Under långhelgen tog jag mig igenom ännu en deckare. Jonas Moströms “Rymd utan stjärnor”. Jag hade aldrig ens hört talas om denne författare tidigare och det här var hans fjärde bok… Tack än en gång K som presenterat ett gäng “nya” författare för mig.
Om den förra boken jag läste var lite… trög för mig att komma igenom så var det här en riktigt “sidvändare”.
Boken utspelar sig i Sundsvall och huvudkaraktären, kriminalkommissarie Johan Axberg, hamnar i konflikt mellan privatliv och yrkesroll när hans bästa vän läkaren Erik Jensen plötsligt finns mitt i ett försvinnande och ett mordfall med kopplingar till sjukhuset där han arbetar. Dessutom har Erik haft en konflikt med den försvunna samma dag som försvinnandet. Johan har dessutom träffat en ny flickvän som har problem med sin ex-man som misshandlat henne (och fortsätter göra det, visar det sig).
Ytterligare en polis med personliga kopplingar till försvinnande är Sofia Waltin, det är hennes faster som är försvunnen. Och hennes far har en långdragen konflikt med sin syster…
Upplagt för förvecklingar… Grundtemat i boken som växer fram efter hand, visar sig dock vara aktiv dödshjälp. Moström är läkare själv och det gör naturligtvis att den världen är lätt att skildra. Som det stod i baksidestexterna som citat ur någon recension, han beskriver också manligt känsloliv på ett bra och intressant sätt.
Det här gav mersmak så jag måste nog försöka få tag i de 3 tidigare böckerna (det värsta så här års är att det brukar vara stört omöjligt att få tag i deckare på biblioteket) och en femte lär vara nyligen utgiven om jag förstått saken rätt. Jag påminns lite av min känsla från senaste Elizabeth George-boken, det är minst lika intressant att se hur det ska gå för huvudpersonerna på det privata planet, som att få veta lösningen på mordgåtan.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar