Shoppingdj-vulen, en deckare till och lite agilitykurs...

Jag brukar ju hävda att jag är Sveriges sämsta shoppare. Jag är verkligen inte road av att springa i affärer. Delvis är jag nog rätt snål när det gäller "vanliga" kläder och skor (när det gäller sånt som ska vara funktionellt är det ett annat läge), delvis tycker jag helt enkelt inte att det är särskilt roligt att springa runt och titta och - ännu värre - prova.

I samband med förra årets julfest på jobbet så havererade mina "festskor". Nu drar det ihop sig till julfest igen - således behöver jag nya skor... Dessutom är det kallt och mina "lite finare" kängor, tog slut efter förra vintern. Ikväll körde jag alltså till närmaste köpcentret och gav mig i kast med att besöka samtliga skoaffärer. Till slut kom jag därifrån med både skor och kängor/stövlar av lägre modell. Bra jobbat för en icke-shoppare som jag!

Förra veckan bestod som sagt av tjänsteresa till England. De resorna är inte särskilt kul som sagt, fördelen är att man hinner läsa en bok. Ytterligare en i högen från K: Fyrmästarens dotter av Ann Rosman. En deckare i lite grann samma anda som Camilla Läckberg. Västkusten, återblickar som förklarar - och förvirrar - oss läsare... Huvudpersonen är polisen Karin som under berättelsens gång går igenom en separation, visar sig vara en j-el på att segla och naturligtvis också är en bra polis. Det är en komplicerad historia med många inblandade, både i dåtid och nutid - det är inte helt lätt att hänga med i svängarna hela tiden... Men helt klart läsvärt!

Helgens agilitykurs gav ännu mer att tänka på när det gäller handling och grundträning. Lille Lazer var med under en hel del av grundövningarna och gick från klarhet till klarhet kan man nog säga utan att skryta för mycket. Även Otto överraskade positivt igår när vi skulle öva på att "om jag står still, ska även du bromsa". Upplägget var att en leksak lades ut, en leksak hade jag i handen. Sedan skulle jag gå ut och ställa upp mig som för en start. Första gången sprang vi båda mot leksaken "därute". Andra gången skulle jag stå kvar och först när Otto vände upp mot mig kom leksaken fram hos mig - den andra tog leksaksvakten N bort. Tredje gången var vi helt övertygade om att Otto skulle dra rakt fram mot den utlagda leksaken igen. Döm om den allmänna förvåningen när han faktiskt noterade att jag stod kvar, bromsade upp och blev kvar hos mig! Tjoho! Vi gjorde en del andra övningar där det också funkade över förväntan. Kul!!