Hit och dit...

Om det är meningen att bloggandet ska vara någon form av dagboksskrivande så har jag havererat… Å andra sidan känner jag människor som bloggar betydligt mer sällan än jag. ”En bok om dagen” (se min länklista) försökte tidigare i våras hitta en bra definition på vad som är en aktiv blogg. Det är sannerligen inte lätt… och så har vi ju den där frågan som dyker upp ibland – VARFÖR man bloggar… Ibland känner jag att det hade varit lika enkelt, eller enklare, med en klassisk dagbok i pappersform.

Nu var det inte dessa bloggfilosofiska frågor jag skulle fördjupa mig i utan snarare vad jag har haft för mig under den första veckan efter semestern. I korthet så har jag joggat/sprungit lite med både Otto och Lazer med mig för att försöka få ”lillebror” att inse finessen med detta och det verkar funka, det har tränats lite hund både på hemmaplan och på klubben, det har jobbats (första veckan efter semestern är, i synnerhet i början av veckan) alltid smått förvirrad och ja… allt sånt där ”vanligt krafs hemma” har fixats med.

Veckans ”happening” var väl att jag skulle döma freestyle på USM lördag kväll. Redan när jag fick frågan började jag fundera på hur resan skulle företas på bästa sätt, men med tanke på att boendet krävde medhavd kudde och täcke = mycket packning, samt att Lazers ”mormor” K var USM-general och hade blivit väldigt ledsen om det lilla svarta ”barnbarnet” inte kommit med, så landade jag i att köra bil. Annars har jag faktiskt, med åren, blivit mer o mer förtjust i att åka tåg… Men då ska jag helst inte ha någon hund i släptåg och minimalt med bagage.

Körning längre sträckor underlättas av ljudbok har jag lärt mig, så jag hade laddat med Anne Holts ”Det som tillhör mig”. Detta är boken där hon introducerar sina nya huvudpersoner Inger Johanne Vik och Yngvar Stubbö (ja, det ska vara ett norskt ö där men jag får inte till ett sånt). Eftersom jag för något år sedan lyssnade mig igenom ”Presidentens val”, som kommer senare i kronologin (Holt är som sagt en författare där jag totalt har misslyckats med att läsa/lyssna böckerna i rätt tidsordning), så vet jag ju hur deras relation kommer att utvecklas…
Holt flätar i den här boken på ett spännande sätt ihop två till synes skilda fall som Vik är inblandad i, varav det ena är det som Stubbö arbetar med – där han mer eller mindre tvingar in henne i arbetet. Det är intressant med flera parallella spår och lite olika vinklar på det som händer. Jag gillar Holts böcker, inget snack om saken.

Fördel långresa och ljudbok – man får hela historien i stort sett i ett svep. Torsten Wahlund är dessutom en suverän uppläsare, redan någon gång på 80-talet läste han sommardeckare på Radio Stockholm vilket senare fick mig att sluka allt av författaren i fråga (har jag sagt det förut kanske). Där hamnade jag i deckarträsket, liksom…

Ca 13 timmar i bilen och 2-3 timmars ”tjänstgöring”, lite galen är man väl. Samtidigt är USM roligt för man träffar alltid några kända ansikten som man inte ser så ofta, och ungdomarna är så himla duktiga med sina hundar! Eftersom jag befann mig på norra sidan om Mälaren så kändes det som att det var lika bra att passa på och passera föräldrahemmet på norra sidan Stockholm också. Det är ju inte SÅ ofta jag hälsar på där. En liten omväg på 10 mil/1 timme men fördelen var att jag fick köra betydligt mer motorväg på hemvägen… Visst, på ett sätt är vanliga landsvägar roligare, men efter att ha sett en riktigt halsbrytande omkörning (mötande som skulle ge sig på att köra om 4 bilar, tur att jag o framförvarande bromsade i tid annars hade det kunnat gå riktigt illa) så känns det som att jag gärna undviker såna vägsträckor om det går.

Tävlingsplatsen var kanon, naturbruksgymnasium med boendemöjligheter för tävlande och funktionärer, matsal med bra mat (i alla fall de måltider jag åt), fina gräsytor direkt runt huvudbyggnaden och enligt uppgift även spårmarker runt knuten.

Lazer var med mig och visst, SÅ kul var det kanske inte för honom att åka bil så långa sträckor, men att vara med på tävlingsplatsen ensam (ja, tillsammans med mig men utan "brorsorna" alltså) är nyttigt för honom. Han fick även träffa mamma Engla och en del andra hundar, bl.a. en terriermadam som försökte trycka till honom. Lustigt nog tog han då till samma strategi som när Otto blir sur hemma – försöka leka MERA. Det hjälpte föga, kan jag säga. Sen är det himla kul att se honom ihop med mamma, det är så många beteenden som uppenbarligen är nedärvda!

När det gäller böcker i ”traditionell form” så fortsätter jag att jobba mig igenom Isabel Allendes ”Ödets dotter” (klart synlig i bilden i föregående inlägg). Det är mustiga, färgstarka och fascinerande historier Allende berättar! Nu är ju pappers-bokläsning något jag mest ägnar mig åt på tåg eller på ”lediga stunder jag aldrig har” (vilken litterär figurs sekreterare gjorde ofta saker på ”lediga stunder hon aldrig hade”?) så det tar lite tid.

Igår kväll upptäckte jag en flik med rubriken ”Hundar” på sbktavling.se – kunde inte låta bli att göra en sökning på ras. Att det finns några entusiaster till som kör agility med wachtel visste jag, och nu är ju rallylydnaden med där också, men att det ändå var ett 10-tal överraskade mig faktiskt lite. Det är ju inte direkt supervanligt med utpräglade jakthundsraser på tävlingsbanorna utanför skogen, så att säga…