosen!

När jag körde hem började jag fundera lite på – hur stollig är jag egentligen som kör 50 min enkel väg, för att träna i en timme (och dessutom betala för det)?! Eftersom det känns som att det är värt varenda minut (och krona) jag lägger på det – antagligen inte SÅ stollig. Och – när jag började tänka efter, det är ju faktiskt mitt eget val vad jag lägger min tid och mina pengar på. Andra lägger sina pengar på shopping, skönhetsbehandlingar och frisörbesök, eller resor, eller att gå på krogen… Alla är vi olika, helt klart. Och tur är väl det – för hade det berott på mig skulle inte de stora shoppingcentren klarat sig särskilt länge. J

Igår planerade jag in ett kort agilitypass på klubben med bästa träningskamraten L. Nej, snöfall och blåst hindrar oss inte… Vi kämpar på med vippen/gungbrädan som är en liten nöt att knäcka för Lazer, det börjar dock likna något och jag funderar på hur jag ska kunna hitta ett sätt att träna på detta på hemmaplan, för det här skulle vi behöva köra dagligen under en period! Vi körde lite slalom också och här märks det att träning är färskvara – vad ÄR det med mig och mina hundar och de sista  portarna?! Lazer har, så vitt vi kunde påminna oss, inte haft såna problem med att ”göra klart” förut? Ok, nu blev mitt rörelsemönster lite konstigt i snön, men det ska ju egentligen inte ha någon inverkan (men har det, uppenbarligen, fortfarande – noteras till listan ”att träna på”). Vi tittade lite i kalendrarna på när vi kan få till gemensamma träningstillfällen framöver – och hur tävlingssäsongen ser ut. Jag hittade faktiskt ett tillfälle då det, med hjälp av en semesterdag, kan vara läge att kombinera agilitytävling och husvagnsutflykt! Dags att sätta sig med husse och planera. Snart kommer väl även propåerna på jobbet om att det är dags att sätta sommarsemestrarna…

Vinterjakt...

Igår var som sagt ett av få tillfällen som jag följer med på jakt dvs Ottos egentliga användningsområde. Samtidigt får jag erkänna att jag tycker det är oerhört häftigt att se jakthundar jobba med det de "egentligen" är avsedda för. Igår kom jag också ihåg att ta med mig kameran och även om det var "stora" objektivet på så var det ju låångt iväg. Men med pocketkameran hade det inte blivit ens så här mycket. Dessutom hade jag nåt skräp på linsen vilket jag inte upptäckte förrän jag kollade bilderna i datorn, lite surt (lärdom: gör rent när du packar ihop grejorna, klantskalle).

Först kom bocken, sedan geten...

... och en bra stund senare, i deras spår, en skällande wachtel. För den som inte vet så jagar alltså inte drivande jakthundar med syn utan ska gå i spårlöpan och, i wachtelfallet, skälla under tiden.

Host, host...

Hade jag varit hund hade jag ställt diagnosen direkt: Kennelhosta. Men på människa?? Nu har jag gått runt i 2 veckor och hostat, och hostat... Har 3 kuddar i sängen så jag sover praktiskt taget sittande och lika förb-at så hostar jag så jag vaknar själv och - antagligen - väcker både B och hundarna.

Börjar inse att det är dags att ringa "husläkarmottagningen" (vilket jag drar mig för i det längsta då mitt förtroende efter senaste besöket, också orsakat av hosta för ett par år sedan, är "sådär" - efter ett blodprov så konstaterade sköterskan att "nähä, du har inte lunginflammation i alla fall, tack och hej", den gången hostade jag inte så mycket på nätterna). Att ens försöka ringa och få en tid en måndag morgon känns som ett totalt meningslöst företag då de har telefontid i 30 minuter. Ja, det är som man säger - man ska vara frisk för att klara av att vara sjuk...

I helgen har jag förresten gjort något jag aldrig gett mig på förut - smörgåstårta. Råkade snubbla på ett recept i Coops "Mersmak"-tidning som gav inspiration (parmaskinkan blev dock utbytt mot Jamon serrano, eftersom all parma var slut i butiken). Om jag får säga det själv så blev det rätt hyfsat!

Lazer var med husse på fältjakt i lördags och hade enligt uppgift stått för flera harar. Duktig liten svart hund. Igår var det Ottos tur och på just den jakten blir jag "utkommenterad" som "målvakt" vid vägen - vilket den här gången var totalt meningslöst då drevet gick över vägen ett par hundra meter från där jag stod. Det var dock lite roligt att jag lyckades fånga de 2 rådjuren på bild - i synnerhet som den som stod på pass hävdade att hunden (Otto) "måste ha tomskällt". Icke, sa Nicke... Skallar Otto, så är det för att han har vilt framför sig i spåret. Bilder kommer...!

Badrumsträning

Så här på vintern när det är mörkt och kallt så förlägger jag en del hundträning till - badrummet. Det är enda stället i hemmet där det finns en i alla fall liten ledig golvyta (sedan vi byggde till) och går att stänga dörren (att försöka träna "ostört" med 2 andra hundar + nu en valp omkring sig, känns som en utopi).

Efter helgens besök hos PT Petra, fick vi ju med oss lite småplock som, mycket tacksamt, lätt kan pysslas med inomhus. Det är SÅ häftigt att se hur den lille svarte tänker, funderar och klurar på vad det är jag vill att han ska göra. Han gäspar, slickar sig om munnen. Tänker lite till. Provar. En av våra "knäckfrågor" håller nog på att lösas, det verkar göra susen att ta 2 korta pass med en liten paus emellan. Exakt vad det är går vi inte in på förrän jag ser om det verkligen "händer" men varje kväll har det känts som att det börjar lossna allt mer.

Igår drabbades jag även av ett akut huslighetsanfall (eller sötsug??) och bakade en kaka (tar man bort saffranet så funkar denna kaka utmärkt även resten av året), dumlemuffins och bröd (det receptet har jag inte hittat på nätet). Kakan får kollegorna vara med och äta i eftermiddag, muffinsarna hamnar på klubben ikväll och brödet - det äter vi själva. Jag tycker det är roligt att baka och visst är det väl godare med hembakt än "köbekagor"?!

PT

Under jullovet så bestämde jag mig för att nu måste jag få lite fart på mig och liten svart när det gäller lydnaden - framför allt så är det ju brukset jag vill köra och hur det än är så är lydnaden en väsentlig del även där, men även lydnadslydnaden lockar mig. Förutom agilityn då. Det är rätt roligt för här nere i Skåne så är det inte så många som vet att jag faktiskt har en bakgrund inom lydnaden o brukset. Hade man å andra sidan nämnt mig för agilitymänniskor i Sthlms-distriktet så tror jag inte det är sååå många som skulle känna igen namnet heller...

Sagt och gjort, jag behöver en spark där bak och därför bokade jag enskild tid hos vår favoritinstruktör Petra (som vi ju har haft på klubben några gånger nu för agilityträningens skull). Igår var det dags och vi gick igenom momenten i appellen. Det mesta funkade faktiskt över förväntan, tyckte jag, med tanke på hur lite vi faktiskt tränat det senaste... halvåret eller så. Det har blivit mycket agilityträning fram tills snön kom. Läggandet och inkallningen var riktigt bra (det är lite småplock och i synnerhet på läggandet så ska mina dk-n bort, de behövs inte visade det sig när jag fick "order" att hålla händerna i nederkanten på träningsvästen och titta rakt fram), i linförigheten är det en del småfix (bl.a. så ska jag INTE flytta med hunden...) och även på hoppet finns det lite att mecka med, han har lite svårt att lämna min sida när jag står still vid ett hinder. Vilket är lite naturligt med tanke på att i agilityn så gäller principen jag springer-du springer, jag stannar-du stannar! Framförgåendet har jag inte ens börjat på så där ska jag börja jobba med själva ståendet och apporteringen är ju ett "problem" sedan tidigare, så där fick vi också lite trix att pyssla med hemma. Det ÄR något med mig och apportering, för när husse kör dummy-apportering så går det finfint?!

Vi fick även med oss en del generella tips och trix att fundera på, bl.a. så är det ju faktiskt inte samma sak att "sitta upp" från liggande som att "sätta sig" från stående eller gående. Om man nu vill vara extra tydlig mot hunden.

Kul var det i alla fall och nu har vi som sagt lite att jobba på. Utöver det jag redan vet att jag behöver jobba med i agilityn.

Affektionsvärde kontra ekonomiskt värde

Egentligen har det pågått ganska länge, projektet "rensa bland de prylar som bor hos mina föräldrar". I och med att de under hösten börjat flytta till lägenhet (även om huset kommer att finnas kvar inom överskådlig framtid) så blir det mer och mer påtagligt att det här MÅSTE göras. Man kan, om man vill vara rationell, konstatera att saker som aldrig har flyttat med mig från föräldrahemmet alternativt hamnade där i samband med min flytt till Skåne för drygt 9 år sedan, knappast är något jag har något överhängande behov av. Men så är det ju det här med "affektionsvärde". Jag har VÄLDIGT svårt att tänka mig att kasta böcker, till exempel. Står i begrepp att försöka sälja ett antal hästböcker till en kollega med ridande dotter i lämplig ålder. Då kommer de åtminstone till någon nytta. Har en låda med andra "ungdomsböcker" som jag också ska försöka avyttra. Sen har jag ett antal hyllmeter med böcker som jag definitivt inte har "behövt" under de här åren - men...

I gömmorna dyker det givetvis upp sådant som skolfoton och skolkataloger. Ja, dessa sparar jag. Någon form av historiskt värde har de för mig, även om vi kanske inte riktigt kan prata om affektionsvärde? Det kan vi däremot göra när det kommer till den ihopklistrade porslins-kanin-sparbössan... Ja, den har varit i bitar, men den ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Sen är det sånt som man borde kunna sälja. Lundbys dockhus har samma planlösning idag, visserligen är tapeterna annorlunda och möblerna också - men 70-talet är ju på väg tillbaka så snart är det nog inne igen! Mina gamla ridstövlar har jag börjat inse att jag nog kan överväga att sälja. Sannolikheten att jag kommer upp på en hästrygg igen är inte stor. Inte för att jag inte vill, utan för att tiden inte finns. Jag hittade även gamla "Game&Watch"-spel och där visade det sig att det finns en samlarmarknad. I synnerhet som jag har kartongerna kvar så borde det gå att tjäna en slant på dessa. Meeen - så var det ju det där med nostalgin, affektionsvärdet eller vad man ska kalla det!!

Vid mina senaste besök hos föräldrarna har jag ju lastat med mig en del grejor för vidare sortering och utrensning på hemmaplan. Ibland är det liksom lättare att dyka ner i kartongen hemma och slänga i soporna, än att göra det hos föräldrarna?! Under helgledigheten åkte ett antal gamla fickalmanackor, vykort och brev. Ja, det finns väl någon form av historik/tidsdokumentation i sådant också men... Det gäller att passa på när andan faller på. Det jag fortfarande inte klarat av att kasta är mina gamla träningsdagböcker från kanottiden. Jag har också drösvis med gamla träningsprogram m.m. - noggrannt insorterade i pärmar. Dessa lär jag inte heller "behöva"... Men just nu står de pärmarna bra där de står.

Det ligger nog något i det där som vissa säger, man ska flytta med jämna mellanrum. Men nu trivs jag/vi bra där vi bor så det känns inte aktuellt. Däremot borde man nog vara bättre på att, åtminstone en gång om året, röja igenom skåp, lådor och hyllor och rensa bort det som kan rensas bort...

Och så är allt som vanligt, nästan

Idag var det bara att masa sig tillbaka till jobbet. Att stanna hemma och vara sjuk var inte ett alternativ - dels känner jag mig inte sjuk nog för det, dels hade ju ingen trott på att jag verkligen var sjuk, när alla vet att det finns en valp i hemmet...

Efter arbetsdagens slut har vi (dvs jag och/eller husse):

lekt med valp (båda)

promenerat med vuxna hundar (jag)

lagat mat (husse)

vikt och lagt undan tvätt (jag - snacka om Sisyfos-arbete), kört tvättmaskin och hängt upp ren tvätt (så det blir mer att vika...)

ätit den lagade maten (båda)

tränat lite i badrummet med den lille svarte - fick för mig att lära in targetstick och antingen har jag gjort ett försök tidigare eller så fattade han väldigt snabbt?

tittat lite på TV

tömt kameran på valpbilder:

 

Och nu är det snart läggdags...

Host, snörvel

Imorse vaknade jag med en stor nysning. Tidigare i veckan har jag känt lite "kli i halsen" men trodde att jag lyckades mota Olle i grinden medelst färskpressad apelsinjuice. Fel-fel-fel... Nåja, så där särskilt sjuk är jag egentligen inte, mer än att näsan rinner och som vanligt har bacillerna satt sig på stämbanden så jag låter lite lätt whiskybeslöjad - dock stundtals uppblandat med en Karl-Bertil Jonsson i målbrottet?!

Igår blev det ett agilitypass på klubben med träningsgruppen, inga jätteavancerade övningar stod på programmet men det var nog ganska bra det för jag tror att de flesta av oss legat lite i ide under december sedan snön kom. Otto gick över förväntan med tanke på att vi knappt tränat alls sedan kursen i början av november - det har ju varit jakt och den prioriteras givetvis under säsong. Lazer gick ungefär som jag väntat mig men när vi kommit igång lite (och jag belönat "svårigheten") så gick han också riktigt fint! Han har fortfarande inte riktigt "drivet" på hinder även om det inte är något fel på farten (men ibland går det fortare att springa vid sidan av än att hoppa över, tycker han). Vi hade fantastisk tur med vädret och solen orkade igenom molnen så det blev några härliga timmar. Under fikandet efteråt kom tävlingskalendern fram så nu börjar vi så smått planera...

På kvällen var det middag hos husses föräldrar, men eftersom Hampus hade varit lite krasslig sedan i fredags vid lunchtid (allmänt hängig, ville knappt gå ut - men han åt och drack i alla fall) så avvek vi tidigt. Döm om vår förvåning när vi kom hem till en nästan helt normal gammelhund?! Skönt i alla fall och idag är han vad vi kan se sitt vanliga jag.

Idag bestämde jag (!) att vi skulle köra och byta det regnställ jag gav husse i julklapp - naturligtvis var jag lite snett på det med storleken. Det slutade med att vi kom ut med en vinterjacka (för "finbruk") istället, men det behövde husse också så det blev ju rätt bra. Sen skulle vi köpa nya kolfilter till köksfläkten på Ikea. Jag hade kollat vad fläkten hade för artikelnr innan vi körde hemifrån och knappade på pekdator på Ikea, fick upp ett filter och vi hämtade ut 2 st på varuutlämningen. "Konstigt" sa husse, "kartongerna känns större än vanligt". Medan vi körde mot svärföräldrarna (för att fika lite på rester, typ) surfade jag i mobilen och konstaterade - fel filter. När vi var färdiga med svärisarna blev det alltså tillbaka till Ikea och byta filter. Suck...

Väl hemma tog jag ut grabbarna grus på promenad och känslan att Hampus är återställd kvarstår. Så skönt. Han närmar sig ändå 13 år så man blir ju lite orolig.

Ja, och så gjorde jag faktiskt en liten redigering av "bloggar jag följer" här bredvid. Bloggar som inte uppdaterats på ett år har jag helt enkelt tagit bort. Jag VET att det finns bra anledningar i åtminstone ett fall men ändå. Hoppas ni som drabbats inte tar illa vid er. Det är inget personligt men jag tycker det är roligare att länka till något som i alla fall uppdateras någon gång ibland.

Nytt år...

... nya möjligheter, brukar man ju säga. Eller som en vän på Facebook uttryckte det: Nytt år, samma gamla möjligheter, nya lösningar?

Jag har nu gått hemma och "skräpat", valpledig som jag är, i 1½ vecka. Som vanligt hinner jag inte alls alla saker jag hade hoppats på, för man har fullt upp med en valp i huset! Den här gången var jag nog ändå lite mentalt förberedd på att INTE hinna en massa mer än vanligt.

Julen ramlade förbi och på annandagen hade vi det rätt jobbigt. Husse och Otto var på traditionsenlig annandags-jakt. Vad som dessvärre verkar bli en tradition på just den marken på just annandagen är att Otto glömmer att han är av en kortdrivande ras och blir borta länge. Ifjol handlade det om ett par-tre timmar. Den här gången blev det längre än så... Jag tror det var första gången husse fick ta till pejlen och köra och leta upp hunden, bokstavligen. Normalt sett är Otto duktig på att hitta tillbaka men den här gången ville det sig inte. Troligtvis mådde han inte helt bra, när han kom hem efter att ha varit ute i 9 timmar och inte ville ha mat, blev vi lite misstänksamma. En kvart senare kräktes han i hallen, och det som kom upp var INTE hundmaten han fick till frukost. Troligen har han försökt "stärka sig" på vägen med slaktavfall eller något liknande. Senare på natten fick jag göra en utryckning och släppa ut honom också, så magen var inte riktigt i toppform. Lite stel och halt var han också, men det har släppt ganska bra nu, en dryg vecka senare.

Jag och hundarna har varit på utflykt och tränat lite på Laholms BK, vår träningskompis L har ju flyttat och har gått med där också eftersom det är närmaste klubb för henne nu. Lite miljöombyte skadar ju inte... Vi körde lite "rundbana" och några handlingsövningar, och så fick Lazer träna vippen. Den har det liksom gått lite troll i känns det som, efter den flygtur han tog i våras. Men vi kämpar på!

Nyåret klarade vi också bra, det smälls som tur är inte så mycket här i vår ände av byn, annat än vid själva tolvslaget. Liten 10 veckors Kompiz sov sig igenom smällandet. Otto skällde på smällarna. Lazer och Hampus brydde sig inte synbart, vilket är skönt med tanke på att Hampus alltid har varit något skottberörd.

Idag har jag och hundarna varit hos fd arbetskamraten K utanför Perstorp, som bor på makens föräldragård - med vidhängande skog. Trevligt att kunna lägga spår på deras "bakgård" och sen gå in i köket och fika... Lazer fick ett spår med apportpinne - vinkel - leksak- vinkel och apportpinne kombinerad med leksak (jag har flätat fast lite fleece vid en apport). Han markerade fint på första apporten och vinklarna hade jag "minerat" med godis, fortfarande i akt o mening att sänka hastigheten - benen går ibland lite fortare än näsan och hjärnan, framför allt i vinklarna...
Ks hundar fick givetvis också spåra, det gick bra för dem med trots långt uppehåll mellan "träningstillfällena".

Nu är det inte så mycket kvar av ledigheten men några dagar till är det innan vårterminen börjar på jobbet...