Eftersom jag i förra veckan åkte mycket tåg till och från jobbet, så blev det en hel del läsning och därmed var en bok till ur ”semesterhögen” avklarad.
Isabel Allendes författarskap var jag nyfiken på länge innan jag fick ”tummarna ur” i samband med ett pocketbyte där den som skickade till mig gick på min önskan att ”slippa deckarträsket”… Det är färgstarka och mustiga historier Allende målar upp, med starka kvinnofigurer. Den här gången tog jag mig an Ödets dotter. I ärlighetens namn gillar jag inte riktigt den svenska titeln, jag slängde nämligen en blick på insidan och konstaterade att originaltiteln är ”Hija de la fortuna”. Mina gamla gymnasie-spanska-kunskaper vill gärna ha det till att ”fortuna” snarare är lycka än öde…? Nåja.
Historien handlar om Eliza som växer upp som ”adoptivdotter” (formellt är hon inte adopterad, men de ger henne sitt efternamn) hos ett brittiskt syskonpar i Chile under 1830-40-talen. Hon lever i en skyddad tillvaro – till den dagen hon möter Joaquín som hon förälskar sig handlöst i. När sedan guldruschen i Kalifornien tar fart, ger han sig av för att söka lyckan – och Eliza följer så småningom efter. Det är en spännande historia med färgstarka personligheter och på slutet en del överraskande ”knorrar”.
Jag gillar Allende, kanske framför allt för att hennes böcker är så annorlunda mot de deckare jag oftast läser (?).
Nu har jag bara en biblioteksbok kvar i högen så det får bli den härnäst! Kanske skulle försöka låna den som ljudbok också, för det drar ihop sig till en liten bilresa igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar