Bloggfunderingar

Som flera andra bloggare jag känner, säger jag att jag har ett problem. Allt som oftast kommer jag på bra bloggämnen under dagen - men när jag har tid att skriva så är allt som bortblåst. Twitter kanske vore nåt för just dessa tillfällen?

Några teman har jag i alla fall kvar i huvet.

Att brinna för sitt jobb:
Ja - jag tycker det är roligt på jobbet, i synnerhet nu när vi börjar se "målet" med projektet. Och jag tycker att om man har flextid så ingår det i dealen att man vid vissa tillfällen jobbar någon timme extra utan att det är betald övertid - mot att man kan vara ledig vid andra tillfällen. Lusläser man vårt avtal på jobbet så ska all övertid vara BEORDRAD i förväg... Och så mycket vet jag efter höstens studier att arbetsgivaren kan beordra ganska mycket. För egen del så ser jag inga problem att ställa upp när det är testdags igen, när det är aviserat i förväg. Men tydligen finns det andra som har problem med det. Nog om detta. Jag vet ju inte vilka som läser här. Men om man har synpunkter på arbetstider och arbetsuppgifter tycker jag man tar upp det med chefen, inte med kollegorna...

Att vara lite annorlunda:
Jag har ju konstaterat ett antal ggr att jag har en defekt i min kvinnliga genuppsättning när det gäller shopping. (Ja Lotta, det händer att jag har kjol och därför köpte jag en häromsistens - har inte svarat på den kommentaren insåg jag nu) Ibland undrar jag om det finns ett samband mellan denna defekt och det faktum att jag inte har någon väninna att shoppa med? Jag kan ärligt talat säga att jag har ALDRIG haft någon sån där jättebästis som jag inte kunnat "leva utan" eller hur jag ska uttrycka mig för att inte göra någon av mina vänner som läser här stötta i kanten... Alltså, inte ens på lågstadiet så hade jag den där ENDA bästisen. Jag vet inte om detta är någon direkt nackdel, men det känns lite... ovanligt som tjej?

Jag hade en tredje rubrik i huvudet idag men den har försvunnit. Jag kan bara konstatera att kvällens agilityträning gick... sådär... Otto skulle hälsa på "domaren" (träningskompis utställd bland hindren) och hitta egna vägar även denna gång. Hua. Vi får väl se hur detta slutar.