Ensam hemma och föreningsfunderingar...

Ja, det händer ju inte så ofta numera sedan husse lämnade sina centrala uppdrag, men just den här helgen har han åkt till Stockholm på möte. Alltså är jag ensam hemma med 2 vuxna hundar varav en börjar påpeka att han är rätt uttråkad, och en valp med fortsatt småkrasslig mage. Som en hundkompis konstaterade när hon blivit mamma, det finns 2 kategorier människor som är intresserade av bajs och det är nyblivna föräldrar och hundägare! Vi kämpar på och ber en bön om att det inte är något allvarligt. Eftersom Lazer, som de flesta valpar, tuggar och provsmakar på det mesta han kommer över, så hoppas jag att det verkligen ÄR något han ätit, och att veterinärens teori om att "bakslaget" när vi började återgå till vanlig mat berodde på att vi var för snabba med det. Helgen får utvisa om det blir någon förbättring. För den som eventuellt har missat det så förlorade vi ju en hund för 4 år sedan i lymfcancer - som började som en "dålig mage"... Sannolikheten att blixten ska slå ner 2 ggr är väl inte så stor men nog är jag orolig!! Som om det inte var nog med detta har jag idag noterat att Hampus luktar sämre än vanligt ur munnen. Antingen har han också ätit något olämpligt eller så börjar åldern ta ut sin rätt?

En sak som jag har funderat över på sistone, eller egentligen ganska länge, är alla dessa "tyckare" i hundvärlden. Det finns massor av folk som ger luft åt sina mer eller mindre upprörda åsikter och mer eller mindre "sågar" människor som lägger ner massor av tid på olika typer av föreningsengagemang - för att dessa människor inte gör det som personen x tycker är "rätt".

Det här är egentligen en liten vidareutveckling av mina funderingar förra veckan kring vem som är lämplig att t.ex. sitta i en styrelse. När det gäller just det här med människor som har miljoner synpunkter så funderar jag ibland - har du erbjudit dina tjänster? En del har säkert försökt, men blivit bortröstade. Ytterligare några känner jag till som har "hoppat av" uppdrag av olika skäl. Själv har jag ju faktiskt avgått från olika poster när jag upplevt att jag inte kunnat samarbeta med andra i olika föreningskonstellationer (hände redan på kanot-tiden) MEN då har jag stått mitt kast! OK, när jag höll på i idrottssvängen så var det inte så mycket internet och bloggar och facebook, så ryktesspridning och "tjafs" på den vägen fanns liksom inte... Man kan ju faktiskt fundera på om det inte är så att det på vissa håll bidrar till svårigheten att få människor att engagera sig i föreningslivet, att man kan bli väldigt väldigt utsatt.

Just detta att om jag av en eller annan anledning har valt att ställa mig utanför föreningsdemokratin genom att inte vara med på årsmöten, eller inte ställa upp till val till en styrelse, eller liknande - det gör faktiskt att jag tycker att man ska fundera lite på vad man skriver och säger. Visst, har någon erbjudit sina tjänster men fått nej, då kan jag förstå att man kan vara lite... irriterad. Men min känsla är att väldigt, väldigt många i föreningslivet (och nu pratar jag inte bara hund, kom ihåg att jag har massor av idrottserfarenheter också) går runt och har synpunkter utan att någonsin ha försökt göra något aktivt åt det som de tycker är fel. Mycket "gnäll" helt enkelt...

Som medlem i en förening kan man alltid lämna in en motion om man tycker att något ska ändras i föreningen. Är det ett förslag som flera tycker är bra, så kan man faktiskt få igenom det även om styrelsen skulle avstyrka. Vill man vara med och påverka "mer" så är det väldigt sällan som valberedningar säger "nej tack" till erbjudna tjänster är i alla fall min erfarenhet. Under alla år jag har varit aktiv i någon form inom föreningslivet är det bara en enda gång jag har varit med om att det har blivit "motförslag från golvet" och omröstning om en ledamotsplats i en styrelse. Och då var det på "riksnivå". Sedan har väl liknande saker hänt på möten där jag INTE har varit närvarande, naturligtvis, under dessa år, men i alla fall. Och om någon undrar: Jag gick på mitt första årsmöte i kanotklubben 1986....