Eftersom jag igår kväll säckade ihop i soffan när åskvädret slog till, så läste jag hastigt och lustigt ut den tredje boken av Anders Roslund & Börge Hellström “Edward Finnigans upprättelse”.
Ewert Grens och Sven Sundkvist (och den nya kollegan Mariana Hermansson – och även åklagaren Ågestam) hamnar mitt i ett mycket märkligt fall när det som först ser ut som en grov misshandel på en finlandsfärja leder dem till någonting helt annat. Mannen som misshandlat – finns nämligen inte… Han är död?
Den här gången är det frågan om dödsstraff som Roslund & Hellström ger sig i kast med och det är – som vanligt – tunga frågor. I synnerhet som man som läsare igenom hela boken förstår att den morddömde nog faktiskt är oskyldig… Men: om inte han gjorde det, vem var det då?? Den frågan får sitt svar i slutet av boken – i en twist som får även mig att nästan bli tvungen att läsa om några sidor för att se om jag förstod rätt…
Nu tror jag att herrar Grens, Sundkvist, Ågestam och kvinnliga kollegan Hermansson, får vila lite… Det finns mer i “att läsa högen”.
Ikväll var det dags för klubbtävling, tillika deltävling i KM, agility. Det var en mindre lyckad historia för min och Ottos del. På plussidan får vi räkna in att slalom fungerade och att kontaktfälten fungerade. Man får se till att vara glad för det som funkar.
När det hela var undanstökat och fikandet var över, tog jag ut Lazer och körde några raksträckor med hopphinder, slalom och däck. Det gick i alla fall riktigt hyfsat. Men nån tävlingsdebut i agility för honom blir det nog inte i år. Vill känna att det finns… stabilitet i det vi gör, innan jag går ut och tävlar med honom.
1 kommentar:
På plussidan kan jag förresten även lägga till oxern, som INTE revs den här gången. Nu var den nog lite mindre på djupet än vad tävlingsreglerna egentligen föreskriver men i alla afll.
Skicka en kommentar