måndag, oktober 11, 2010

Hundhelg

Den här helgen har jag helt och fullt ägnat åt hunderi - med EGNA hundar. På något vis känns det som att jag väldigt ofta håller på med tävlingar osv, men när jag tittar i kalendern så är det egentligen inte så "illa" som det verkar. September månad försvann dock i någon slags dimma...

I torsdags hade vi sista deltävlingen i KM:et på klubben. KM går i öppen klass så alla tävlar mot alla. I large var det så gott som avgjort redan, eftersom M med H hade en rejäl poängmässig ledning. På delad andraplats låg jag och Otto samt BM med S. När kvällen var över hade vi petats ner till en delad tredjeplats, in på andra rusade nämligen L med T som vann båda loppen! Synd att hon missat alla tidigare deltävlingar pga skola m.m. - annars hade det kanske varit lite match om segern.

I lördags var det dags för träning i skogen, den här gången ägnade vi oss åt spår uppe på Söderåsen. Det var en delvis helt fantastiskt fin skog, blandad med hygge... Först ut var K med S, som var lite tveksam förra gången vi spårade. Den här gången fattade dock tiken galoppen och spårade SÅ fint! Extra kul var det då spåret på ett ställe gick i djup mossa så det gick verkligen att se var K hade gått när hon la ut spåret. Jag blir varm i hjärtat när det går bra för nya hundar (och förare), så är det bara! Vi var extra noga med vindriktningen och kanske bidrog det till resultatet?

Lazer fick prova att spåra på hygget (med vinden lite snett i ryggen) och det var inga problem för hans del. Han är lite "yvig" i sitt spårarbete men det tror jag kommer blir bättre i takt med erfarenhet och ligg-tider. Än så länge håller vi oss till spår på ca halvtimmen, ser en viss risk i att om man börjar låta spåren ligga 60-90 minuter innan vi tagit oss igenom appellen (där det är 40-50 minuter liggtid, för er som ev. inte vet det), så kanske han blir ännu "yvigare" om han blivit van vid ett äldre spår... Jag vet inte, men det är en farhåga jag har. Fram till slutet kom vi och nu blev jag ÄNNU mer varm i hjärtat - han gick förbi spårapporten en liten bit, bromsade in och vände tillbaka till den och gjorde "nosdutt"-markering. Än så länge tar jag att han inte tar upp pinnen i munnen, bara han markerar! För säkerhets skull var favvoleksaken utlagd några meter senare men den fick C äran att hämta in istället, jag avslutade nöjt vid pinnen!!

C & G fick lite oväntade störningar i spåret då en söndagspromenerande familj med hund dök upp... Här märktes det att G är mer sök- än spårhund, men han löste det hela till slut och kom runt. Härligt.

Att vädret sen var alldeles strålande (om än lite blåsigt) gjorde ju inte saken sämre. Jag hade absolut ingen längtan hem till dammsugare etc utan tog en promenad i skogen med Hampus och Lazer. (Otto var med husse på jaktliga äventyr) Sen körde jag hem och städade bilen (vilket var välbehövligt), innan jag insåg att vissa inomhusaktiviteter nog var nödvändiga - t.ex. att handla lite mat... Hade dessutom ett par glasögon att hämta, ibland ska man ju ha lite tur. Krockade med en kollega för några veckor sedan och kvaddade glasögonbågarna rejält, turligt nog köpte jag ju 2 par när jag bytte i augusti i fjol. Dessutom tog jag en sån där tilläggsförsäkring, så det nya paret blev det billigaste jag någonsin hämtat ut - 125 kr i självrisk + 95 kr för en ny försäkring...!
En sväng in på Ikea blev det också, hade ett litet (hrm) olycksfall i samband med disken häromdagen så det fick bli lite nya kaffemuggar bl.a! Vidare till Ica Maxi och hem och laga mat... Sen var den dagen slut.

Igår var det agilitytävling i Falkenberg. Eftersom jag funderat en del på det här med att "göra tävling så likt träning som möjligt" så tog jag med Hampus och Lazer som maskotar (och så fick husse jobba hemma "i lugn o ro"). Nu gjorde detta ingen omedelbar skillnad för resultatet. I agilityklass så började banan med ett 2-hinders staket (finns säkert något snyggare uttryck för det, jag är inte nördig nog), balans och tunnel kom sedan rakt efter varandra och från tunneln skulle man nästan helt om tillbaka mot ett hopphinder. Här har vi ett problem - när Otto kommer i hög fart ur tunnel och inte ser vart han ska ta vägen. Och dessutom stänger öronen! Jag har sett dessa tendenser tidigare och tränade faktiskt just på det i veckan. Ut i publiken en sväng, tillbaka in på banan, hoppar 2 hinder och drar upp på A:et som INTE var rätt. Tack och hej och ut från banan, lyssnar man inte, får man inte köra vidare...

I hoppklassen gick det bättre, i alla fall 7 hinder innan disk. Efter hinder 3 fanns en liten risk att en tunnel (som var nr 17) kunde vara lite inbjudande. Detta löste vi om inte "galant" så i alla fall klart acceptabelt. Efter det en accelerationssträcka med hopp-kort tunnel-långhopp-hopp innan man istället för det hopphinder som stod "rakt fram" skulle in i den bortre öppningen på en böjd tunnel som låg till vänster om hopphindren, "mellan dem" så att säga men vid sidan av. Det var alltså hinder nr 8. Och jag lyckades få stopp på Otto och in i tunneln - MEN sen hände något, jag vet inte riktigt vad, som gjorde att han vände i tunneln (han har väl ALDRIG vänt i en tunnel?!) och kom ut igen och då stod jag riktad mot nr 7 "baklänges"... Tjo och hej och över fel hinder från fel håll. Troligen, för jag kände mig osäker redan på banvandringen, var jag tveksam i min placering utanför tunneln, vilket Otto antagligen märkte av. Eftersom han faktiskt hoppade i den riktning jag "pekade" så var den här disken ingen anledning att kliva av plan, utan vi körde på. Och riktigt hyggligt gick det. Ingången till slalom var trixig så där hade vi fått en vägran (om vi inte redan varit diskade) och efter den där tunneln som var nr 17 var tydligen långhoppet - på tvären - väldigt inbjudande... OK, där hade jag börjat slarva lite i min handling också, det var ju ändå kört. Men den där första biten, den kändes faktiskt riktigt bra!

Hem, fixa lite mat, köra lite dammsugare, vika lite tvätt - och sen slocknade vi framför tvn hela gänget. En bra helg, på det hela taget.

4 kommentarer:

Lotta sa...

Hur tänker du nu – att han skulle bli "yvigare" med längre liggtid? Det är tvärt emot allt jag har lärt mig på alla läger jag varit på. Ju längre spåret får ligga desto mer i kärnan går hunden för då finns det inte så mycket luftvittring kvar.

Bibbi sa...

Alltså, vad jag menar är att om jag har längre liggtid på TRÄNING än det sen blir på tävling, så är jag rädd att det blir yvigare på tävling den dagen det är dags för appell? Är du med nu?

Lotta sa...

OK, nu är jag med hur du tänker, men köper ändå inte resonemanget fullt ut. Jag skulle inte tveka en sekund att låta spåret ligga åtminstone en timme. Det är ju marginellt över de stadgade 45 minuter, och på tävling kan det ju mycket väl dra iväg till en timme om man har sent startnummer och det strular för andra ekipage. Om inte annat för att se vad som händer, hur han reagerar. Om han tvingas söka sig till spårkärnan så finns ju inget som motsäger att han faktiskt gör det även på ett färskare spår.

Bibbi sa...

Du har en poäng där. Det är ju några år sedan (milt uttryckt) jag bedrev någon form av genomtänkt spårträning så... Eftersom det i söndags dessutom var kombination av ganska kraftig, sned medvind + hygge, som sagt, så blev antagligen arbetet lite därefter också. Jag gjorde dock bedömningen, eftersom vi hade begränsad marktillgång, att det var bättre med en rutinerad förare med orutinerad hund på hygget, än ett relativt färskt ekipage och "bjöd" dem på den mer positiva upplevelsen i skogen och med vinden i ryggen. Nästa gång ska jag vara lite mer självisk om det blåser ;-) Helt seriöst så inser jag ju att jag måste ta mig ut i skogen oftare, oavsett om det ska bli spår- eller sökhund av den lille. Förutom agilityn och lydnadsmomenten...