En vecka - drygt...

Kan bara konstatera att jag inte varit inne i datorn hemma på en vecka när jag sparkade igång den igår (tur att det finns webbmail). Dagarna går med fullt upp på jobbet och kurser och träning och annat på kvällarna. Orkar helt enkelt inte sätta mig vid datorn på kvällarna.

I helgen var jag i Stockholm, eller egentligen i Sollentuna, Vallentuna och Tyresö om man ska vara petig. Själva Hufvudstaden satte jag inte foten i! En utflykt utan tidssatta aktiviteter, vilket var riktigt skönt - blev sovmorgon både lördag och söndag. Det var jag, Hampus och Lazer som åkte upp - husse blev hemma med Otto. Huvudsyftet med resan var, förutom att träffa föräldrar och bror med familj, att avsluta min kanotplatshyra i den gamla kanotklubben. För något år sedan införde man "arbetsplikt" för att få hyra plats och det är ju praktiskt omöjligt för mig som bor 55 mil bort. För tillfället ligger alltså min gamla tävlingskanot på tomten hemma hos föräldrarna. Har varit i kontakt med närmaste skånska klubb men det är ju inte många klubbar som är intresserade av att hyra ut en "förvaringsplats", de vill ha aktiva medlemmar vilket jag ju i o f s förstår. Det hade ju varit kul att ta sig ut och plaska lite när vädret är vackert - men var ska jag hitta tiden?!

I söndags lämnade jag föräldrahemmet på förmiddagen och tog en lååång omväg (åtminstone tidsmässigt) på vägen tillbaka till Skåne och hälsade på min "gamla" klubb Tyresö BK. Jag är ju fortfarande medlem i o f s men det var bra länge sen jag var där. I förra veckan fick jag nys om att det skulle vara tävling vilket ju ökade "vitsen" med att åka dit. Det var många gamla kända ansikten, både väntade och oväntade, och även en hel del nya... Det där snacket om att "det är ju bara samma folk som gör saker" tror jag faktiskt inte riktigt på - när man varit bort några år så här så blir det uppenbart att det dyker upp nya intresserade medlemmar! Sen finns ju ofta den där kärnan av "samma människor" kvar... När "krutröken" lagt sig var M med S (länk finns i blogglistan här till höger) uppflyttad till elitspår - grattis! Eftersom det blev så spännande blev jag kvar till "the bitter end" vilket var typ 2 timmar mer än jag tänkt mig...

Vidare på vägen söderut stannade jag i Nyköping hos "mialena" (också länk i blogglistan till höger) och fikade lite. Hem kom jag alltså inte så tidigt som jag planerat, men det var en trevlig liten utflykt.

Den här veckan blir minst sagt lika hektisk både jobb- och fritidsmässigt. Pust... måste verkligen ta och se över det här med mina uppdrag...

Disk, disk...

Jaha - då har det gått några dagar igen...

I torsdags var det sedvanlig "torsdagsträning" och vi byggde en bana (klass II)... Otto var ungefär som vanligt dvs "yvig" första varvet och lite mer samlad andra. När han är mer säker på vart han ska så går det ju så klart bättre. Problemet är ju att på tävling har man aldrig nån "andra chans"!!! Plockade ut Lazer lite mot slutet också så han fick springa lite "hinderstöd" men då kom regnet så möjligheterna att lura träningskamraterna att hjälpa till med "framåtsändande" minskade dramatiskt. Nu pratar jag om agility-framåtsändande alltså, inte högre- och elitklassmomentet i bruks. :-)

I fredags drabbades jag och många andra pendlare återigen av den, som det verkar, allt mer havererande infrastrukturen i de skånska järnvägarna. Växelfel i Helsingborg och sträckan Lund-Ramlösa som normalt ska ta 25 min med det tåg jag tog, tog en timme. Dessutom fick vi byta tåg i Landskrona för pga köbildningen in till Hbg pga växelfelet, togs det tåget ur trafik. Mitt i rusningstid kan jag inte låta bli att undra lite "hur tänkte dom nu" för nästa tåg var ju inte precis tomt det heller...? Jaja, fram kom jag ju til slut. Och iväg på "diskussionskväll" för nu har jag läst en "fackbok" igen - deltagande i en läscirkel var liksom inträdesbiljetten till kvällen i fredags. Boken var Ingrid Tappers "Hundars rädslor och aggressioner". Helt klart en av de bästa böcker jag har läst om hundars mentalitet! Som H, vår cirkelledare konstaterade, "den var så enkel". Jag skulle utan att tveka kunna sätta denna bok i händerna på ganska nya hundägare, vilket man inte kan säga om all hundlitteratur. Bland styrkorna i boken finns ett antal "fallbeskrivningar" - och de slutar inte alla lyckligt. Inte minst författarens berättelse om den egna hund, som pga aggressioner (mot människa) till slut fick "åka till hundhimlen". Det finns "hopplösa fall" och det är inte alltid ägaren det är fel på. Att en person som har så stor erfarenhet kan "misslyckas" - det borde kunna vara en tröst för den där första- eller andrahundsägaren som har "försökt allt". Sen finns det ju givetvis fall där hund och ägare inte passar ihop helt enkelt, men det är något annat. Eller där det faktiskt är ägaren som är problemet. Hur som helst - läs den! Egentligen tycker jag inte riktigt om att "sträckläsa" sån här litteratur men det går hur bra som helst med denna bok. Fredagskvällen handlade alltså om att i en lite mindre grupp diskutera de ämnen som boken handlade om. Jag kom hem och var nog ganska... lyrisk.

Igår, lördag, var det dags för föreläsning i större forum med samma författare. Nu blev det en heldag med hundens ursprung, relationen människa-hund, lite "repris från gårdagen" för oss som varit med på fredagen om detta med rädslor och aggressioner samt sist men inte minst, mentalbeskrivning och skillnaderna mellan raser i mentalitet. Vissa av spindeldiagrammen är lite skrämmande att se... OK, vissa raser (icke-SBK-raser) har ju väldigt få individer som är beskrivna men man får ju förmoda att de som faktiskt är beskrivna, är det för att de har intresserade uppfödare och/eller ägare, eller att ägaren vill tävla bruks. På något vis får jag en känsla av att det knappast är de sämsta individerna som kommer till beskrivning i de raserna. Sen finns det ju SBK-raser där man också kan fundera lite på - är det detta man vill ha i en arbetande ras...?

Husse hade hand om hundflocken medan jag förkovrade mig, men efter en heldag i "skolbänken" behövde jag verkligen röra på mig så det blev promenader med både Hampus & Otto samt Lazer, när jag kom hem.

Idag bar det av till Eslöv för agilitytävling. När jag kom dit hade klass 2 redan börjat och vårt för dagen enda deltagande klass 2-ekipage hade hunnit diska sig i sitt första lopp, vilket dessvärre upprepades i det andra. För egen del fick jag lite lätt ångest när jag stått och tittat på ca 10 hundar (hade ett sent startnummer) och ca hälften sprang under däcket som var hinder nr 1. Det var ett däck med fäste "rakt ner" istället för snett utåt sidorna som vi har på klubben. När det väl var min tur så gjorde Otto precis det - dvs sprang under. Jag lyckades dock få stopp på honom (bra!) innan han tog hinder nr 2, gick tillbaka och startade om. Men nu tillsammans med honom för att försöka "säkra" däcket, vilket gjorde att min handling plötsligt var nånstans på plan C... Det gick ändå hyggligt fram till balansen som var hinder nr 6, där var jag nog inte riktigt med och han hoppades kontaktfältet på nerfarten. Eftersom jag redan hade vägran + en massa tappad tid började min hjärna ifrågasätta om jag verkligen skulle köra vidare eller om jag skulle ta om balansen. Medan jag funderade så hann Otto ta hinder nr 7 åt rätt håll - och tillbaka igen... Disk... Efter lite trassel i slalom och fel väg ut ur en tunnel så tyckte jag att vi gjort vårt på den banan för dagen, och gick ut. Trots slalomstrulet m.m. så stannade han kvar på banan och drog inte ut i något tält för att kolla om där var någon som var roligare än en småsur matte. (bra nr 2!). Man får leta efter de "braiga" sakerna!

Under tiden som jag höll på med agilityklassen så var våra small-hundsförare inne i hoppklass och där gick det riktigt bra för C som slutade på en sjätteplats och med en pinne. Grattis!

När det var min tur på hoppklassbanan så blev det 3 hinder, sen bestämde sig Otto för att hopphindret som var "rakt fram" var roligare än tunneln som matte pekade på och vrålade om. Disk nr 2... Dessutom fick han där för sig att gå och hälsa på domaren, när han blåste disken. Hm, kändes lite som att Otto är lite för van vid att när nån står och visslar i visselpipa på plan så kan det vara husse! (Han dömer ju ganska ofta våra klubbtävlingar) Enligt principen "lyssnar man inte, får man inte köra vidare" gick jag alltså av banan efter 3 hinder. Hm. Här har jag lite svårare att hitta något bra. Ja, det skulle väl vara att han satt kvar i starten och väntade på startsignal, då!

Hemma igen säckade jag ihop i soffan en stund... sen tog jag ut Lazer för att träna lite - slalom, ligg, spårapporter... Det är något jag vill med de där träpinnarna, så mycket har han fattat.

Nu återstår lite sånt där världsligt som att köra dammsugare och vika lite (mycket) tvätt. Har en jättehög i tvättstugan...

Och röstat, det har jag redan gjort tidigare i veckan.

Träna, träna...

Nu är jag uppenbarligen inne i ett "hundträningsstim" igen. Ok, inga jätteutsvävningar men som sagt - lite struktur gör under för en sån som mig!

Jobbade lite längre än vanligt idag och eftersom husse skulle på möte hade han hunnit sticka när jag kom hem. Nåja, vi sliter inte på förhållandet som jag brukar säga... På hemvägen hade vi telefonkontakt men det handlade mest om lite stök med HU-distriktet där vi båda sitter i styrelsen. Märkligt när vi blir tvungna att ta sånt på telefon!

Eftersom det var lite oklart vad hundarna egentligen gjort (mer än antagligen sprungit på tomten medan husse duschade) så tog jag tag i promenerande och tränande när jag kom hem.

Lazer - sedvanlig "gå i koppel"-träningspromenad. Det går... väl i alla fall inte sämre! Lite slalomträning blev det också. Senare under kvällen har vi också hunnit med ett kort pass "ligg" i badrummet.

Hampus - "vanlig" promenad på tu-man-tass med matte fick räcka idag. Han är ju i alla fall pensionär...

Otto - först en promenadrunda och sen blev det lite fot-position + högerslalom.

När allt detta var klart var jag rätt svettig så det blev till att ställa sig i duschen. Sen har jag meckat med diverse föreningsadministration, sånt måste ju också göras... Återstår nu några "ska bara" fast jag borde väl egentligen gå och lägga mig. Fast jag vet hur det blir när husse är på möte, sömnen blir "så där" för hundarna är på helspänn och går igång på minsta ljud utanför tomten... Märkligt det där att de har sån koll! Är husse iväg och ska övernatta, så att vi är ensamma hemma jag och flocken, är de inte alls lika "på tå"?

Kurs och egen träning

Ikväll var det dags för fortsättningskurs igen. Inte alltid helt lätt att komma med goda råd och tips för väldigt mycket handlar ju om att mängdträna och få in känslan för var man ska stå, hur man ska göra osv... och det finns ju helt enkelt inget facit eftersom alla hundar är olika! Men - man gör så gott man kan och förhoppningsvis får de något med sig i alla fall. Om inte annat att bygga banor och kombinationer, för det ingår i den här kursen! Här ställs det inte upp några färdiga lösningar, alla deltagare får vara med och släpa hinder.

Efter kursen så körde jag lite med egna hundar.

Först ut Otto, som fick träna starter på den kombination som vi körde sist med kursarna. En raksträcka hopp-slalom-platt-hopp och sen kom en böjd tunnel åt vänster, så det fanns en naturlighet i att faktiskt försöka få till slalomet som högerslalom. 2 flugor i en smäll liksom. Det gick väl... sådär. Det är precis det där med "känslan" för var jag ska placera mig som inte riktigt infunnit sig ännu. Men det är bara att nöta på. Fortsatte med några gånger bara slalom och avslutade det hela med en klassisk box där fokus var 2 hinder rakt fram, sväng och så de andra 2 hindren rakt fram. I teorin enkelt men hjälp... återigen det där med placering!! Körde både höger- och vänster-sväng och åt båda hållen blev problemet att han drog på hindret "åt sidan" efter svängen istället (mycket svårt att förklara i skrift och jag förväntar mig inte att ni ska förstå, det här skriver jag mest för mitt eget minnes skull). Konstaterade att ett framförbyte på insidan av hindret som kom direkt efter svängen kunde funka för att lösa problemet (när jag bara "stod kvar" så var ju hela min kropp riktad mot fel hinder så det var ju inte helt konstigt att det blev tokigt). Lite att fundera på. Och helt enligt "plan"!!

Lazer fick springa lite slalom höger/vänster omväxlande 4 ggr totalt och så blev det 4 ggr i den böjda tunneln. Vid det här laget öste regnet ner så jag avskrev planerna på att även träna på "ligg" (har inte ett smack med agilityn att göra men behöver tränas) i blötan. Jag tror inte han bryr sig men det kändes inte smart. Dessutom hade jag lovat att plocka undan hindren efter mig eftersom gräset antagligen ska klippas imorgon...

Jag har gjort det!

Lagt upp en plan alltså. Om än en något "tunn" sådan så i alla fall något att hålla mig i - när det gäller hundträningen. Igår hade husse kurs så jag och hela hundflocken hängde med ner till klubben och:
Lazer fick en "koppelträningspromenad", övningar i sitt-fot (kontakt) och ligg samt lite "springa mellan hinderstöd".
Otto fick en rastningspromenad med visst fokus på att "bete sig" i kopplet (han försöker ibland ta sig lite friheter utanför kopplets längd osv), sedan ägnade vi oss åt lite lydnad; linförighet med fokus på starter och lite stegförflyttningar samt det där momentet som jag antagligen aldrig blir klar med om jag inte anmäler honom till en appelltävling (om flera månader): framförgåendet. Från att ha hållit på bara med att stå och stå stilla, har jag nu börjat skruva lite i att faktiskt börja gå. Men där har vi det där med balansen i dragningen framåt... jisses vad han går igång på vissa leksaker! Det är väl en av få fördelar med mullvadarna som gräver hålor i våra planer, man kan gömma leksakerna lite så att de inte syns lika mycket. Igår testade jag även sista gången med att inte lägga ut något utan bara låtsades göra det. Det blev lika bra "drag" ändå... Hm. Vill ju inte ha något drag alls i det här momentet så jag får nog klura lite på det här! Efter en paus så hoppade vi även in bland agilityhindren när kursen var slut och körde starter på raksträcka (3 hopphinder). Eftersom det har uppstått tjuvstartstendenser så vill jag gärna jobba lite extra på just startbeteendet nu. När detta hade lyckats ca 3 ggr så körde jag även med att svänga runt det sista hindret på rakan och ta de andra två tillbaka. Svängar, gärna tajta såna, behöver vi ju träna mycket på - det är ju i yvigheten som de egna initiativen kommer när "fel" hinder kommer i Ottos väg.
Hampus fick för en gångs skull lite egentid med matte. En promenad för honom också och sen fick han faktiskt köra lite fritt följ, läggande under gång, inkallning med ställande och ställande under gång. Det var väl minst ett halvår sedan jag gjorde något sånt med honom sist och oj, vad lycklig han var!? Nu valde jag ju dessutom moment som faktiskt har funkat "hyfsat" i alla fall, så det underlättade väl det hela.

Så nu ska vi bara fortsätta att "ha en plan"... Jag har den klar för den här veckan och nästa. :-)

Helg = vila??

Som svar på rubriken kan jag säga - knappast! Den här helgen har milt sagt gått i ett, mestadels i hundens tecken och faktiskt bara roliga saker, så det gjorde ingenting. Men helt bra är det väl inte att på söndag kväll undra vart helgen tog vägen och lite vagt känna att man nog skulle behöva en ledig dag till... Nåja.

Lördagen gick till stora delar åt till att stå i montern för HU-distriktet på Sofiero-utställningen. Eftersom broschyrer och annat material fanns hemma hos oss gällde det ju att vara på plats med det i tid, läs ca 08.30 eftersom utställningen börjar kl. 9 (agilityn drog igång lite tidigare än så). Jag passade också på att titta på träningskamrat K som ställde ut sin tik S för första gången. Med tanke på hur lite de tränat på själva utställningsdelen (springa snyggt och stå stilla) så måste jag säga att de gjorde riktigt bra ifrån sig! Ut ur ringen kom de med ett rött och ett gult band och jag tror att K var mer än nöjd som jag uppfattade det. Kritiken var på tyska men med gemensamma krafter lyckades vi nog klura ut det mesta.

Framåt lunchtid kom även B in och var med i montern ett tag, sista timmen fick jag ta själv och då hade det börjat regna = mindre kul. Folk är inte så intresserade av rena info-montrar då utan de som är kvar är de som ska handla eller kolla på någon som ska delta i finalen (eller själva göra det).

Hem, in i duschen och på med andra kläder - iväg till Bs syster vars dotter fyllde 15 i förra veckan, för uppvaktning. Jisses vad de ungarna växer... Deras mor har även lärt sig, efter konfirmationen i våras (då jag ju var upptagen med spårtävling under den kyrkliga delen), att om man vet ett datum i god tid så ska man meddela oss det direkt. Eftersom sonen i den familjen bara är ett år yngre än sin syster, är det nu dags för nästa konfirmand. Eller ja - till våren alltså. Datumet är redan bestämt så vi fick det presenterat innan vi gick, "boka nu in det här". Kollade kalendern när jag kom hem och - jaha, där rök en agilitytävling på hyfsat nära håll... ;-)

Igår var det söktävling på klubben och jag hade hand om sekreterarjobbet. Inte så fasligt ansträngande (totalt 7 startande i elit-högre-lägre, 2-2-3) och jag valde att följa med ut i skogen och titta på sök och uppletande. Försökte även fotografera lite men just hundar i rörelse är ju något som min, annars för storleken förvånansvärt bra, kamera inte riktigt reder ut. Det blev mycket rörelseoskärpa och mycket träd och mycket mossa. Lyckas jag få ut några bilder så kommer de nog tids nog hamna på klubbens hemsida: www.soderasensbk.com Laborerade lite med inställningarna och hittade nog mot slutet något som ändå funkade hyfsat även på hund i rörelse. Eller så hade lägre-klass-hundarna inte lika bråttom? Jo förresten, det hade de. Lite för bråttom kanske t.o.m... Ingen av dem fixade söket, tyvärr. En högre-hund bröt, så det var 3 kvar till uppletandet och lydnaden. Samtliga från en av våra grannklubbar så det blev något slags klubbmästerskap där?

När jag kom tillbaka till klubben så var B där och hade fikat lite med L som stod i köket. Hon hade beklagat sig lite över bristen på agilitytävlingar nu under hösten och med gemensamma krafter hade de gått igenom tävlingskalendern och hittat 2 tävlingar med anmälningstid kvar. Varav B konstaterade att åtminstone den ena kunde även jag åka på! Jaha - jakten då, undrade jag... Jo se den var dagen innan älgjakten börjar och då jagar de inte annat heller av princip. Hoppla! Bäst att smida när järnet är varmt, det är inte varje dag som jag blir uppmanad av min käre sambo att tävla, så jag gick hem och anmälde mig direkt. Antydde också att vi kanske borde titta lite på preliminära tävlingskalendern för nästa år - om vi nu ska börja utnyttja husvagnen lite mer så kan vi ju kanske kombinera det med hundtävlingar? :-)

När tävlingsdammet lagt sig och ett cert var utdelat till bästa elithund (som även blev brukschampion) åkte jag hem och vilade i 1½ timme innan det var dags att ge sig iväg på nästa övning - egen hundträning i skogen. Vårt lilla träningsgäng ägnade oss även denna gång både åt spår och sök. Lite uppletande blev det också eftersom en lösrulle kom på driven... Det märks på Lazer att de här övningarna tar mer på det lilla hjärnkontoret än han vill erkänna. Första skicket då han fick se figgen (K) försvinna gick utmärkt. Andra, där figgen (C) lagt sig lite vid sidan av en lite upptrampad stig, blev lite svårare. Han är ju inte dum den lille, han springer där det är upptrampat. Men näsan var nog inte riktigt påkopplad och där brände vi en del krut. Nästa skick på andra sidan blev det lite problem för då ville han inte ta fleecetrasan som vi har som lösrulle, efter några misslyckade försök vände jag och lät honom gå på C istället. Efter lite synhjälp och bollande med fleecetrasan innan jag skickade, blev det ett bra avslut i alla fall. När vi hållit på i nästan 2½ timme ringde B och undrade om vi fortfarande var ute "i det här vädret", hemma vräkte regnet nämligen ner. Återigen visade det sig hur lokalt väder kan vara ibland, vi var väl 1½ mil hemifrån ungefär och inte en droppe regn såg vi.

På kvällen var det Mamma Mia på TV3, filmen alltså. Eftersom jag har sett musikalen både på svenska och engelska har jag verkligen velat se filmen men det blev liksom inte av när den gick på bio och ja... köpa en dvd helt osedd känns inte aktuellt (men det var nära). Precis som när jag såg scenversionerna så satt jag och smålog lite småfånigt stor del av filmen. Var lite rädd att jag skulle somna för det brukar inte spela nån roll om film/tv-serie är jättebra och något jag verkligen vill se, när jag har kört på så här... Är jag trött så är jag trött, liksom. Tydligen hade jag gått in i någon slags andra, eller kanske t.o.m tredje, andning för jag höll mig verkligen vaken hela tiden! Storyn är verkligen banal men... japp, gillar det hela skarpt. Bara musiken... wow liksom. :-)

Träning i teori och praktik

Torsdag = träningsdag på klubben. Eftersom vi hade vissa problem med en kombination på tävlingen härom helgen så byggde vi upp den svängen. Tyvärr hade vi inte tillgång till någon riktig banritning utan bara en "schematisk skiss" som jag ritade i minnet på kvällen på tävlingsdagen. Avstånd m.m. var alltså inte skalenliga (som det brukar stå i en del sammanhang). Och då blev det problem... när vi skulle bygga alltså. Vi var ju 2 som sprungit banan ifråga och hade en ungefärlig idé om hur det såg ut "då". Sen fanns det andra som ville "rationalisera"... eller så förstod vi helt enkelt inte varandra, jag är osäker på vilket. Till slut blev det byggt och vi kunde träna. Återigen drog Otto upp på A:et trots att jag "trodde" att jag hade honom i min hand, den här gången mer än på tävlingen. :-( Jag får inte släppa honom en tusendels sekund... Vi körde även svängen åt andra hållet och krånglade då till den genom att ändra hur en tunnel skulle tas. Jag kände mig som en fruktansvärt dålig agilityförare just där, det blev hafsigt och "vispigt" men Otto gjorde rätt ändå! Duktig hund! Däremot fick vi problem med en till synes enkel tunnel, där jag - hrm - nog var lite för "lat" och inte sprang på ordentligt mot tunneln. Istället drog han upp på vippen - från sidan?! När jag senare gick ut på banan utan hund och började "krypa omkring" (nåja, huka mig ner, i alla fall) och försöka se saken ur hundens perspektiv insåg jag att i den vinkeln han kom så såg han definitivt inte tunneln ifråga, däremot mitten på vippen. Nu ska han ju inte ta den på fel sätt för det, men lite intressant var det.

Lazer fick trampa runt lite på vår nytillverkade "minivipp". Helst skulle jag velat fått honom att sitta stilla när den inte rörde sig (jag hade ställt en fot på den) men det blev för svårt, det fick räcka att gå/stå.

Vi ägnade också lite tid åt att titta på det här med "bakdelsträning" på YouTube... En av hundarna i gruppen tvärvägrar att gå upp på både vippen och balansen. A.et går bra (efter mycket trixande). Hunden är en go och glad och yvig Golden, och jag har lite en känsla av att han inte riktigt har koll på sin kropp... Tror därför att det skulle vara bra med lite övningar i "kroppskontroll" så vi kikade på sånt som "klossträning" och "kliva i lådan" (där råkade vi i o f s hitta en katt som gjorde det men so what). Vi får väl se om husse ifråga anammar tankarna.

Väl hemma tog jag tag i lite hemslöjd och satte ihop ett Ikea-hyllplan i furu samt 1½ Ikea-dörrmatta och 1 Ikea-badrumsmatta, till en "kontaktfältsplanka". En häftpistol hade också en aktiv roll i slöjdandet (jag tittade en stund på en limtub, men bestämde mig för att börja med häftor, märker jag att det inte håller får jag väl ta fram limmet). Nu ska här tränas kontaktfält med den lille svarte. :-) Vi har redan invigt, helt kort, i hallen. Då var uppdraget mest bara att kliva på plankan (som alltså ligger helt plant på golvet). Nu är det bara det där träningsprogrammet som fattas!

Så mycket att träna - och så lite tid...

Lotta konstaterar idag ungefär det jag tänkt på länge - det vore inte dumt att jobba halvtid och träna hund resten av tiden. Helst med bibehållen lön och inte med samma mängd jobb då...

Förra veckan blev ju något av ett totalhaveri på träningsfronten pga möten och klubbtävling. Jag skäms, lille Lazer fick inte göra mycket nyttigt!! Man läser ibland om begreppet "blogghundar" - de där som alltid gör allting "perfekt". Ibland funderar jag på om det finns "bloggförare" också dvs de som bara skriver om allt de gör - och när de inte gör något så skriver de inte... :-)

Den här veckan började ju inte heller så bra, och idag var förutsättningarna inte heller helt lysande då jag har tillbringat arbetsdagen i Blekinge med vidhängande restid. Kom hem 2 timmar senare än normalt... Hann ändå med att återuppta koppelpromenadsträningen och träna lite "sitt-stanna kvar" samt slalom innan det blev mörkt. Den lille svarte var - som alltid - med på noterna. Jämför man koppelpromenaderna med hur det var när vi drog igång projektet "lära Lazer att gå ordentligt i koppel" för en dryg månad sedan så är framstegen STORA. Framme vid målet är vi dock inte riktigt ännu. När det gäller slalom så undrar jag nästan om det inte var bra med ett träningsuppehåll. Idag satt nämligen ingångarna SAMTLIGA gånger. Mer rätt än fel alltså!! Härligt!! Jag tränar ju bara med 4 pinnar så det blir ingång + möjligen en port till beroende på hur "på" den lille svarte är. Fokus är ingången. Idag började jag lägga på ordet "slalom" också. Sitt-stanna kvar börjar funka allt bättre också. Det finns väl säkert de som tycker att jag borde kommit mycket, mycket längre med en 9 månader gammal hund. Om en månad får han ju faktiskt starta lydnadsklass 1. Jag ser dock ingen anledning att forcera tävlandet - eller träningen för den delen.

Det var ju det där med träningsplanering... Har rotat fram ett träningsprogram för springandet (som dock inte kan sättas igång med så länge jag låter som jag gör i halsen, men det blir bättre o bättre), nu måste jag sätta mig och tänka till kring Lazers träning också!! Att det ska vara så svårt?? Med tanke på allt jag vill göra med denne lille hund så är nog planering att rekommendera, om inte både han och jag ska bli helvimsiga.

Så där ja...

Nu börjar rutinerna återkomma... igår startade husse och L nybörjarkurs agility och idag var det min och Ms tur att dra igång höstens fortsättningskurs. Det kan nog bli en kul grupp det här, om än lite spretig som sagt. Det finns några "nötter" att knäcka men det ska nog lösa sig. Ofta handlar det ju faktiskt inte om att hunden "inte kan" utan att den inte har förstått dvs vi tvåbenta har varit för dåliga på att förklara.

Lazer fick debutera som "demo-hund" på temat slalom - hur man undviker att trassla in sig för mycket med armar och ben i slalomet själv som förare under inlärningen... :-) Jag vet ju inte om mina teorier (som bygger på det lärare Ninnie visade på instruktörsutbildningen i vintras) kommer hålla hela vägen till ett färdigt slalom, men vi försöker.

Otto fick köra lite efter avslutad kurs, fokus på starter - att inte tjuvstarta - och lite högerslalom (4 pinnar). Lika bra att använda det som är uppbyggt för kursen på ett kreativt sätt! Det var det där med att ha en plan innan man tränar... Just nu är min plan framför allt starterna som sagt.

"Kliet" i halsen har försvunnit och hostan har minskat. Goda tecken!

Host, harkel.

Efter att under gårdagen ha överdoserat Vicks Blå (om man läser på paketet så vet man att det inte är bra att överdosera sötningsmedel, det visste jag men "pest eller kolera" liksom) så har faktiskt halsen lugnat ner sig, så kanske håller min teori om att den här gången "skrämma bort" bacillerna genom en dos fysiskt "arbete". Vi får väl se.

Ikväll börjar höstens fortsättningskurs i agility. Blir nog en lite spretig grupp då minst en redan har varit ute och tävlat (med bara nybörjarkurs i bagaget) och faktiskt kommit i mål. Men det löser vi väl. Sånt kallas "utmaningar". :-)

Eftersom jag hostar och harklar så ligger allt vad hundträning heter (och löpträning också, naturligtvis) lite på is. Istället ägnade jag mig igår åt att komma igenom ett dåligt samvete - ett protokoll som skulle skrivas. Håller även på och läser en bok som var med i "sommarpåsen", det är lite tegelsten över den med dryga 600 sidor och jag har haft lite svårt att "komma in" i denna bok. Vet faktiskt inte varför för den är väldigt välskriven och historien är rätt så spännande, men på något vis har den inte riktigt "gripit tag" i mig. Kanske skulle jag ha läst den under semestern då jag hade kunnat läsa mer sammanhängande? Just nu blir det ju mest läst under tågresor till och från jobbet (och lite i helgen till och från Sthlm).

1.08.00

Nytt personligt "bottenrekord" på Tjejmilen... Under rådande omständigheter (inte helt frisk) lovade jag mig själv att ta det lugnt. Det höll nästan hela vägen. Satte klockan på att "larma" om jag överskred en viss hastighet. När det återstod dryga 2 km kände jag mig rätt fräsch och den pep allt ilsknare, så då stängde jag av den funktionen och "öste på". Ska bli intressant att se hur kurvan från klockan ser ut! Effekten av loppet är i alla fall att snuvan nu har flyttat ner i halsen och blivit hosta?! Inte så kul men som jag sa redan innan loppet, antingen blir jag frisk eller så blir jag rejält sjuk. Vi får väl se vad det blir!

Allra allra första gången jag sprang (1997) var jag totalt otränad och tog inte tidtagningsklassen. Egen klocka den gången sa samma tid som igår, 68 min. MEN jag mådde betydligt bättre igår än jag gjorde den gången (då sa jag "aldrig mer" men efter 10 år kom jag igång igen).

Gårdagen avslutades mindre kul med att SJs X2000 blev 50 min försenat på vägen. 10 min stillestånd pga enkelspår pga spårarbete - hur kunde det bli 50 min i slutänden?!

Nu ska jag kurera halsen och mina värkande muskler (spänner mig i axlar o nacke när det börjar bli jobbigt, det märker jag även på träning).

Snörvel

Kan man vara allergisk mot hösten?! Jag har blivit vansinnigt snuvig...! Imorse var det frost i gräset. Inte mycket, men dock... Känns extremt tidigt för att vara på de här breddgraderna. Något år blev det inte frost förrän framåt advent. Dahliorna överlevde den här gången men frågan är hur det går om det händer igen.

Frågan är väl om snuvan är någon slags "eftersläng" av den förkylning jag hade för några veckor sedan. Taskig tajming med tanke på Tjejmilen på söndag. Men i värsta fall får jag väl ta en rask promenad. Nu ska jag försöka packa lite, för att minska paniken imorgon bitti.

Om inte om vore...

Ikväll var det dags för klubbtävling i agility, tillika deltävling 3 i klubbmästerskapet (av 4).

Som vanligt dubbeldiskade vi oss... Att Otto tog en sväng till husse (som dömde) och drog på sig en vägran där, kan jag stå ut med. Att JAG klantade till det och var för långt fram och för långt "in" i banan när Otto kom ut ur en tunnel så att han sprang förbi hopphindret som skulle tas innan A:et, irriterar mig lite. Klantskalle, rent ut sagt. Men, det är å andra sidan sånt man lär sig av. Fortfarande är jag ju inte riktigt van vid att det behövs så små "rattutslag" när man kör en racer-wachtel mot en traktor-spaniel (Hampus). Frågan är hur det ska gå framöver med en formel-1-cocker (Lazer)??

I hoppklassen var det en lite trixig staketvariant men med ganska långa avstånd mellan hindren, många hade problem med att de tryckte hundarna till fel sida av sista hindret i staketet. För egen del drog jag Otto så långt åt "rätt" sida så att han istället hamnade inne i slalomet - och det var ju inte så bra. Disk...

Bortsett från diskningarna så gick det riktigt, riktigt bra. Det är det där "om" som förföljer oss hela tiden. Suck.

I "serietabellen" för KMet så är det nog redan avgjort vem som blir klubbmästare Large och Medium, de respektive ekipagen har en rejäl ledning. På andraplats i Large slåss jag och Otto med BM och S, vi har exakt samma poäng... I Small-klassen är det en mer öppen historia, det finns åtminstone 4 ekipage som mycket väl kan vinna - nästa deltävling blir avgörande. Spännande tycker jag, även om jag inte är personligen inblandad (annat än som resultaträknare)!!

Ständigt lurad…?

Jaha då är det höst i almanackan då… September gjorde sitt intåg igår och jag kunde konstatera att jag ÄR en… Ikea-fantast?! Nåja, det finns värre exempel, helt klart.

Ikea öppnade alltså sitt nya varuhus i Helsingborg igår. Jag hörde INTE till den skara som var där när de öppnade (vissa hade tydligen t.o.m sovit i sina bilar på parkeringen för att vara först), men jag kunde inte låta bli att titta in på vägen hem från jobbet. Och jag var INTE ensam. Egentligen skulle jag reklamera mina nyinköpta skor på Det Stora Köpcentrumet precis bredvid Ikea-varuhuset. Efter en veckas användning började nämligen sulan knarra och jag tyckte att skarvarna mellan sulan och själva skon verkade börja släppa. I butiken konstaterades dock att limningen “var sådan” på den modellen, men knarret i sulan var skäl nog för reklamation. DET är enligt min – och andras – erfarenhet en fördel med (och nu blir det reklam) Ecco! De är så pass rädda om sitt varumärke så det är oftast inget snack. En av mina träningskamrater lyckades t.o.m reklamera ett par tämligen slitna skor för att h*n började bli våt om fötterna. Garantin på Gore-tex membranet var ju 5 år…! Och ja, det gick.

Men nu var det ju besöket på nya Ikea jag skulle berätta om. Jag var som sagt inte ensam. Folk måste åkt från “vida omkring”!! Eftersom jag hade ett syfte med besöket (ett täcke och ett hyllplan) så försökte jag, så gott det gick, att inte fastna för mycket på de avdelningar jag inte hade med i planeringen. Alla vet ju dock hur ett Ikea-varuhus är konstruerat. Möjligheterna att “smita förbi” avdelningar är inte så stora (även om det finns “genvägar” som de kallas). Lustigaste kommentaren var nog den man jag hörde efter varvet på övre våningen: “Är det slut redan"?”… Nä, inte direkt, det är en våning där nere också!! Och det är där det bryter ut för mig, möbler är ju inte direkt något man impulsköper (även om jag såg en intressant sängstomme och vi ska inte tala om kompakt-kökslösningen – vi har ju inget jättekök så jag letar alltid nya idéer). Men på vägen mot det där täcket – och hyllplanet, och senare kassorna - snubblade jag på några billiga soffkuddar (eftersom Otto har en ovana – som vi väl i ärlighetens namn inte har lagt något krut på att bryta – att bära omkring på de kuddar vi placerar i sofforna och ibland inte nöjer sig med att bära, så köps det INTE några dyra designerkuddar här precis), Några ljus är alltid bra att ha. En lampa i köket, som är köpt på Ikea för några år sedan, behöver ny glödlampa (det var dessvärre fel modell när jag kom hem, tack och lov finns det något som heter Öppet köp). Några extra örngott behöver vi också… Och oj, billiga skärbrädor, då kan vi byta ut den som börjar se lite väl repig ut. Ja – är det konstigt att man känner sig lite “lurad” på vägen ut ur varuhuset? Jag gick på det igen, liksom… Och det ÄR ju precis detta de vill, det vet jag ju!

Stannade till på en växtbutik också och köpte lite höstfägring till trädgården, penséerna i amplarna vid trappan såg lite tråkiga ut så de är nu ersatta med silverek, ljung, prydnadskål och aster. Medan jag meckade med planteringarna så roade hundarna sig själva på tomten. För en gångs skull var faktiskt Hampus igång och lekte med Lazer, det händer inte så ofta. Gjorde en livräddningsinsats på en av mina hibiscusar också, den har bott i en lite liten kruka och därmed torkat ut väldigt lätt – och det gillar hibiscus INTE. Nu har den fått större kruka och mer jord och nu på morgonen ser den faktiskt redan piggare ut.

Egentligen hade jag tänkt ta sista joggingpasset före Tjejmilen igår men halsen känns lite skum igen, så jag vilar mig i form. I år blir det INTE något nytt PB, helt klart.

Mot ännu en arbetsdag…

Jämförelsematerial

Eftersom minnet inte alltid är så bra när det gäller sånt som valpstorlek, så letade jag fram det första inlägget med bilder på Lazer. Det är en viss skillnad både vad avser storlek på hund och inte minst - snödjupet...!

http://bibbisbryderier.blogspot.com/2010/01/stor-ar-han-inte.html