Brains - and Beauty!

Igår var det nationell utställning på Sofiero i Helsingborg, arrangerad av Sydskånska Kennelklubben. Eftersom jag blev lite sugen på att få en "riktig" bedömning av en "vuxen" Otto efter den inofficiella på Öland i somras, så anmälde jag honom till Sofiero samma dag som anmälningstiden gick ut...

Eftersom wachtel inte är någon "stor" utställningsras - det är ju jakten som är det viktiga - så är det sällan särskilt många på kennelklubbsutställningarna. Det som "drar" är rasspecialen (som vi aldrig varit på). Igår var wachtlarna först in i ring 26, det började med 2 valpar, en hane och en tik. Sedan var det då dags för Otto i bruks/jaktklass. Lite pirrigt är det - visst kan man ju träna så att hunden "står och går" ordentligt men till skillnad från agility, lydnad och bruks så är man ju sen väldigt utlämnad till vad domaren "tycker" om hunden. Dagens finska domare tyckte uppenbarligen OM honom, för när bedömningen var klar stod jag med ett helt flaggspel i näven: 1:a pris i kvalitet, 1:a pris i konkurrens, 1:a bästa hane, CK samt CERT!!!! Det är onekligen mycket roligare att "springa vänstervarv" när det går bra! Eftersom den som vill, lätt kan rota fram detta så är det ju lika bra att direkt berätta att han var ensam hane. MEN domaren måste ju inte ge en 1:a i kvalitet till att börja med, och hon kunde ju mycket väl hållit ck och cert inne om han inte fallit henne i smaken. Sånt har vi ju sett hända på andra utställningar. Ringsekreterarens kommentar när jag lämnade ringen var "och så väntar du och låter nervositeten lägga sig, så ska du in om BIR sen". Nervös? Var jag så nervös så det syntes???

På tiksidan var det fler - 1 junior, 1 unghund och 2 st i bruks/jaktklass. Kravet för att ställa i jaktklass är godkänt unghundsprov så är man lite intresserad av den ras man har så ser man till att fixa det... Det var 2 fina tikar, den ena hade dock en handler som såg något bortkommen ut i ringen. Jag har alltid hävdat att det är ingen dum idé att åka och titta innan man ställer ut första gången själv. Den tik som blev bäst var en riktigt tjusig skimmel. Så in i ringen för BIR-BIM-bedömning. B var helt övertygad om att tiken skulle vinna men se det tyckte inte domaren, hon gav den röd-gula rosetten åt mig!! Vi är så stolta över snygg-Otto!

Det blev alltså en lång dag för som jag konstaterat en gång tidigare i livet (när Birk blev BIR på Malmö-valp) - det är inte ofta man får chansen att gå in i en gruppfinal. Eftersom Skåne-Blekinge Hundungdom hade en monter också så hade vi lovat hjälpa till där med - det gissades på antal klickrar och gjordes hundborgarmärkesprov. Totalt omiljövänliga är vi och tur var väl det den här gången - att vi hade 2 bilar med oss... B fick ju köra hem till Hampus som vi lämnade hemma. BIR är ju inte riktigt något man räknar med, när hunden bara är officiellt utställd 2 ggr tidigare. Senast var ju på världsutställningen ifjol somras och där åkte han ju ut med motsvarande 2:a pris i kvalitet.

Till slut var det dags för grupp 8s final. Det var ju mycket annat först - junior handling, bästa valp, uppfödargrupper, bästa veteran, avelsgrupper, grupp 1, 4, 5, 6 och så ÄNTLIGEN vi. Innan jag gick till förhandsgranskningen hann jag konstatera att det var samma domare som vi haft i rasen, som skulle döma gruppen. Så när jag stod i ringen för förhandsgranskning och hon kom fram till mig och Otto konstaterade hon bara snabbt "den har jag redan sett idag" och gick vidare till nästa hund. Vars förare sen frågade mig "varför fick inte du springa?". Men hon hade ju en poäng helt klart - hunden ändrar sig ju knappast på 8 timmar... Sen när vi kom in i ringen så plockade hon raskt ut 5 hundar - jag noterade bara cockerspanieln som stod framför mig och springern längre fram i ledet - och skickade ut oss andra. Men det är som sagt inte så ofta man får vara med där, så det var ju kul att få springa in i stora ringen i alla fall! Sen ser jag väl ut som en katt bland hermelinerna för jag vägrar visa en arbetande jakthund i nån piffig dräkt - ett par beige "zip-off" byxor och en grå t-shirt får duga. Hel och ren och en diskret bakgrund till min hund!

När vi kom hem var hela familjen ganska trötta... Otto somnade nog först men varken jag eller husse var långt efter. Vid 20-tiden sov vi allihop på soffan.

Bilder på rosetter m.m. kommer, hoppas jag. Har fortfarande inte lyckats få dator och kamera att snacka med varandra igen.

Idag är det söktävling och jag är tävlingssekreterare så nu sitter jag på klubben och väntar på att de tävlande ska komma tillbaka från skogen, samtidigt som jag håller tummarna för J, C & G som idag är på Sofiero...