Knäckt och klar

Idag var det ju då dags för besök hos kiropraktorn. Sist var i maj så det kanske inte är så konstigt att jag i förra veckan började känna att "bra att det snart är dags". Att jag inte har sprungit och därmed stretchat, den senaste månaden, har antagligen inte bättrat på problematiken. Rent krasst så är det ju så att jag är - faktiskt - född "sned" så det kanske inte är så märkligt att jag behöver behandling med jämna mellanrum. Det var en kollega idag på jobbet som ifrågasatte om man inte blir "beroende" av såna här behandlingar, tja - jag ju gjort uppehåll under ett antal år men helt klart mår min kropp bättre om jag blir "knäckt" med jämna mellanrum. Idag var det mycket riktigt "sämre" än sist - så jag känner ju min egen kropp ganska bra...

Resten av dagen har ägnats åt besök på kundcenter och... diverse annat jobb. Ibland känns det som att man inte får något "gjort" - men man behöver faktiskt prata med kollegorna ibland också. Det är ju också att få något "gjort" - för det kanske är en förutsättning för att komma vidare.

Ikväll var första gången på mycket länge som "hela familjen" var obokad. Skönt att kunna ta hundrundan och sen "slappa"!! Förkylningen jag har haft föraningar om gör sig nu påmind i form av halsont och snuva men jag tror att jag lyckats bromsa utbrottet med naturläkemedel och c-vitaminer, så jag ska inte behöva bli "riktigt" sjuk. Hoppas jag. Peppar, peppar! Hade det inte varit för det så hade nog jag och Otto tagit en liten joggingtur ikväll men jag vill helst vara frisk då. Dumt att börja träna igen och så bli rejält dålig...