På bättringsvägen

B ryckte in som vikarie för min kurs i onsdags så jag behövde verkligen inte göra ett dugg den dagen, mer än ta hand om mig själv! Hundarna fick klara sig med trädgårds"hopp-skutt" (och en liten prommis med husse när han kom hem). Det är såna här gånger jag är tacksam för att vi inte har träningsnarkomaner av den där sorten som klättrar på väggarna efter 1 dags inaktivitet. På Otto kan det märkas om vi inte gjort något "vettigt" (läs: mer än promenader) på några dagar, men det går oftast lätt att råda bot på med lite apporteringsövningar eller lydnadspyssel... Hampus är nog lika glad oavsett om han ligger på soffan och värmer mattes fötter, som om han är ute i skogen... tror jag faktiskt...

Igår hade jag bokat in ett möte på förmiddagen som kändes väääldigt viktigt att vara med på så eftersom jag blev klart bättre under onsdagen så tog jag mig iväg på det. Eftermiddagens övning ströks dock i samråd med min chef redan under onsdagen, på det mötet kunde de klara sig utan mig kom vi fram till. Jag har ju lite dubbla roller nu, dels projektsekretereriet och dels utbildningskoordinationen. På möten där min roll mest är att föra minnesanteckningar/protokoll kan ju faktiskt någon annan rycka in ibland och skriva, eftermiddagsmötet var ett sånt. På förmiddagen handlade det om utbildning = min närvaro viktigare.

På kvällen åkte vi, efter vissa funderingar, ut till klubben. Det var ju "fri träningskväll" men även kallat till möte om förslag till den kommande regelrevideringen i bruks och lydnad, samt rallylydnadstävling. Så det var gott om folk på plats, milt sagt! Dock inte på mötet. Där var vi bara sektorn... Det är tyvärr inte så många i klubben som tävlar bruks och ibland funderar jag över varför - för det verkar finnas ett antal träningsgrupper som håller igång i skog och mark. Vi körde en enkel agilitybana (den hade B kört med mina kursare kvällen före) och det gick riktigt hyggligt även för Hampus. Om vi bortser från att han ÅTERIGEN (jämför senaste tävlingen) gick ur slalomet för tidigt!!! Till slut bad jag B och M kolla ordentligt om det är jag som gör något - men då funkade det så klart (antagligen skärpte jag till mig?). Efter 3 varv var konstaterade jag att Hampus fått nog för då började tempot sjunka. Jag har vissa funderingar på om det var det som "dödade" hans agilitylust för ett antal år sedan. De jag tränade med då hade lite andra (högre) ambitioner, så det blev lätt a) för svårt (mycket svängar och annat, som vi nog egentligen inte var mogna för) och b) för många repetitioner. Dock ska jag inte sticka under stol med att mycket av det jag kan om agility, lärde jag mig av dessa människor (åtminstone en av dem tävlar på SM-nivå fortfarande, dock med ny hund).

Idag jobbar jag hemma. Sista (?) versionen av en av våra manualer har kommit!! Nu ska här granskas - jag hoppas verkligen att de sista små detaljerna har fallit på plats så att vi (jag) kan säga "bra, den är godkänd"!!