ÄNTLIGEN noll fel!!

I torsdags packade vi husvagn och hundar och drog söderut, eller ja, sydost till och med. Simrishamn var målet och en kombination av midsommarfirande och agilitytävling var målet.
Eftersom ingen av oss har något större behov av dans kring stången och liknande, så firade vi i största stillhet i vagnen med sill, nypotatis och rökt lax (jag är inte så överförtjust när det kommer till sillen).

I övrigt har vi inte gjort så mycket, vilket nog var välbehövligt. En promenad upp till toppen av ”Stenshuvud” blev det, en sväng på den strand där det var hundbad (inklusive lite vattenapportering för både Otto och Lazer) likaså. En liten kort joggingtur tog jag och Otto också. Annars har vi mest bara – slappat. Läst, löst korsord, tagit en middagslur… I bästa semesterstil! Och mycket välbehövligt som sagt.

Igår var det då dags att samla ihop sig och komma tillbaka till allvaret dvs agilitytävlandet. Simrishamns BK har av tradition klass 1 tävling på ”annandag midsommar” men jag har aldrig kommit mig för att åka dit förut – det ÄR långt till Simrishamn, det är ju liksom i andra änden av Skåne. Kör vi lika länge (tidsmässigt) åt andra hållet så hamnar vi i Göteborg eller Jönköping!

Ni som är med på Facebook vet vid det här laget att agilityklass-loppet blev något av en succé för mig och Otto. ÄNTLIGEN höll vi ihop hela vägen!! Noll fel och en riktigt hyfsad tid, gjorde att vi slutade på 4:e plats och fick en pinne. För er som inte är agilitynördar så får man en ”pinne” när man har noll fel och är bland de 15% bästa av de startande i klassen, efter 3 pinnar så är man uppflyttad till nästa klass (och här sker uppflyttningen dagen efter, hårda bud…). Som vi har kämpat och slitit, det var verkligen en skön känsla när allt funkade! Om man ska vara lite kritisk så finns det väl ett par svängar som är lite yviga och där vi skulle kunna hämta sekunder men i det här läget är jag fortfarande SÅ nöjd med att äntligen ha ett fullföljt och nollat lopp, så de sekunderna – de kan vi hämta in framöver… Frågan är vem som är stoltast, föraren (jag) eller hundägaren (tillika den som faktiskt har gjort grundträningen, dvs husse).

Hoppklassen gick inte lika bra, jag avskyr egentligen folk som kommer med ”bortförklaringar” men jag tror faktiskt på fullt allvar att Otto fick vittring på husse i publiken för det blev en sväng ut där. Vi har ju inte husse med jämt när vi tränar… Hur som, till slut kom hundrackaren in på banan igen och efter lite klydd i slalom (ännu en gång hoppar han förbi en port – ser jag ett mönster här och nåt att träna på, andra gången nu det händer på tävling!!) kom vi faktiskt i mål, på 20:e plats och med typ 15 tidsfel (+klyddet i slalom). Men – vi kom i mål. Resultatet är alltså att den här tävlingen gick typ 200% bättre än vanligt. Två diskade lopp har ju inte precis varit något ovanligt.

För klubbkamraten L med O så gick det lite bättre, även där blev det lite klydd i slalom och de drog även på sig en rivning, men i övrigt ett riktigt fint lopp!

En vilsam och lyckosam helg alltså. Nu laddar vi om för kommande tävlingar.