En doft av det förflutna...?

Idag när jag kom hem var energin slut. Eftersom husse har jaktsemester så hade han varit hemma med hundarna hela dagen - alltså kostade jag på mig att landa i soffan när han körde till skogs (jag är ute när gubben min är hemma, jag är inne när gubben går ut, eller hur var det nu?). Zappade lite bland tv-kanalerna och snubblade in på Eurosport. Där det visades VM i min gamla idrottsgren - kanot. Jag hade knappt koll på att det pågår ett sånt VM, såg en liten notis om det på sportsidorna i dagstidningen häromdagen. Det säger en del om hur långt ifrån den världen jag befinner mig numera. Lite skillnad mot när jag både hade det som fritidssysselsättning och jobb! Nåja, jag fastnade i alla fall och precis lagom visade det sig. Nästa lopp som skulle visas var nämligen herrarnas K2 1000 meter med Marcus Oscarsson och Henrik Nilsson. De vann ju OS 2004 och har nu gjort comeback tillsammans efter skador och "ha slutat" osv... Och minsann om inte grabbarna paddlade hem ett silver! Fortfarande, 16 år efter mitt sista SM (där jag inte hade mer ambitioner än att inte komma sist), får jag "ståpäls" av sånt. En stund senare visades även damernas K4-lopp i repris i samband med prisutdelning, inga svenska medaljer där men vilket tryck det var i den ungerska besättningen - även där går det rysningar utmed ryggraden på mig. Jag vet ju liksom hur det känns när allt stämmer på nåt vis. Även om jag aldrig stått högst upp på pallen på ett mästerskap av den kalibern så...

Till saken hör nog också lite att Marcus och Henrik är inte SÅ mycket yngre än mig. De var i full gång när jag slutade. Marcus har en äldre bror som tävlade i samma klass som min yngre bror. Jag vet ju vilket slit det är att träna i den idrottsgrenen så jag är full av beundran, dom har ju liksom orkat slita bra länge!!

Efter att ha sett detta samlade jag ihop mig och gav mig ut på en liten joggingtur med Otto och Lazer. Det blev inte så långt, men det blev. Jag har väldigt svårt att uppbåda energi för någon form av träning på fredagkvällar, kanske är det också lite sviter från det förflutna. Just fredagar var alltid vilodag när jag tränade och tävlade kanot. Delvis av praktiska skäl - var det tävling på helgen så reste man på fredag eftermiddag/kväll.

Nu sitter jag och funderar på om vi ska ta och kosta på oss högre hastighet på internettet. Det tar en evinnerlig tid att tanka upp filer till t.ex. YouTube. Jo, det går att få se en del av mina agilitylopp - men då får man be snällt om länkarna som förmedlas per mail. Jag visar inte upp mig och Otto för hela världen. :-)