Eftersom jag de senaste 2 veckorna mest varit i Lund på dagarna så laddade jag med en cd-bok för pendlingen. Bestämde mig ju i höstas för att läsa om Arne Dahls svit om "A-gruppen". Jag har läst den tidigare men i "oordning" och någon del inte alls, så jag började om från början. Den här gången har jag kommit fram till femte boken, De största vatten. Jag gillar ju Dahl och A-gruppen, det är liksom ett annat "djup" i både fallen och språket än det är i t.ex. Liza Marklund och Camilla Läckberg (nu gillar jag ju deras böcker OCKSÅ i o för sig, men det är lite olika saker). Eftersom A-gruppen sysslar med "våldsbrott av internationell art" så är fallen ofta väldigt komplexa och mångbottnade. Den här boken har jag läst tidigare och visst mindes jag delar av hur det gick. Men fortfarande ett par dagar efter att jag avslutat lyssnandet (Torsten Wahllund är en bra uppläsare, han läste Trenter som sommarföljetong på Radio Stockholm för många, många år sedan och grundlade där min förtjustning för deckare, tror jag) känner jag fortfarande att trådarna inte riktigt hänger ihop. Visst - verkliga fall är säkert många gånger ännu mer komplicerade men... Nåja, hur som helst, bra är den och jag rekommenderar verkligen Arne Dahl (som ju egentligen är en pseudonym för Jan Arnald) om man inte läst dessa böcker.
Fallet den här gången handlar om kopplingarna mellan ett tillslag mot förrymda flyktingar, en förkyld inbrottstjuv som hittar ett förruttnat lik och... ja, det tar ett tag innan A-gruppen börjar inse att två fall faktiskt är ett. Mitt i allt detta händer det mycket på det personliga planet för framför allt en av de kvinnliga gruppmedlemmarna. Tids nog blir det hela ännu mer komplicerat, men eftersom vi vet att det finns 5 (eller 6, om man räknar epilogen "Elva" som jag ännu inte läst alls) delar till i serien om 10 (eller 11), så förstår vi ju att A-gruppen kommer att lösa fallet... :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar