Under midsommarhelgen läste jag ut ännu en bok – knappt en fjärdedel av tegelstenen jag svepte i mig under påsken.
Alexander McCall Smiths böcker om Damernas detektivbyrå har, i mitt tycke, faktiskt fördelen att vara relativt sansade i sidomfånget. Sisådär 200 sidor är ganska lagom som omväxling till alla böcker på 500 sidor och däröver.
Den här gången var det dags för femte delen i serien, Livets skafferi. Den fortsätter givetvis där den tidigare slutade och jag slås den här gången av att de delar som handlar om Mma Ramotswes detektivarbete, faktiskt är ganska små… Det här handlar mer om livet, inte minst "mellan" män och kvinnor.
Mr J.L.B Matekoni har ju friat till Mma Ramotswe – men något bröllop syns det inte skymten av. Fästmannen har andra bekymmer, orsakade av Mma Potokwani, som driver de föräldralösa barnens gård där han ofta ger en hjälpande hand. Kvinnans list övergår mannens förstånd…? Mma Ramotswes kvinnliga klient har också ”mansbekymmer”.
Lite kluven är jag till de här berättelserna. Det är roligt att följa huvudpersonernas utveckling men sen undrar jag lite om det verkligen är på det här sättet som människor uttrycker sig i Botswana? Det är lite högtravande och uppstyltat när dialoger beskrivs. Men visst, det kanske ÄR så. Vad vet jag...??
Har man fastnat för människorna kring Damernas detektivbyrå så läser man vidare, även denna bok. Har man inte läst de tidigare så rekommenderar jag att det görs först, för det här är en serie som bör läsas i kronologisk ordning…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Har bara läst den första. Lite småmysig men jag drabbades inte av någon oemotståndlig mersmak.
Jag förstår din känsla (och vet fler som tycker likadant), och det är inte så att jag letar efter följande böcker och MÅSTE läsa vidare men just eftersom de inte är så omfångsrika så läser jag en nån gång ibland. Det känns liksom bra med något som inte har format av en mindre tegelsten...
Skicka en kommentar