Agilitykurs och älgjakt

För första gången sen... jag vet inte när egentligen, har jag idag gått på agilitykurs. Japp, istället för att hålla kurs, har jag varit kursdeltagare. Redan tidigt i höstas, när det såg ut att bli svårt att få med alla som ville på fortsättningskurs på klubben, började vi prata om att köra en helgkurs för dem som kommit lite längre. Efter lite efterforskningar av intresset så bokade vi in en "extern" instruktör och idag var det dags. Jag fick benäget tillstånd att låna Otto trots jaktsäsong - han har ju gått 2 dagar i skogen på älgjakten nu så en liten "vilodag" gjorde kanske inte så mycket.

Det blev en duvning i kontaktfält och inlärning av sådana - på sätt som vi inte har kört tidigare. Extra intressant för oss som planerar nya hundar (vi är åtminstone 2 i gruppen som tänker oss valp under nästa år), och eftersom vi har en del bekymmer med kontaktfälten lite till mans så var det naturligtvis nyttigt för samtliga. Efter fika/lunchpaus blev det sedan till att bygga bana och så skulle vi hårdträna handling, del för del av banan. Första fem hindren var det som gällde och plötsligt skulle vi in med blindbyten (för er som inte är så hemma i agilityvärlden, så betyder det alltså att man vänder ryggen åt hunden). Lite avigt för oss som har tjatat om att "vänd aldrig hunden ryggen". Väsentligt dock: Vrid på huvet så att du ser hunden (i det här fallet skedde bytet medan hunden var inne i en tunnel och då ser man den ju ändå inte). Jag fick faktiskt beröm för min tajming, det var riktigt roligt!

Tyvärr är jag imorgon inbokad på ett möte - som jag vetat om i ett halvår - så jag kan inte vara med och köra resten av banan "i bitar". Detta visste jag redan när vi bokade den här helgen men det var den enda som passade "de flesta" så då fick det bli så här.

Torsdag och fredag har båda busfröna varit med husse på älgjakten. Hampus hade sprungit lös i skogen i 3 timmar i torsdags vilket fick mig att ifrågasätta om han försöker ta livet av min gamle hund... Han var lycklig men trött - Hampe alltså. Mindre lycklig var han när jag skulle försöka ta bort "halva skogen" som satt i pälsen. Att kamma/borsta bort eländet var inte att tänka på - det blev sax fram. Imorse tog jag det som var kvar så att säga så nu ser han rätt löjlig ut. Inga fanor/behäng kvar alls. Fast det är ju väldigt praktiskt, just med tanke på att det dras in mindre skräp. Jag brukar ju faktiskt försöka göra lite sportfrissa på hösten men inte riktigt så här mycket...