Host, host...

Hade jag varit hund hade jag ställt diagnosen direkt: Kennelhosta. Men på människa?? Nu har jag gått runt i 2 veckor och hostat, och hostat... Har 3 kuddar i sängen så jag sover praktiskt taget sittande och lika förb-at så hostar jag så jag vaknar själv och - antagligen - väcker både B och hundarna.

Börjar inse att det är dags att ringa "husläkarmottagningen" (vilket jag drar mig för i det längsta då mitt förtroende efter senaste besöket, också orsakat av hosta för ett par år sedan, är "sådär" - efter ett blodprov så konstaterade sköterskan att "nähä, du har inte lunginflammation i alla fall, tack och hej", den gången hostade jag inte så mycket på nätterna). Att ens försöka ringa och få en tid en måndag morgon känns som ett totalt meningslöst företag då de har telefontid i 30 minuter. Ja, det är som man säger - man ska vara frisk för att klara av att vara sjuk...

I helgen har jag förresten gjort något jag aldrig gett mig på förut - smörgåstårta. Råkade snubbla på ett recept i Coops "Mersmak"-tidning som gav inspiration (parmaskinkan blev dock utbytt mot Jamon serrano, eftersom all parma var slut i butiken). Om jag får säga det själv så blev det rätt hyfsat!

Lazer var med husse på fältjakt i lördags och hade enligt uppgift stått för flera harar. Duktig liten svart hund. Igår var det Ottos tur och på just den jakten blir jag "utkommenterad" som "målvakt" vid vägen - vilket den här gången var totalt meningslöst då drevet gick över vägen ett par hundra meter från där jag stod. Det var dock lite roligt att jag lyckades fånga de 2 rådjuren på bild - i synnerhet som den som stod på pass hävdade att hunden (Otto) "måste ha tomskällt". Icke, sa Nicke... Skallar Otto, så är det för att han har vilt framför sig i spåret. Bilder kommer...!